Vad den här bloggningen skulle ha kunnat handla om…


…Hur seg jag har varit idag, vilket jag tillskriver kombinationen av att under snart två veckor ha chockat kroppen med en massa träning, och att gårdagen var synnerligen fullspäckad.

…Den konstiga diskussionen om löftesbrott. Som inte ens alltid är löftesbrott. Det finns förstås alternativ. Att i förväg låsa sig vid ett upplägg, oavsett valresultatet. Och att i förväg knappt tala om några konkreta idéer, utöver sådana som man vet att man kommer att ha råd med och kunna få igenom i Riksdagen. Jag föredrar att man talar om vad man vill, och att man håller öppet för att kunna hantera olika valresultat.

…Det skrattretande raseriet efter att Sveriges Television upplåtit sin bästa nöjesplattform till Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, att använda som propagandakatapult, men sedan haft mage att inte bara myspysgulligulla med ledaren för landets tredje största parti (vilket de aldrig annars missar en chans att påpeka). Det finns alltid sätt för sverigedemokrater att hata massmedia. Särskilt public service. Får de inte synas, då skriker de över det. Får de synas, då skriker de över det.

…Det tydligen växande motståndet mot Decemberöverenskommelsen (DÖ) inom borgerligheten, och då särskilt inom Moderaterna. Snälla, förklara för mig hur alternativet skulle ha sett ut! Och ännu mer, hur Alliansen skulle ha kunnat vinna på ett extra val! Själv hade jag gladeligen tagit extravalet, eftersom jag litar på att Moderaterna inte kommer att sätta sig i Sverigedemokraternas knä. Men de här nu gnyende moderaterna – och andra – måste bygga sitt missnöje på åsikten att Moderaterna och Alliansen borde samarbeta med Sverigedemokraterna. Mysigt.

…Det där med kungens brev. Jag gillar det inte. Inte ett jävla dugg!

…Den fruktansvärda flygolyckan, och det faktum att vi aldrig omedelbart skulle ha utgått från sjukdom eller självmord, om piloten hetat exempelvis Muhammed.

Intervjun med den s.k. Gryningspyromanen, med de hot som i den uttalas, och det faktum att han dömts till ett vanligt fängelsestraff, och inte till vård. Den höjda ribban för rättspsykiatrisk vård må fungera populistiskt, men den ställer även till det.

Sedan filar jag även på en grej om hur SvT hanterar loggor och varumärken. Kan bli riktigt bra, om jag ror projektet i land.
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Blandade lördagsreflektioner


Idag är schemat fullspäckat, så jag tänker lösa dagens Blogg100-åtagande med en lite-av-varje-bloggning.

Dagen har tillbringats i Vimmerby Folkhögskola, där Socialdemokraterna i Kalmar län har hållit distriktskongress. En helt ny, mycket trevligt upplevelse.

Ibland numera, när jag tänker på det, så kan det gräma mig lite att jag inte engagerade mig politiskt mycket tidigare. Och då menar jag mycket tidigare. Visst, en kort tid i dryga 20-årsåldern var jag medlem i Kalmars socialdemokratiska studentförening. Dock totalt passiv. Jag vet att jag gick på två möten. Något senare var jag under ett år formellt medlem i Malmens socialdemokratiska förening. Utan att gå på ett enda möte. Och sedan var jag varierat engagerad i Piratpartiet under ett antal år. Innan jag i sensomras tog mig i kragen och engagerade mig i Socialdemokraterna Centrala Kalmar. Men egentligen har jag varit politiskt intresserad sedan mellanstadieåldern, och tidigt övertygad socialdemokrat. Varför kanaliserade jag inte det formellt mycket tidigare? Korkat!

Men nu har jag tagit några första trevande steg. Styrelseplats i lokala föreningen Centrala Kalmar, och nu också en distriktskongress.

Under eftermiddagen väntar också webb-tv-konvent med Kalmar FF, ute på GFA. Ett evenemang som brukar kunna ta sig olika vägar, vilket gör att jag inte vågar räkna med att vara i bloggbart skick ikväll. :-)

Jag har alltså missat Kalmar FF:s genrep mot Åtvidaberg. Seger, läser jag. Trevlig. Nästa vecka smäller det på riktigt. Ska bli skönt. Jag behöver det. Försäsonger får mig aldrig att gå igång. Jag är inte som käppakrigsfolket, som nöjer sig med att underhållas. Det ska gälla något, på riktigt.

Annars har jag idag inte snappat upp så mycket av nyhetsflödet. Jag har sett att vi har reparerat relationen med Saudiarabien, och att kungen med någon slags hemligt brev har haft ett finger med i spelet. Att relationerna återställs är bra. Det finns inget egenvärde med att inte ha fungerande diplomatiska förbindelser även med ett land som Saudiarabien. Vapensamarbete, icke. Tydlighet om vår ståndpunkt rörande demokrati och mänskliga rättigheter, absolut. Men dialog måste finnas. Däremot oroas jag av det där kungabrevet. Det får fan inte stå några dumheter i det! Inte ens några politiska ställningstaganden. Rena artighetsfraser kan jag leva med när vi nu tyvärr har en kung, men han får inte med en stavelse ha varit inne i politiska avvägningar..

