Badstegar och funderingar med kopplingar till sådana


VågbrytarbadetMycket kring Kalmars badplatser har blivit bättre på senare år, och sammantaget är ”badsituationen” egentligen helt okej. Minst. Ändå är badstegar något jag gärna lägger en del krut på.

Jag har förr om åren hackat en del på serviceförvaltningen, för att jag tyckt att badstegarna sätts ut sent, tas upp tidigt, och omgärdas av en del konstigheter. Numera fungerar det lite bättre, men precis som allt annat så kan även situationen för kommunens badstegar förbättras.

Jag har i dagarna kikat runt lite i stan, och då bara kunnat se två badstegar; Kattrumpan och Kalmarsundsparken. Därutöver förmodar jag att även Långviken, Norrlidsbastun och kallbadhuset, har sina stegar utsatta.

Förr, när jag var i kontakt med serviceförvaltningen, så fick jag svaret att de enda badplatserna med året runt-stege, var Norrlidsbastun och Långviken. Utifrån det perspektivet verkar det alltså ha blivit minst dubbelt så bra. Jag har förstås inte spionerat hela vintern, men stegarna vid Kattrumpan och Kalmarsundsparken verkar ha stått ute hela vintern.

På kommunens hemsida står annars följande att läsa i frågan:

”På Kattrumpans badplats sätts badstegen i så snart isen är borta. På övriga kommunala badplatser sätts badstegar i under april månad samt tas upp i september. Om det inte finns någon badstege utanför perioden vid badplatsen hänvisar vi till annan badplats där badstegar fortfarande finns. Detta kan ske i början eller slutet av badsäsongen.”

Jag tror att det är andra vintern som den här ordningen har gällt för Kattrumpan. Tidigare såg jag ingen stege där vintertid, och vid mina kontakter med kommunen nämndes inte heller detta. Det är inte utan att jag blir nyfiken på, dels vad som föranlett förändringen, dels varför just Kattrumpan fått den här förhöjda badstegsstatusen.

Dessutom verkar som sagt även Kalmarsundsparken ha fått samma förhöjda badstegsstatus, om än bara för en av bryggans stegar. En uppdatering av hemsidan vore inte fel.

Samtidigt är det där förstås inte viktiga saker, men man får vara nyfiken även på sådant som är oviktigt. Viktigare är då ändå detta med tiden för när badstegarna sätts ut. Av informationen på kommunens hemsida framgår som synes att stegarna sätts ut i april, och tas upp i september.

Jag gillar inte det där. Fortfarande. Även om kommunen bättrat sig, så har jag svårt att liera mig med den där policyn.

Låt mig ta utgångspunkt från min Facebookfeed. Jag uppskattar att det är omkring tio av mina Facebookvänner som redan har facebookat om att de har badat. Dessutom kan jag ju mycket väl ha missat någon, plus att säkert några har haft sina badpremiärer utan att uppmärksamma det på Facebook. Folk badar alltså, och vi har haft dagar med snudd på 20 grader i luften. Men badstegarna lyser i stort sett med sin frånvaro.

Okej, om kommunen hade satt ut badstegarna i början av april så skulle det ha varit klart godkänt. Men nu återstår bara fyra vardagar av april. Om kommunen ens ska klara att leva upp till sin redan sena badstegsplan, så måste det hända en jäkla massa de kommande dagarna.

VågbrytarHellManFör mig är det mycket enkelt. Badplatserna är till för människorna. De finns där för att användas. Således ska de hållas utrustade så lång tid som bara är möjligt. Jag köper att isen kan skada stegar och bryggor, men inte ens monstervintrar har vi is från september till slutet på april.

Jag kan köpa att badstegarna är upplockade under månaderna november, december, januari, februari och mars. Men som kommunen agerar nu så kan badplatserna vara stegfria i nästan tre månader ytterligare; uppenbarligen i stort sett hela april, definitivt hela oktober, och vid tidig upptagning även delar av september.

Det är helt enkelt orimligt.

När jag ändå är inne på detta så har jag två ytterligare synpunkter. Jag pendlar ju till Mörbylånga, och passerar således Svinö och Jutnabben i stort sett varje dag. Badbryggan vid Jutnabben är delvis en flytbrygga. Den delen har varit upptagen under vintern, men för omkring en vecka sedan hade man plötsligt satt ut den. Bra! Men… Ingen badstege. Varför ta sig ut dit och lägga ut bryggan, utan att samtidigt sätta ut badstegen? Obegripligt. Måste vara ineffektivt.

Nästa synpunkt rör kommunens badplatskarta. På den finns fortfarande inte Vågbrytarbadet - kommunens kanske bästa badplats – utsatt. Dessutom kallas Kalmarsundsbadet fortfarande för Kalmarsundsparken. Skitsaker, men när man inte levererar i badstegsfrågan så får man leva med att jag även tar chansen att hacka på en del annat smått och gott.

Det gäller att fokusera på det viktiga i livet, så nu måste badstegarna komma på plats. :)
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Sven Melander, av alla, drämmer till med vad som kan vara tidernas sågning – i en humorpodd, dessutom


Sven_Melander SMALLI eftermiddags gick jag vilse i podddjungeln. Jag har ju som jag redan varit inne på ett par gånger, börjat konsumera poddar. Idag upptäckte jag att det släppts ett nytt avsnitt av en podd med namnet Palmemordspodden.

Jag hade vagt för mig att jag hört talas om podden i fråga, och i min ickeironiska värld är allt seriöst och vad det utger sig för att vara, så jag trodde instinktivt att det handlade om en podd som seriöst tar sig an Palmemordet.

Jag hann tänka att det är imponerande att ha fått ihop hela 65 avsnitt på vardera omkring en timme, om Palmemordet. Och jag hann tänka att gästen i det aktuella avsnittet, Sven Melander, kändes lite malplacerad. Men, tänkte jag, avsnittet skulle ju handla om tidsandan vid tiden för mordet, och det kunde ju Sven Melander kanske passa för att diskutera.

Så jag satte på mig hörlurarna, drog igång podden, och började gymma.

Först insåg jag att podden var väldigt tråkig och stel, långsam. En lååång stund i början av podden tog upp en massa om Sven Melanders bakgrund, inklusive en ruskigt tråkig passage om hans mellannamn. Det måste ha gått en halvtimme innan man ens låtsades behandla Palmemordet.

Jag började ana ugglor i mossen. Sakta insåg jag att det här inte är en seriös podd om Palmemordet, utan någon slags humorpodd. Någon slags, skriver jag, för att beskriva twistade humorgrejer är verkligen inte min starka sida. Jag är ofta otroligt dålig på att förstå och genomskåda ironi, och skruvad humor är jag nog för dum för att begripa mig på.

Men jag tragglade mig igenom podden, och efter 44 minuter och 44 sekunder fick jag betalt för mödan. Plötsligt, i stort sett utan förvarning, drämmer Sven Melander till med en sågning av bibliska mått. Håll i er nu, när jag citerar exakt…

”-Det finns en sak i mitt liv, som jag är väldigt, väldigt, väldigt glad för. Och det är att jag blir fortfarande jävligt arg. Jag kan fortfarande bli jävligt arg över hur det sur ut, va. Och hur man gör, och hur man behandlar människor, och hur man fattar beslut som bara leder rätt åt Helvete, alltså. Med öppna ögon så låter man en människa som majoren Björklund, som är en kvalificerad jävla dilettant, enligt mig, som inte har något stöd för sina åsikter mer än att han är major. Och det är min själ inga stora studieskulder att bli major i den svenska armén. Det kan för fan en blind jävla enbent halvfigur bli. Och han har lyckats baktala en skola som från början var rätt okej. Det var inte perfekt, men den var rätt okej. Han har baktalat den jävla skolan ner i stenåldern, och på vägen har han skänkt bort miljarder som nu ligger placerade i skatteparadis. Och den jäveln röstar folk på. För mig är det fullständigt obegripligt.”

Oj! Jag håller med Melander om mycket, men inte om allt. Men det intressanta här är egentligen inte kritiken av Björklund, eller att det är just Björklund som sågas, eller hur jag ställer mig till Melanders beskrivning. Det intressanta är sågningens kraft, och i vilken kontext sågningen levereras.

Dessutom. Egentligen är det ju inte ens bara Jan Björklund som får smaka på Melanders sågklinga i citatet, utan även militären.

Senare i podden sågar Melander även polisen å det grövsta. Och då ska det alltså ändå vara, tror jag, en humorpodd. Jag måste säga att konceptet är dunkelt. Väldigt dunkelt. Sågningarna till trots så är det nog inte troligt att jag ger Palmemordspodden fler lyssningar.

Förvånande också, i dagens medieklimat, att ingen annan – så vitt jag kunnat utröna – har uppmärksammat sågningen. Hade förväntat mig att Aftonbladet och Expressen högg på en sådan krok.
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Vi måste snacka om Tomas Brolins instagrammande…


Tomas Brolin SMALL… Och om personen Tomas Brolin.

Jag är ingen flitig användare av Instagram. Jag lägger ut någon stackars bild då och då, och jag följer en liten klick konton. Min dagliga feed går väldigt snabbt att scrolla igenom. Egentligen begriper jag inte Instagrams nisch i sociala medier-landskapet. Jag har svårt att förstå vad Instagram tillför som inte Facebook och Twitter också redan tillför, och det mycket bättre. Och på det har vi Snapchat, som täpper till det lilla hål jag ändå annars skulle kunna se för Instagram. För det är klart att jag hajar att det handlar om att bilder ska vara i centrum. Utan lullull. Minimalt med text. Bild, bild, bild.

När internet och senare sociala medier först slog igenom, så kunde man se hur användandet faktiskt skulle kunna innebära en boost för människors – främst ungdomarsspråkliga användning och utveckling. Det skrevs flitigt. Ofta med ett skitspråk, men det skrevs. Det där har dock förändrats, i och med den allt tyngre fokuseringen på att bara förmedla bilder.