Aschberg yrar vidare från sin grotta


AschbergAftonbladet2Man kunde ju hoppas, lite naivt, att Aschbergs bisarra utbrott för en tid sedan, skulle vara ett tillfälligt misstag. Att någon reaktion fått honom på bättre tankar.

Men icke. Idag levererar Aschberg nämligen en ny krönika. På samma spår.

Jag begriper inte detta. Dels begriper jag inte hur Aschberg kan missa alla principiella aspekter av fildelningsfrågan, och dels begriper jag inte varför han går bananas nu.

Den exemplarbaserade fildelningen är ju idag snudd på marginaliserad. Samtidigt växer upphovsrättsindustrins egna tjänster så det knakar. Visst finns piratstreamingen, men den situation som råder idag kan inte jämföras med hur det såg ut innan Ipred, och innan industrin blev framgångsrik i att stänga ner bittorrenttrackers.

Men konstigast med dagens krönika från Aschberg, är ändå hur otroligt tunn den är. Dels bygger den på extremt gammal skåpsmat, dels är den i hög grad irrelevant, och dels levererar Aschberg knappt ens några försök till argument eller resonemang.

Vad fasen ställer egentligen Aftonbladet för krav på sina krönikörer?

Själv sitter jag ju nästan och skäms över att jag skriver en bloggning som folk vid en första anblick kommer att utgå från är minst fem år gammal. Sådana grubblerier brottas nog inte Robert Aschberg med.

Men jag ska ge det ett litet försök…

En sak är, att om det, rent hypotetiskt, gick att lagföra fildelare utan orimlig övervakning och utan vidrig integritetskränkning, då skulle jag inte stå på fildelningsbarrikaderna. Jag skulle fortfarande vara av uppfattningen att ickekommersiell fildelning borde vara laglig, men jag skulle inte engagera mig särskilt hårt i frågan. Men det där är förstås en utopi, och det måste även Aschberg begripa. Därmed kan man bara dra slutsatsen att han skiter i sådant. Vilket rimmar rätt illa med den bild han har odlat av sig själv under ett antal decennier. Det vore klädsamt av Aschberg att slå fast att han i konsekvensens namn står bakom motsvarande frihetsinskränkningar på även andra områden. Men det tror jag inte att han gör.

Domen mot The Pirate Bay innebar att de hölls ansvariga för vad folk delat med sig av i deras tjänst. Varför kräver inte Aschberg av Posten att sålla ut alla olagligheter bland det som de förmedlar?

Jag undrar också om Robert Aschberg på 80-talet stod på barrikaderna mot kassettbanden. Det kan ju rimligen inte vara så att det som avgör är hur enkelt något är.  Ett krig mot tekniken. Vansinnigt.

Vidare har vi detta med att Aschberg och andra på hans sida, alltid tjatar om att fildelning är STÖLD. Det är det förstås inte, och det enklaste sättet att konstatera den saken är ju att det i så fall inte skulle krävas någon särlagstiftning, och att i så fall de ”kriminella” skulle dömas för just stöld. Men nej, det gör de ju förstås inte. Låt oss ändå vara snälla mot Aschberg, och bara för sakens skull för ett ögonblick låtsas att fildelning är stöld. I så fall måste kasettkopiering på 80-talet också ha varit stöld. Utan mycket annat än symboliska reaktioner från samhället. Då studsar vi tillbaka igen till att vi därmed måste tolka det som att volymen på ett fenomen avgör. Idag är det ju väldigt svårt att stjäla en bil, med mycket färre bilstölder som följd. Ska vi därför, omvänt, göra det tillåtet att ta andras bilar?

Aschberg ger också stort utrymme till två exempel där drabbade har hört av sig till honom. Det första exemplet är så vagt att det inte går att bemöta det. Exempel nummer två däremot, handlar om den fyra år gamla filmen Gränsen. En medioker svensk Andra världskriget-film. Gränsen är ett udda exempel. Dels är det ett exempel på en film som läckte väldigt tidigt. Rörande svenska filmer så är det väldigt ovanligt. Naturligtvis påverkar det skadan, men det måste också finnas ett ansvar hos de ansvariga för filmen. När nästan alla svenska filmer annars lyckas hålla sig i stort sett ospridda till en tid innan DVD-släpp, varför lyckades då inte folket bakom Gränsen hindra filmen från att läcka redan innan biopremiären? Detta tillskriver sedan filmmakarna en förlust på 6-7 miljoner kronor. Det är sisådär 70.000 biobesök. Rena fantasisiffror.

Slutligen, detta med snålheten. Den aspekten finns förstås med på ett hörn, och man kan diskutera hur stort det hörnet är. Men jag hävdar med bestämdhet att det inte är eller någonsin har varit den avgörande drivkraften. Kontrollen, tillgängligheten och valfriheten, har varit mycket mer avgörande för fildelare. Fortfarande idag finns ingen laglig tjänst som låter kunden få kontroll över det hen köper.

Men nu ska jag sova. Sov gott du också Robert Aschberg, i din grotta.
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Östra Småland har korrigerat vansinnet – är jag megalomanisk om jag tar åt mig äran?


För en tid sedan bloggade jag kritiskt om Östra Smålands site. Jag hackade på att de avstavade obegripligt, och på att nyheterna under Senaste nytt saknade tydlig ortsmärkning. Två bitar som Barometern, med samma ägare och samma hemsideslayout, hela tiden klarat prickfritt.

ÖstranFixatBristerMen sedan någon vecka tillbaka har Östra Småland plötsligt tagit sig i kragen. Nu går det att läsa texten till puffarna, och nyheterna har fått tydlig märkning med vilken ort de handlar om.

Bra där, Östran!

Nu är det ju lockande för mig att lagom megalomaniskt ta åt mig äran för detta. Det tycker jag gott att jag kan få göra. :)

När jag ändå är inne på Östran, som jag föredrar att kalla tidningen, så är deras hemsida en gåta även ur ett driftsäkerhetsperspektiv. Jag snuddade vid detta även vid den förra bloggningen. Tidningens site är otroligt svajig. Nyss låg den nere. Det handlade inte om många minuter (jag kunde surfa järnet på andra siter, så det handlade inte om min uppkoppling), men för att vara en etablerad dagstidning så sticker det ut. Rejält. Jag besöker inga andra nyhetssiter som, snudd på, som någonsin ligger nere. Östrans site, däremot, den strular titt som tätt. Ger inte ett jätteseriöst intryck.

Jag vet ju inte hur Gota Media sköter sina interna prylar, men det känns onekligen märkligt att det kan skilja så otroligt mycket mellan en koncerns siter, där de dessutom har i det närmaste identisk design. Ligger Östrans hemsida på helt egna servrar? Eller får har de någon slags andrasorteringsposition på koncernens servrar? Möcke gåtfullt!
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Osmakligheten flyttar fram positionerna på de moderata ledarredaktionerna


Som parti, åtminstone på riksnivå, och åtminstone hittills, har Moderaterna föredömligt stått upp för anständigheten och medmänskligheten. Av det man upplever från de moderata breddleden är det lätt att inse att det här är en ståndpunkt som kostar på för partledningen. Ett moderat fält där det länge varit uppenbart att partilinjen är under tryck, är moderata ledarsidor.

Gudmundsson Ledarbloggen SvDSvenska Dagbladet och Smålandsposten är två sådana. På Svenska Dagbladets ledarredaktion huserar Per Gudmundson, som sedan evigheter tillbaka har dille på islam och muslimer. Idag trillade jag över en bloggning av honom, i min Facebookfeed. Rubriken talar för sig själv:

”Två miljarder senare: Somalia fördömer Sverige”

Jag tänker inte grotta ner mig i skiten. Det är den inte värd. Jag konstaterar bara att Per Gudmundson uppenbart anser, att om man har fått svenskt bistånd, då ska man bocka och buga. Vidrigt!

Reaktionerna från exempelvis Saudiarabien och Somalia, på Margot Wallströms uttalanden – som ju Moderaterna schizofrent är kritiska till, utan att kunna säga hur hon istället skulle ha uttryckt sig – är förvisso åt pipsvängen. Där tror jag ju visserligen att uttalandena tillmäts en överdriven betydelse. Min amatörgissning är istället att det handlar om det uppsagda saudiavtalet, med händelsekedjan att Saudiarabien fick besked om det, reagerade på det men skyllde på uttalandena, och sedan har utövat påtryckningar på länder som är ännu mer än Sverige är beroende av sina relationer med Saudiarabien. Margot Wallströms uttalanden kunde ha formulerats mer slipat, men om reaktionerna skulle ha berott på uttalandena så skulle vi klart oftare se den här sortens saudiska reaktioner.

Men, det där var ett sidospår. Somalia, Saudiarabien och alla andra länder, är förstås fria att reagera när de anser sig ha skäl till det. Oavsett ifall de fått svenskt bistånd eller inte. Ingen ska behöva knipa käft för att få vår hjälp!

SMPledareSmålandsposten är inte mysigare. De har grottat ner sig i reaktionerna på hur Socialdemokraterna i Danmark uttrycker sig. En av de kritiserade affischerna med partiledaren Helle Thorning-Schmidt har citatet:

”Kommer Du till Danmark skal Du arbejde”

Smålandspostens ledarsida raljerar över att det kritiserats i Sverige. Smålandsposten kallar det som uttrycks, för sunt förnuft.