Nu är man nästan stenåldern som storkonsumerar Facebook. Medelåldern där måste ha stigit som en raket de senaste åren. Bloggen ska vi inte tala om. En massa text. Ujujuj, omodernt värre. Det är väl kanske Twitter, av det jag använder flitigt, som inte är helt ute. Dock är Twitters målgrupp väldigt mycket smalare än andra sociala mediers.

Men tillbaka till Tomas Brolin och Instagram. Av de blott 114 konton jag följer där, är Tomas Brolins ett. Då är jag ändå inte någon större kändisfantast, och extremt trött på det eviga tjatet om 94-laget. Över huvud taget är jag minst sagt måttligt intresserad av landslagsfotboll. Tomas Brolin borde definitivt gå under min normala radar.

Men han publicerar helt fantastiska grejer!

Jag skulle inte säga att Tomas Brolin är roligast på Instagram. Inte heller att han är bäst. Han lägger egentligen ut grejer som normalt förtjänar att sågas; matbilder, semestergulligullbilder, illa förtäckt reklam för hans dammsugarmunstycke Twinner

Men bilderna Tomas Brolin lägger ut på Instagram, inklusive texterna till dem, är så in i bängen annorlunda än mallen för en av Sveriges mest kända personer, en person som tagits ut i världslaget i fotboll. Om man bytte ut Tomas Brolin mot någon annan, random icke-kändis, så skulle kontot nästan kunna fungera som svennebananmall för instagrammande. Med visst undantag för diverse bilder från lyxsemestrar.

Dessutom var Tomas Brolin under sin karriär inte precis jättebekväm med journalister. Snarare var han butter och svår, och verkade sky onödig uppmärksamhet. Men på Instagram trivs han som fisken i vattnet.

Som helhet betraktat ser jag det som att Tomas Brolin har skapat sig en helt egen Instagram-ton.

Ta bara den här bilden, ovan, som jag har skärmdumpat från idag. Herregud, var ska jag börja!?

Scenen bilden dokumenterar! Ett byte av flaggstångslina. Tomas Brolin – världslags-Tomas Brolin – byter flaggstångslina!

Stegen! Hahaha! Vem fan kommer på att ställa en stege sådär på ett tak? Jag hatar trygghetsnarkomani, men det där måste vara fullkomligt livsfarligt.

Flaggstången! Hur fasen ser det ut där den står? Rimligen kan den inte sänkas lägre, för i så fall skulle de ju ha gjort det, och fimpat stegen. Står flaggstången på en konstig höjd?

Byggnaden! Vad fasen är det för byggnad? Till ytan rätt stor, men så låg att en person – som inte ser särskilt lång ut – kan sträcka en arm långt upp på taket. Superweird.

Fotografen! Hur ser det ut där hen står? Ytterligare ett tecken på att det finns någon slags höjd utanför bildens bakkant.

Instagram.medvetenheten! I den där helt bisarra situationen – potentiellt livsfarlig – tänker man tanken och tar man sig tid, att fotodokumentera galenskapen. Och att smila och posera för kameran. Fantastiskt.

Bildtexten! Hashtaggarna, smileysarna. Obetalbart!

Jag har svårt att hämta mig. Brolins senaste bild innan denna, är dessutom också fantastisk. Om än på en annan nivå. Men den får ni leta reda på själva.

Hur eller hur. Tomas Brolin är bästsämst på Instagram. Och konstigast, och mest oväntad. Han är nästan ensam skäl nog för oss till att vara på Instagram. Jag trodde aldrig att jag skulle få anledning att skriva, geniet Tomas Brolin!
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Kalmar kommun roddar hyllning i nivå med helikopter på GFA


Vi i femman Kalmar kommunJag formligen älskar hur Kalmar kommun valt att hylla och uppmärksamma Montessoriskolan Regnbågens vinst i Vi i femman!

Dels för att hyllningen är välförtjänt, men också för att det är ett udda grepp. Ett grepp som säkert också en del tröttkepsar tycker är överdrivet.

Jag har länge hävdat att vi måste bli bättre på att hylla hjältar. Jantelagen gör att det sitter hårt inne. Det finns ofta i vår ryggmärg att vara återhållsamma.

Mitt favoritområde för den här frågan rör fotbollen. Kollar man utomlands så hyllas ofta exceptionella trotjänare enormt inom fotbollen. Här hemma blir det ofta rätt avslaget. Även inom Kalmar FF. De senaste tillfällena har varit bättre än förr, men fortfarande inte tillnärmelsevis vad jag tycker vore rimligt.

Talar vi avtackningar på nivån som normalt bara sker sisådär vart tionde år, så ska det vara bomber och granater och fan och hans moster. För att de som avtackas förtjänar det, men också för att föreningen vinner på att odla den sortens legendarskap.

Det vore till exempel intressant att testa att hålla memorialmatcher även i Sverige. Det har säkert testats, men jag känner inte till ett enda sådant svenskt exempel.