DKsossarJavisst, det är sunt förnuft att människor ska arbeta. De som är i arbetsför ålder och i arbetsfört skick, ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Oavsett vilket ursprung de har. Problemet med danska Socialdemokraternas sätt att uttrycka sig (finns en ännu värre affisch) är att det formuleras utifrån grupp. Olika grupper har inte olika krav eller förväntningar på sig. Jag köper den pliktetik Smålandsposten talar om, men den gäller oss alla.

Av de som kommer till Danmark, eller till Sverige, så är det ju inte alla som är arbetsföra. Vissa är barn, vissa har uppnått pensionsålder, vissa är sjuka. Formuleringen är däremot hård och definitiv, och kan bara tolkas som att endast de som kan bidra ekonomiskt, är välkomna till Danmark. Det är ett vidrigt resonemang. Asylrätten ska över huvud taget inte kopplas till något annat än den asylsökandes skyddsbehov.

Vidare så är det heller knappast, generellt, de invandrandes fel att sysselsättningsgraden ser ut som den gör i gruppen (en gruppihopklumpning som vi dessutom ska undvika). Arbetsmarknaden i Sverige tar knappast emot dem med öppna armar, och Danmark ska vi inte tala om.

Men Smålandsposten talar om att det är sunt förnuft att rikta specifika krav mot invandrare som grupp, och om att gruppens höga arbetslöshet handlar om invandrares bristande pliktetik.

Härligt mysiga Sverige anno 2015.
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Det är tidpunkten och i vilken ordning det sker, som är knepigt, inte att Åkesson gästar Skavlan


Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson är på bättringsvägen, och medverkar på fredag i Skavlan i SvT. Det här har skapat en viss diskussion, och som vanligt när det handlar om någon eller något som har med Sverigedemokraterna att göra, så formas två läger som har ganska svårt att förstå varandra.

Jag ryckte till direkt när det framkom att Åkesson ska vara med i Skavlan på fredag. Den reaktionen tolkar somliga som en konsekvens av att det handlar om just Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Men det är en felaktig tolkning.

Det är till att börja med skönt att Jimmie Åkesson verkar tillfriskna. En självklarhet egentligen – jag kan inte komma på en enda människa på planeten som jag hoppas ska drabbas av sjukdom – men något som ändå måste sägas.

Därutöver så är det självklart helt okej att Jimmie Åkesson medverkar i Skavlan. Eller i något annat underhållningsprogram. Det har framträdande politiker gjort många gånger tidigare. Göran Persson dansade med kossan Doris, för att bara ta ett exempel.

Jag har inte grottat ner mig i debatten, men jag har sett att det har refererats till en del tidigare ”fall”, som sagts vara jämförbara med Åkessons Skavlan-framträdande på fredag. Hittills tycker jag inte att något exempel har varit särskilt lyckat.

Ifall Skavlan hade varit direktsänt, så skulle saken ha varit en annan. Då skulle det dels vara svårt för SvT att i förväg veta hur gästen Åkesson skulle agera, vad han skulle komma att säga. Dels skulle liveformatet ha försvårat för Åkesson och Sverigedemokraterna att taktisera.

Men här talar vi om en förinspelad intervju med en av landets viktigaste politiker, som man snudd på vet kommer att leverera viktiga besked med TV-programmet som plattform. Detta i ett nöjesprogram, inte i en nyhetssändning eller ett samhällsprogram. För SvT som numera tänker i tittarsiffror som värsta kommersiella tv-kanalen, är detta förstås extremt lockande, men just för att det är i Sveriges Television, public service, så borde man avstå lockelsen.

En självklar ambition borde vara att det första framträdandet med Jimmie Åkesson skulle vara i en nyhetssändning eller i ett samhällsprogram, hanterat av politiska nyhetsjournalister. Om den vägen inte visar sig tillgänglig, då måste SvT frysa medverkandet av Jimmie Åkesson till efter att han och partiet kommunicerat tillfrisknandet och den situation som tillfrisknandet leder till.

SvT borde ha villkorat Jimmie Åkessons Skavlan-medverkan med att han och partiet måste ha frontat situationen publikt innan Skavlan sänds.

Nu snickrar det journalisthatande partiet Sverigedemokraterna ihop ett propagandaupplägg kring intervjun i Skavlan på fredag, på ett sätt vars like jag inte kan påminna mig att jag skådat. Till att börja med så blir hela den här veckan ett massmedialt himmelrike för partiet, fram till intervjun. Sedan frontas Jimmie Åkesson hos vår tids största underhållningsintervjuare. Därefter håller Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson en halvt fredagsnattlig presskonferens. Uppseendeväckande!

Men det här är inte kritik som ska riktas mot Jimmie Åkesson eller Sverigedemokraterna. Kritiken ska helt och hållet riktas mot SvT.

Ifall presskonferensen hållits tidigare under fredagen, så skulle jag inte se några problem med att Åkesson medverkar i Skavlan. Ifall presskonferensen hölls nu på fredag, och Åkesson medverkade i Skavlan nästa fredag, så skulle allt också ha varit frid och fröjd.

Slutligen detta med Sverigedemokraternas hat mot massmedia och journalister. Särskilt mot public service. Det påverkar förstås inte lämpligheten för att ha med Åkesson i Skavlan, men det är tragikomiskt att det parti som regelmässigt spyr galla över massmedia, och som själva gör allt som står i deras makt för att bygga upp egna ”medier”, samtidigt är det parti som drar mest nytta av samma massmedia som det hatar.
______________________________________
Relaterat: SvT, SvT, DNIntressantTwinglyKnuff.

EXTRA! EXTRA! Det finns en svensk färgsättning! Och en ickesvensk!


Den här sortens frågor får igång mig som nästan inget annat. För många år sedan, när bloggen var ung, handlade det exempelvis om en rosa dörr i Ystad, som genererade två bloggningar; HÄR och HÄR.

Nu handlar det om en gul villa i världsmetropolen Skänninge i Mjölby kommun. Ja, gul och gul. Dels måste färgen beskrivas som någon slags mellanting mellan gult och brandgult/orange, inte minst eftersom fasaden inte har en homogen kulör. Dels menar centerpartisten Anders Steen, ordförande i byggnadsnämnden i Mjölby, att den aktuella villan i Skänninge har en ickesvensk färgsättning. En gul färg som inte är svensk. Till SvT:s Östnytt, säger han:

”-Den färgsättningen är inte svensk.”

Först undrar jag ju hur en färgsättning kan vara ”svensk”, men så slår det mig att uttalandet måste tolkas som att Anders Steen egentligen menar att det här sättet att måla ett hus, inte ska vara tillåtet någonstans i Sverige. Jösses, han ser sig verkligen som en stor färgauktoritet.

Sedan sker det också en konversation om vad som enligt Steen är en svensk gul färg. Där svarar han att det som är typiskt för den svenska gula färgen, är att den har ”…samma kulör, över hela ytan.”

Anders Steen Mjölby smallFantastiskt! Ska det tolkas som att Steen skulle ha tyckt att ett hus målat enhetligt brandgult, skulle ha varit i sin ordning? Tillåt mig tvivla.

Samtidigt som färggurun Anders Steen i Mjölby har åsikter om både det ena och det andra, så verkar han inte vara av åsikten att glasögonskalmar ska ha ”…samma kulör, över hela ytan.”

…Vad vet jag, Steen kanske menar att det är svenskt att ha spräckliga glasögonskalmar i märkliga färger. :)

Ska man resonera lite seriöst kring den jämförelsen så ska Steen vara glad att det inte finns en glasögonnämnd som avgör vilken designsolglasögon som är okej. Men att från samhällets sida ha åsikter om hur människor målar sin privata egendom, det är alltså inte bara i sin ordning, utan till och med en uttalad del av uppdraget.

Sånt gör mig galen. Vill folk måla sitt hus som en spya, så ska det vara deras fria val.

Husfärgen är dessutom störtläcker, men det har ingenting med saken att göra. Varken jag eller någon annan ska agera smakpoliser, och självklart ska Anders Steen få ha precis vilka solglasögon han vill.

Utgår man från de exempel som Östnytt föredömligt plockat fram, så tyder tidigare domstolsprövningar och utvecklingen av rättstillämpningen på att Bernth Uhno kommer att vinna striden om husfärgen. Låt oss hoppas på det!
______________________________________
Relaterat: nt, CorrenIntressantTwinglyKnuff.

Så här går det när vi normaliserar att skita i integritet och frihet


När såväl samhälle som människor knappt visar tecken på att bry sig om integritetsfrågor, utan snarare agerar och resonerar som att övervakning generellt är något positivt, tänjer det på våra gränser och öppnar upp för tankegångar och lösningar som i en sund integritetskultur, ingen skulle ha vågat lyfta, inte ens förmått tänka.

Igår spreds nyheten om en ny ”finess” i en uppdaterad version av Barbiedockan. Jag citerar ur Expressen, där jag först läste om det:

”Hello Barbie är uppkopplad via wifi och har en inbyggd mikrofon som spelar in barnens konversationer. De kommer sedan att skickas vidare till företaget Toy Talk, som analyserar det som sagts. Dockan kan sedan använda informationen för framtida konversationer.”

Jag ska säga att jag först var nästan övertygad om att det hela måste vara något slags missförstånd. Det lät helt enkelt för sjukt för att kunna vara sant. Men jag har nu dels hittat samma nyhet hos en hel rad etablerade svenska medier, och dels har jag googlat lite, utan att hitta något som tyder på att det är båg.