Jag har flera gånger propagerat för att man borde ta till helikopter när man tackar av på den nivån. Släppa ner den aktuella spelaren i mittcirkeln med matchbollen. Men helikopter skulle kunna användas i fler sammanhang. Viktor Elm blev ju nyligen klar för en ny sejour i Kalmar FF. Det vore naturligtvis dyrt, och även svårt att synka. Men det skulle ha varit fantastiskt att presentera en sådan värvning i en extraordinär inramning; i samband med match, träningsmatch, eller med helikopter på Stortorget (Larmtorget är säkert för trångt).

Det gäller att synas och sticka ut, särskilt om man är Kalmar eller Kalmar FF. En skruvad variant jag tänkt på, är att alltid presentera nyförvärv offentligt, med pompa och ståt. Man skulle kunna tänka sig ett samarbete med exempelvis föreningens officiella sportbar, O’Learys. Där dessa monterar en saftblandare modell större – röd förstås – på uteserveringen. När ett nyförvärv är klart och ska presenteras – alla som skriver a-kontrakt med föreningen – startas saftblandaren, förslagsvis två timmar innan. Kanske med en display som räknar ner tiden till presentationen. Sedan sker presentationen på lämpligt sätt, helt öppet, inne på O’Learys. Detta istället för en traditionell presskonferens. Medierna skulle kunna få sin del av kakan efter den öppna presentationen. Det här skulle vara unikt, sticka ut från mängden, och kunna bli en skön tradition. Eller så håller man presentationen på scenen, mitt på Larmtorget. Det går att finslipa på upplägget, men jag är mycket nöjd med denna crazy idé. :)

Kalmar kommuns hyllande av de grymma Vi i femman-vinnarna är på samma nivå, men i en annan skepnad. Fantastiskt!
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff, SvT, SvT, 24K, 24K, Barometern, SvT.

Folkpartist lämnar sitt parti, för att Moderaterna och Socialdemokraterna är ruttna – enligt Östran


bear-35723_1280Jag hade tänkt plita ihop en utläggning med förbjuden snuslukt som utgångspunkt – om än inte huvudfokus – men dels blev tiden för knapp för en sådan bloggning, och dels trillade jag över en svårslaget kryptisk artikel i Östra Småland. Sådana, kryptiska lokaltidningsartiklar, är jag ju lite insnöad på. Så den blir kvällens bloggämne!

Artikeln handlar om – före detta – Folkpartisten Runo Hageberg i Oskarshamn, som nu lämnar sitt parti efter 65 år.

Så långt inga konstigheter. Folk byter parti, folk blir partilösa. Även de som varit sina partier trogna väldigt länge, även om det säkert är ovanligare.

Men man kan ju tycka, och förmoda, att en artikel som handlar om detta ska reda ut varför personen i fråga valt att ta det steget. Utan den informationen blir det liksom inte mycket till artikel.

Men Östra Smålands artikel – som är låst, så ni kan inte läsa den – innehåller inte en enda bokstav om varför Runo Hageberg väljer att lämna Folkpartiet. Om man inte menar att detta skulle kunna vara förklaringen:

”Han beskriver politiken i Oskarshamn som rutten med socialdemokrater som väljer sin egen opposition och moderater som går i koalition med S för att rädda sin oppositionsrådskandidat. Han syftar på valet av nytt oppositionsråd i december förra året.”

Det är det närmaste vi kommer en förklaring till avhoppet. Två andra partier har valt att gå i koalition med varandra. Vilket det lite outtalat verkar som att Hageberg är upprörd över. Men hur det har koppling till Folkpartiet, och hur det fått Hageberg missnöjd med dem… Jag har inte en aning. Det går inte att ens gissa sig till med hjälp av Östrans osannolikt bleka artikel.

Hur går sådant till? Läser man inte som journalist det man skrivit, innan man publicerar?
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

DAB-radion är skämskudden i hård och kantig skepnad


DABloggaDiskussionen om DAB-radio har åter vaknat till liv. Det är egentligen både bra och dåligt. Bäst vore om det över huvud taget inte fanns någon fråga om DAB-radio att diskutera. Eller, ännu bättre vore det att ordet DAB-radio inte existerade. Men nu finns ju både ordet och diskussionen. Och en massa gravt förvirrade tomtar som inte förstår någonting. Som personifierar tunnelseende, totalt.

Riksrevisionen sågar nu DAB-radioprojektet, och låt oss även som icketroende be en bön att det får politikerna att ta sitt förnuft till fånga.

På Riksrevisionens kritik har sedan en del branschföreträdare stormat ut till DAB-radions försvar. En av dem är Staffan Rosell, vd på SBS Discovery Radio, som angående hål-i-huvudet-tanken att folk ska köpa särskilda DAB-radioapparater, säger:

”– Det är inte speciellt betungande för privatpersoner, som ju ofta köper nya mobiltelefoner, tv-apparater, datorer och läsplattor för tusentals kronor, att på sju till nio års sikt köpa en mottagare som kostar några hundralappar.”

Hjälp. I den här frågan fokuseras det hela tiden på kostnaden för folk att köpa apparaterna. Låt mig vara tydlig. Om jag så kunde köpa en DAB-radio för tio spänn, så skulle jag inte ens tänka tanken.

Jag är ändå en relativ storkonsument av radio. Men så här. Vad ska jag med en DAB-radio till? VAD!?

… Om jag lyssnar på radio hemma, så använder jag en eminent internetradio (inte att förväxla med en DAB-radio).

… Om jag lyssnar på radio på gymmet, eller någon annanstans, så gör jag det i mobilen, via respektive kanals app, över internet.

… Om jag lyssnar på radiojobbet, så gör jag det via en webbläsare i datorn, över internet.

… Om jag lyssnar på radio i bilen så händer det faktiskt idag jag gör det via bilstereon, som förstås är utrustad med en FM-radio. Men skulle jag ligga och skaka ihopkrupen i baksätet ifall man släckte ner FM-nätet? Inte precis. Lösningen finns redan idag. Samma lösning som på gymmet; mobilen… respektive kanals app… internet. Med ljudet överfört till bilhögtalarna via bluetooth eller sladd.

Jag kommer aldrig att köpa en DAB-radio. Jag upprepar. Jag kommer ALDRIG att köpa en DAB-radio! Inte för att den är dyr, utan för att jag har exakt NOLL behov av en sådan. N-O-L-L!

Branschen yrar om att internet inte räcker till. Samme Staffan Rosell igen:

”– Vi tror att digitalradio är det bästa sättet för att utveckla radion vidare. FM-nätet är fullt, internet kommer inte att kunna ta över all radiodistribution och för oss är mångfalden viktigt. Alla svenskar, oavsett var man bor, ska få tillgång till ett bra radioutbud.”

Nu ska inte Staffan bära all skit själv. Jag bara råkade hitta lämpliga citat från just honom, men en massa andra av hans gelikar säger alltid precis samma sak. Internet räcker inte till. Nähä. Och? Visst kan det vara så. Att internet – idag – inte räcker till för att alla ska kunna lyssna på radio via internet – idag. Idag! Haken? Det vi pratar om är inte aktuellt idag. Det är aktuellt om fleeera år.

Hur såg vår tillgång till internet ut för fem år sedan? Vår tillgång till mobilt internet för fem år sedan? Hur ser den tillgången ut om fem år? Utvecklingen går som ett spjut. Och det är väldigt enkelt. Om folk inte kan använda internet till det som de anser att de ska kunna använda internet till, då kommer folk att gå bananas på operatörerna.

OCH! Om det nu är så att internet inte heller när det här blir aktuellt skulle räcka till, då är det förstås DET vi ska fixa. Inte flera år i förväg bestämma oss för att vi är siare som kan säga att internet inte kommer att räcka, och därför bygga ett separat specialnät som kräver separata specialapparater.

Allt annat. Precis allt annat, går mot att vi integrerar våra multimediavanor i mycket färre enheter än tidigare. Enheter för vilka internet är avgörande. Då ska vi som ett sidospår sjösätta radioupptåg som andas stenåldern. Man har en rätt megalomanisk bild av radions status och framtid om man är övertygad om att radiolyssnandet ensamt står pall mot den övriga, önskvärda, utvecklingen.

Finns ens radio i den form vi idag avser med begreppet radio, om fem år? Om tio år? Jag tänker inte sätta ett datum, men svaret är förstås nej. På samma sätt som papperstidningen dör.

För tv, för radio, gäller den tydliga ordningen att vi snabbt – snudd på exponentiellt – lämnar det tablålagda kanaltänkandet. Det är dessutom extra sjukt att Sveriges Radio också står på DAB-barrikaderna. De, som inte är beroende av reklamintäkter, har ingen som helst anledning att tänka i tablåer eller kanaler. De skulle kunna, och borde, släppa det redan nu.

Avslutningsvis tänker jag mig att göra en liten jämförelse. Idag har fortfarande de flesta en eller flera tv-apparater hemma, vi har ett särskilt marknät för tv. Om vi idag skulle stå inför att tv:n precis dykt upp – alla andra faktorer oförändrade – skulle vi då ha valt att bygga ett separat tv-marknät? Nej, det tror jag inte. Borde vi göra det? Nej, självklart inte! Ty, i så fall skulle vi förstås ha löst saken via internet.

Så ska vi även tänka kring radio! Som dessutom kräver en bråkdel av den bandbredd som tv-tittande slukar.

Jag kan inte begripa hur någon kan önska DAB. Jag kan inte förstå det. Det gick snabbt utför för Mp3-spelarna när smartphonen dök upp som gubben i lådan. Det kunde vi inte förutspå, så det är inte konstigt att företag satsade på Mp3-spelare. Men detta med hur vi konsumerar radio, det kan vi förutspå. Att idag propagera för att människor i framtiden ska ha radioapparater, kommer i framtiden att bli motsvarigheten till det felaktiga påståendet att Ines Uusmann sagt att internet är en fluga.