SvT verkar vara ha den mest omfattande genomgången av vansinnet, HÄR. Jag är inte dummare än att jag begriper att Mattel har det tufft i dagens digitala tillvaro, och jag är inte säker på att jag så här långt är särskilt upprörd på företaget. De verkar i det samhälle vi lever i, och agerar utifrån hur de uppfattar att strömningarna ser ut.

Det är knappast konstigt om ett företag har uppfattat det som att det här skulle accepteras av oss kunder. Vi accepterar ju i stort sett vad som helst när det kommer till övervakning och integritetsintrång. Men här har Mattel kanske lyckats med bedriften att ta ett lite för långt steg, lite för snabbt. Kanske är inte vi kunder – ännu – så frihetligt avtrubbade att vi låter detta passera.

Jag kan visserligen bara överblicka den svenska debatten, men här verkar de som kommenterat saken nästan unisont vara upprörda. Jag har inte letat mig sönder och samman, men rösterna som försvarar Mattels vidriga docka, verkar lysa med sin frånvaro.

Det är ju sunt, positivt. Men varför blir ”vi” så upprörda över detta, men inte över annan övervakning? Att personer som jag blir det, är helt logiskt. Vi som kritiserar integritetsövergreppen mot oss existerar, men blir allt färre. Andra, som annars inte brukar bry sig, kanske är det för att det berör barn som de nu går bananas? Eller handlar det om att de särskilt misstror Mattel?

monster-309688_1280Många frågor blir det. Men då har jag ännu inte snuddat vid en annan funktion hos dockan. Trodde ni att ni redan hade hört det sjukast tänkbara? Näppeligen. Ty, Hello Barbie, som dockan heter, har även en funktion som gör det möjligt för föräldrar att på daglig basis eller veckovis, få ett mejl med ljudfilerna från sitt barns samtal med dockan.

Här slår det hela över, totalt. Folket på Mattel har förlorat förståndet. Jag kan knappt kommentera vansinnet. Det förflyttar gränser på ett sätt vi knappast har sett tidigare. Det är en vansinnesfunktion som inte bara utsätter barn till föräldrar utan normala spärrar för ett övergrepp. Barn leker med andra barn. Tänk dig att du själv har den här spärren. Att du aldrig skulle tänka tanken att lyssna på inspelningar av ditt barns samtal med sin leksak. Och? Andra föräldrar kan sitta hemma i soffan och lyssna på vad ditt barn har sagt när hen har lekt med ett annat barn som har en Hello Barbie-docka.

Jösses!

Föräldrar som begriper vad det är de sätter i händerna på sitt barn, men ändå väljer att göra det, borde bli ett fall för de sociala myndigheterna. Vad vi ska göra med föräldrar som dessutom tar steget fullt ut och plockar hem och lyssnar på ljudfilerna? Jag har ingen aning. FINNS det ens sådana monster till föräldrar?

Frågan är om en ”leksak” som denna ska vara tillåten? ÄR den ens tillåten? Vi har buggningslagar. Jag är ingen expert på dessa, men får vi verkligen avlyssna våra medmänniskor? Utan att själva vara en samtalspart? Inte som jag har uppfattat det.

Jag tycker att barnavlyssningspersperspektivet räcker gott för att dockan ska stoppas. Om dockan skulle vara okej att sälja och använda i Sverige, så måste det betyda att det är tillåtet att avlyssna sitt barn. Det vägrar jag tro att det är.

Men det finns vidare varianter… Om man ”glömmer” en Hello Barbie i ett fikarum? I sin väska som man ”glömmer” på chefens kontor? Hemma bakom soffan hos väninnan? På dagis? Och så vidare, vad fasen gäller då?

Dockan borde döpas om till Hello Hell.
______________________________________
Relaterat: Aftonbladet, SvD, DI, DNIntressantTwinglyKnuff.

Det måste betyda något att ha en nollvision, om vi nu ska ha en sådan


En liten blänkare om något som kommit att engagera mig mer än vad som känns logiskt. Egentligen hatar jag det jag upplever som en starkt tilltagande trygghetsnarkomani. Särskilt hatar jag signalvästar, och allt som sådana står för!

När Sverige för en jäkla massa år sedan införde nollvisionen i trafiken så tyckte jag följdriktigt att det var skitfånigt. Inte för att jag har något emot att vi försöker att minimera antalet döda och allvarligt skadade i trafiken. Självklart är det tvärtom viktigt och lovvärt. Men jag hade, lite barnsligt, svårt för ett namn på det strävandet, som för mig klingar orealistiskt.

Idag köper jag namnet ”nollvisionen”. Att nå noll trafikdöda är förstås omöjligt, men jag begriper ju att det inte kan heta, typ, ”Minimalt-antal-döda-visionen”.