Politiker och radiofolk, ta er samman!!
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff, AB, DN, DN, DN, DN, DN, IDG, SvD, MV, GP, DM, SR, AMS, SR, SvD, Sydsv, Journ, Riksrev, SR, SR, Journ.

Folkpartiets agerande går att förstå, men det är även ologiskt, och inte särskilt lösningsorienterat


nuclear-explosion-356108_1280Jag kan inte hålla fingrarna borta från försvarssandlådan. Alla partier håller på med olika grader av taktik och mer eller mindre fulspel. Det ingår i politiken. Men det här med att Folkpartiet lämnar försvarsförhandlingarna, är extraordinärt svårsmält.

Folkpartiet delade under åtta år regeringsmakten. De fyra första åren i en majoritetsregering, de fyra sista åren i en minoritetsregering som varje dag skulle ha fått tillräckligt stöd för stora försvarssatsningar.

Under dessa åtta år försvagades försvaret – förövrigt något som ska hyllas – på uppenbar bekostnad av sänkta skatter (vilket inte i samma grad ska hyllas). Nu, när Folkpartiet inte längre sitter bakom regeringsrodret, och dessutom har DÖ-kniven mot strupen, tar de chansen och stormar ut med krav på försvarstillskott på fantasinivåer. En trippelpopulistisk win-win-win, naturligtvis; man går hem hos den bombhöger som numera saknar naturligt moderparti, man gör det svårare för regeringen att genomföra reformer, och man gör det dessutom också svårare för regeringen att hålla ihop.

Taktiskt hundraprocentigt, men ett svåröverträffat moraliskt sammanbrott. Kan någon människa ens försöka sig på att påstå att världsläget förändrats så ohyggligt dramatiskt, på blott några få månader? Ty, Folkpartiet var så sent som i höstas del av en alliansbudget – ni vet, den där budgeten som genom en kupp alla civiliserade partier håller med om tekniskt inte är önskvärd, nu är vår gällande statsbudget (typ, minoritetsregeringar ska kunna regera, men om det råkar vara vår budget som kuppas igenom, så är det i sin ordning) – som innehöll en bråkdel av de försvarssatsningar som Folkpartiet nu högljutt menar är snudd på livsnödvändiga. Skämskudden måste fram.

Men vi får väl se. Jag kan inte tänka mig att ens bombhögerväljare sväljer den här sortens pervopopulism. Än mindre att sansat sinnade potentiellt borgerliga sympatisörer gör det. Jag förutsätter att massmedia framöver pressar Jan Björklund och Folkpartiet på vad som har tillkommit i världsläget sedan de lade sitt budgetförslag i höstas, som så totalkullkastar hela försvarspolitiken. Jag vet ingenting.

Man kan absolut – även om jag kraftigt skulle motsätta mig det – se Ryssland som ett stort hot och utifrån det motivera kraftigt höjda försvarsanslag, men i så fall skulle i det närmaste samma analys ha gjorts i höstas.

Den här folkpartistiska vrålretoriken, är skadlig för Sverige, och skadlig för förtroendet för politiken.
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Hell-Man recenserar och filosoferar kring poddar


Jag har på ett smått chockartat sätt kommit igång med träningen. Än ska det inte ropas hej, men det är bra jävla länge sedan det såg så här lovande ut. En bieffekt av detta har blivit att jag tagit tag i att sondera utbudet i poddjungeln. Något jag länge haft tankar på, men inte kommit till skott med.

Poddar känns egentligen som klippt och skuret för mig. Jag har inget behov av lullull, och jag har alltid gillat ”pratradio” á la exempelvis Studio Ett. Förövrigt anser jag att SvT – och andra, för den delen – borde lägga ut de renodlade pratprogram som de sänder, som ljudpoddar/ljudfiler. Det är något jag har tänkt på länge, och torgfört i lite olika sammanhang, men hittills aldrig hört någon annan ta upp. Väldigt märkligt. En massa program som sänds i SvT och andra TV-kanaler skulle, helt eller till stora delar, passa alldeles utmärkt att konsumera utan bild.

… Ta bara det klockrena programmet, Min sanning. För mig är det mer radio än TV. Att SvT väljer att filma det… Tjaa, det kan de ju göra, men det tillför ingenting för mig.

Mina första podutforskningar skedde ”manuellt”, där jag googlade mig fram till något, och lyssnade via webben. Inte särskilt smidigt, inte särskilt modernt. Men nu har jag hittat appen Podcast Addict (ja, hemskt fånigt namn!), och en helt ny värld öppnade sig omgående.

Idag lyssnade jag på det senaste avsnittet av Aftonbladets pod, Flumskolan, med undertiteln, Lars Adaktusson: Världens bästa story.

Podden bygger på att de medverkande har läst, och samtalar om, Lars Adaktussons bok med just titeln Världens bästa story, från 2011.

Det blir ju lite av öppet mål förstås – något jag får försöka låta bli att alltid söka mig till – där hela upplägget blir som upplagt för att passa mig. Men jag tycker att greppet, att en grupp människor gör en lång rackarns pod där de helt och hållet samtalar om en specifik bok – är intressant. Jag har hittills bara lyssnat på det avsnittet av Flumskolan (förövrigt ska podtiteln i sig också hyllas), men har tolkat det som att det är så deras avsnitt är uppbyggda.

Podden, självmålet, var huvudsakligen bra.Skön mix mellan allvar och en skämtsam och avslappnad ton. Det blir förstås nödvändigt ifall man ska ägna över en timme åt en bok, men jag kan ändå tycka att de gick ner i boken på en imponerande detaljnivå. Nu ska jag runda av med två saker…

… Att jag tidigt höll på att stänga av podden. Den är inspelad inför publik, och särskilt inledningsvis var jag och publikens skratt i extrem osynk med varandra. Det blev lite som i en del tv-serier, där man lagt på publikskratt även i passager som helt saknar anledning för folk att skratta. En jättekonstig känsla, när någon säger något som inte ens kan ha varit ämnat att vara roligt, och en del tomtar sitter och skrattar. Men jag vande mig, kombinerat med att det kanske blev bättre längre in i avsnittet. Det här är ju egentligen inte Aftonbladets fel. De kan ju inte veta hur publiken ska agera. Men det var väldigt störande.

Panelen beskriver att Lars Adaktusson i sin bok hävdar att Agenda startades som ett program med en borgerlig framtoning, för en borgerlig publik (minns inte exakt hur de uttryckte det, men andemeningen var ungefär den). Så kan jag inte skriva under på att jag någonsin har uppfattat Agenda. Inte nu, och inte heller på Adaktussons tid. Särskilt på Adaktussons tid, älskade jag programmet. Seriöst, viktigt, bra ämnen, och människor som någorlunda fick tala till punkt. Idag har det börjat bli sämre, men Adaktussons beskrivning rör ju särskilt den tid då han var programledare. Att det där skulle kunna vara synonymt med något särskilt borgerligt, begriper jag inte. Som att särskilt vänstermänniskor skulle vara Debatt-diggare, för att jämföra med det värsta genren har att erbjuda. En nästan provocerande beskrivning. Jag ser mig som tämligen vänster, men jag vill fan inte ha oseriös gap- och skrik-tv. Det Agenda Adaktusson var med om att dra igång, var som klippt och skuret för mig.

**************

Egentligen borde jag också blogga om Folkpartiet. Som tydligen under tiden jag gymmat och varit på fotboll, har slagit över mer än vanligt. Men jag får återkomma till det.
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Minkvarning, Sd-sandlåda, Kd-inspirerad Clinton och strutsdomare


Ikväll har jag en himla massa små eller halvsmå trådar i huvudet. Alla värda sin uppmärksamhet, men ingen riktigt fullt ut tillräckliga för en egen bloggning. Det kan till och med spilla över till imorgon…

**************

Sverigedemokraternas inbördeskrig, först. Det lär jag få anledning att återkomma till. Knappast något som lägger sig plötsligt. Nu är jag inne på något som förundrat mig en del. Nämligen detta att partiledningen väntat ända till nu med att låta bomben brisera. Det tycker jag är det mest obegripliga, hittills. Alla de där bevisen som sägs finnas, varav en del verkar ha rätt god substans, är ju gammal skåpmat.

Jag förstår naturligtvis att man inte ville ta det i brinnande valrörelse, och ska jag vara snäll så köper jag även att man låg lågt så länge extravalet var aktuellt. Men varför lät man årsmötet i Stockholm äga rum? Man måste ha varit extremt övertygade om att William Hahne skulle förlora ordförandestriden i Stockholm. När han inte gjorde det blev allt genast jävligt mycket värre.

Just det rör ju inte SDU, utan moderpartiet. Och det i huvudstaden. Sverigedemokraterna kommer alltså att utesluta partiets ordförande i huvudstaden, och ungdomsförbundets riksordförande, som båda sitter på färska mandat. I ett normalt parti… Herregud. Nej, det skulle helt enkelt inte kunna hända. Det intressanta, smått unika, med den här soppan, är att ingen kan skylla den på utomstående eller massmedia. Det här är något rakt igenom internt. Frågan är hur partiets väljare och sympatisörer reagerar.

**************

UbåtSka vi få ett nytt mink-gate? Tre ubåtskränkningar i höstas är nu, enligt försvaret, nere på en. Den ena observationen menar försvaret nu egentligen var en plastbåt, en helt annan dag (!!). Den andra avfärdade observationen, inkommen av en pensionerad marinofficer, överstelöjtnant Sven-Olof Kviman – inte vilken bakgrund som helst – ska nu enligt försvaret ha varit en ganska liten civil arbetsbåt. Hur länge håller den tredje observationen? Eller kan vi se fram emot ett nytt klassiskt haveri i ubåtsfrågan.