Nollvisionen har säkert ett signalvärde, och under de här åren har man, med nollvisionen i ryggen, kunnat ta steg – varav jag inte älskat alla – som vi nog inte annars kunnat ta. En sak som jag inser är smågenialt, är detta med 2+1-väg. När man befinner sig på en ”en-sträcka” och har något långsamt schabrak framför sig, så är det inte jättekul med 2+1-vägar, men det är lätt att inse att de är förbaskat resurseffektiva, och säkert har de också positiv effekt på trafikrytmen.

Sedan en del år tillbaka har vinterdäck kommit att sätta nollvisionen på sin spets. Dubbdäck ska dels leda till en jäkla massa farliga partiklar i luften, och dels slita hårt på våra vägar. Vägslitagedelen köper jag direkt. Partikelfrågan köper jag väl också – jag har inte kompetens nog att ifrågasätta den – men där tycker jag att den fakta som det rapporteras om, vacklar en aning. Dels verkar en del, med bättre kompetens än jag, ifrågasätta hur mycket partiklar dubbdäcken i själva verket ger upphov till. Och dels verkar andra, också mer kompetenta än jag, mena att dubbdäcken förvisso står för en del partiklar, men att annat är större bovar. Men det där är egentligen egalt. Vi har ju nollvisionen. I relation till den borde, utifrån den logik som brukar praktiseras, det enda relevanta vara vägslitagedelen.

Men i debatten anförs nästan bara partikelfrågan. Förmodligen för att det argumentet är mycket lättare att sälja in. Sånt triggar också min irritation.

Under en jäkla massa år hade vi ju här nere knappt några vintrar att tala om. Lyckligtvis, snö är helt meningslöst. Det tror jag påverkade många. Mig själv, exempelvis. Jag minns att jag ett år lade på vinterdäcken först i mellandagarna, och jag övervägde starkt att vid nästa investering i vinterdäck, köpa dubbfria sådana.

Sedan kom de två monstervintrarna, där en specifik händelse kom att ändra min syn på vinterdäck. Mina föräldrar bor längs med en ensligt belägen grusväg. Jag och min syster skulle samtidigt åka därifrån. Jag körde med en ganska låg och liten, klen, Renault. Däcken var riktigt slitna dubbdäck. Syrrans bil, en ny stor Toyota med god markfrigång, rullade med nästan splitter nya friktionsdäck, som de odubbade vinterdäcken kallas. Hur det gick? Jag tog mig fram utan tillstymmelse till problem, medan syrran med familj körde fast totalt. Där och då insåg jag hur överlägsna dubbdäcken är.

När jag i höstas köpte ny bil så dealade jag till mig vinterhjul. Det var först inga problem, men när jag slog fast att det var ett absolut krav att det var dubbade däck, så började försäljaren att stöna och stånka. Vi har stegvis gjort det nästan fult med dubbdäck, och på sina håll till och med förbjudit att köra med sådana.

Det där har jag väldigt svårt för. Har vi eller har vi inte nollvision?

Det borde knappt behöva undersökas, men idag trillade jag över att en färsk finsk studie kommit fram till att antalet trafikolyckor blir betydligt färre om man kör med dubbade vinterdäck istället för dubbfria sådana. Det lär inte ge någon större effekt på den svenska debaten, är jag rädd – det här begriper ju rimligen alla, redan innan den finska studien – men det triggade mig till en bloggning.

Ska vi ändå agera för att minska användningen av dubbdäck så borde vi sikta in oss just på aspekten att dubbdäck sliter på vägarna och därför kostar samhället mer än friktionsdäcken. Lite som med 2+1-vägar, att vi eftersträvar det kostnadseffektiva. Överfört till vinterdäcksfrågan så borde det synsättet innebära att vi belägger dubbdäcken med en viss straffavgift. Det vore inte önskvärt, men mindre felaktigt än att, som nu, peka ut platser där det är förbjudet att köra med dubbdäck. Den som bor vid en sådan plats, exempelvis, och som använder sin bil på ett sätt som ger hen stark nytta av att välja dubbdäck, triggas genom förbudsspåret till att av praktiska skäl välja det minst trafiksäkra alternativet. Det är helt orimligt.

Eller så bara utgår vi från – det blev ju bara två monstervintrar – att ordningen nu är återställd, och att vi knappt kommer att ha några riktiga vintrar. Den här vintern skulle jag ju mycket väl ha klarat mig på friktionsdäck. Sådana skulle kanske till och med ha varit bättre än dubbdäck den här vintern. Men nja, det känns ändå rimligast att vi ska vara förberedda på att tuffa vintrar fortfarande kommer att existera.
______________________________________
IntressantTwinglyKnuff.

Blandade fredagstankar…


Idag blir det lite gott och blandat…

**************

Först ut är Kalmars Berlinflyg. En strålande satsning. Riskfylld, men väl värd ett försök. Det håller dock inte Miljöpartiet i Kalmar med om, och det är ju egentligen inga konstigheter. Att Miljöpartiet inte diggar flyget kommer knappast som någon nyhet, och om Miljöpartiet i debatten om Berlinflyget bara nöjt sig med att angripa miljöaspekten, så skulle allt ha varit frid och fröjd. Men icke.

Det började med att Patricia Vildanfors, Miljöpartiets gruppledare i Kalmar, kallade stödet till flyglinjen för penningtvätt, och nu har hon även skrivit en debattartikel, tillsammans med partivännen Anton Persson. I båda fallen skjuter man in sig på att flyglinjen subventioneras. Jaha, när blev det Miljöpartiets hållning att motsätta sig att subventionera transporter? Tåg och buss, exempelvis, subeventioneras hårt. Inte minst lokala KLT:s trafik, där det då dessutom mer direkt än i fallet med Berlinflyget, handlar om skattepengar. Men i det fallet verkar inte Miljöpartiet tycka att det är frågan om penningtvätt.

**************

Som jag nämnde i en bisats redan igår, så har Barometern i veckan kört ett race om böcker som använts i skolundervisningen, och som uppfattats som olämpliga. Jag har förstås varken några synpunkter på att människor har åsikter om skolan, eller på att Barometern tar upp saken.

Däremot har jag väldigt många synpunkter på det jag upplever som en trend, där media släpper fram människor som vädrar potentiella felaktigheter, eller sådant som krockar med lagar och regler, och då i bästa fall nöjer sig med att balansera det med att låta ”motparten” bemöta den som initierat nyheten. Det är en väldigt defensiv journalistik. Feg sådan.

Om jag kontaktade Barometern och ville få uppmärksammat något helt vansinnigt, exempelvis att jag tycker att Kalmar kommun borde förbjuda sina invånare att bära blåvita kläder eftersom det skulle kunna associera till Kalmar AIK, skulle Barometern då bara nöja sig med att ringa någon lämplig tjänsteman och låta denne uttala sig om att kommunen inte skulle ha rätt att införa ett sådant förbud? Ja, det kanske tidningen skulle nöja sig med, just för att jag i så fall skulle ha varit så uppenbart ute och cyklat. Allra helst, och troligast, skulle de inte ens göra någon artikel om saken. Säker kan man dock inte vara i dessa klickjournalistiktider.

Men nu är inte alla frågor så uppenbara. Litteraturval i undervisningen är en sådan fråga. Både de upprörda föräldrarna och kommunen uttalar sig ju förstås färgade av sina roller. Jag ser det som självklart att ta in ett yttrande från någon helt oberoende part. Gärna från en myndighet som ansvarar för området. Som Barometern nu har rapporterat om frågan så tillåts inte ballongen att landa. Det ges inte ens ett försök till svar.

Saken är inte glasklar, men det vore som allra minst mycket kontroversiellt om rektor eller förvaltning gick in och överprövade en lärares val av material. Möjligen rentav i strid med skolans styrdokument. Det är läraren som ansvarar för att planera och genomföra undervisningen, utifrån styrdokumenten och med måluppfyllelsen som utgångspunkt. Läraren är dessutom suverän i sin betygsättning, och betygsättningen vilar på den av läraren genomförda undervisningen.

Skulle någon politiker eller chef stoppa mig från att använda ett visst material i min undervisning, så skulle jag omgående anmäla det till Skolinspektionen. Det skulle jag nästan göra redan ifall det ens bara handlade om synpunkter på mitt material. Den sortens inblandning i min tjänsteutövning vore extremt olämplig. Den här problematiken har i Barometerns många artiklar om det här ärendet, bara blivit skrapad på ytan, och då i form av vaga kommentarer från chefer i Kalmar kommun. Varför kontaktar inte Barometern Skolinspektionen? Varför inte kontakta någon skolforskare?

…Som jag inledde så har föräldrar självklart rätt att ha synpunkter på skolan och dess verksamhet, inklusive undervisningen. I ett fall som detta så vore det dock lovvärt om föräldern valt att inte utöva påtryckningar på rektor och förvaltning, utan istället direkt valt att anmäla saken till Skolinspektionen (där utfallet förövrigt skulle vara uppenbart). Att önska att en chef ska sätta sig till doms över vilka texter som behandlas i undervisningen, är ovärdigt vår demokrati.

…Slutligen kan man också sucka lite över hur mycket utrymme som i artiklarna lämnas åt frågan om åldersgränser. Skolan lyder inte under några sådana åldersgränser. Inte i något sammanhang, inklusive filmer. Utan undantag så är de existerande åldersgränserna rent stödjande fingervisningar, rekommendationer. Bedömningen av vad som lämpar sig att använda i undervisningen, är helt och hållet lärarens.

**************

Det blev visst bara två grejer, där den sista ju nästan kunde ha kunnat fungera som en egen bloggning.
______________________________________
IntressantTwinglyKnuff.