**************

Hillary Clinton kandiderar till att bli USA:s president vid nästa års val. Allt annat än oväntat, och så här långt egentligen inte heller särskilt intressant. Men jag fastnar för att hon tydligen slår på stort att hon vill vara vanliga amerikaners förkämpe. Tjena, en amerikansk version av när Kristdemokraterna skulle företräda, och locka, ”verklighetens folk”. Det känns vanskligt att som en Clinton dundra till val på den här sortens paroll.

**************

Allsvenskan är igång, och imorgon ska Kalmar FF spräcka både seger- och målnollan hemma mot Åtvidaberg. Säsongsinledningen har handlat en hel del om straffbedömningar, där jag i stort inte bara anser att domarna har fattat rätt beslut, utan även att flera av besluten har varit imponerande svåra. Men två beslut var uppenbart felaktiga.

Dels när Michael Lerjéus visade ut Malmö FF:s Enoch Kofi Adu, i matchen mot GIF Sundsvall. Adu rörde inte ens Adam Chennoufi, och det borde Lerjéus ha sett hur lätt som helst. Särskilt med tanke på hur bra placerad han var, vilket han också själv tar upp.

Dels när Markus Strömbergsson friade Djurgårdens Emil Bergström när han kraftigt störde Häckens Dardan Rexhepi. En väldigt dålig bedömning av Strömbergsson. Egentligen kanske till och med sämre än Lerjéus bedömning.

Två felbeslut, alltså. Men vad är då skillnaden mellan dessa? Och vad har det för betydelse? Jo, Micheal Lerjéus vägrade först att förklara sitt beslut, och sedan, när han ändå tog bladet från munnen, slog han fast att han efter att ha sett tv-bilderna var ännu mer säker på att han gjort rätt som dömde straff. Ingen som har sett bilderna kan tycka att det skulle vara straff. Lerjéus har gjort till något av sitt signum att vägra medge fel.

Markus Strömbergsson, däremot, är en modern domare. Han ställer upp för media efteråt, och han tvekade inte heller att medge att han fattat fel beslut.

Följden? Lerjéus får dras med ett smärre drev mot sig (där somliga bisarrt går till hans försvar), medan Strömbergsson kommer undan i stort sett utan kritik. Det borde vara uppenbart för alla vilken metod som är den vettiga. Själv anser jag att domarna inte ska ha valet att inte vara tillgängliga efter matcherna. De ska svara på frågor och förklara sig, och allra helst borde huvuddomaren sitta med på presskonferensen (vid behov även assisterande). Det är år 2015, inte 1965.

På samma spår såg jag lite på den franska ligacupfinalen igår, där man på försök hade en mikrofon på huvuddomaren. Man kunde höra både vad domaren sa, och vad spelaren sa till honom. Ännu bättre! Det vore verkligen modernt och transparent. I Sverige förhärskar hittills Bosse K:s linje, att till varje pris skydda domarna undan kritik, och att inte i efterhand fatta några beslut som kan minska domarens auktoritet. En ren stenåldershållning som i dagens informations- och mediesamhälle blir som att bita sig själv i svansen.

… Lerjéus dömer morgondagens Stockholmsderby. Låt oss hoppas, för både fotbollens och Lerjéus skull, att det går bra. På flera sätt väldigt märkligt att ge honom den matchen.

**************

Det får räcka där för tillfället. Jag hade även idéer kring polisens samhällsskadliga kommunikation, kring övergångsställen, kring hur skadestånd kan fungera som ett stort hinder, kring hur somliga borgerliga har en manisk syn på socialdemokratin, och kring utestängandet av försvaret vid nationaldagsfirandet i Umeå. Men vi får se, jag kanske plockar upp de trådarna imorgon, eller någon annan gång.
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.

Härligt att det händer grejer i Kalmar – och jag gillar det jag ser


Idag passade jag på att dokumentera nybygget vid Sandrarondellen vid Södra vägen. Ett klockrent exempel på att det rör på sig i Kalmar. På byggfronten kunde det vara både ännu mer och ännu större, men förändringen jämfört med tidigare är påtaglig. Dessutom, kalmariten kan som vi vet vara lite avogt inställd till byggnationer och andra förändringar. Det gäller att skynda i lagom takt, och att förankra.

Sandrarondellen Svart hus

Bygget vid Sandra är i det sammanhanget också ett exempel på en liten förändring jag tycker mig se. Det känns som att det sker färre och färre överklaganden, och det känns som att folk har blivit lite mer öppna för lösningar som inte ser ut som de alltid gjort. Visst, läser man Barometerns insändarsida så kan man ju fortfarande tro att många är väldigt kritiska till väldigt mycket, men det framstår allt tydligare att deras insändarsida inte avspeglar opinionen.

Den här nya kåken tycker jag är fräck som tusan! Det framgår nog dåligt av min bild, men det är inte bara det att fasaden huvudsakligen är svart, utan också panelens snedställda linjer. Udda, snyggt. Härligt! Det är svårt att inte associera till konstmuseet. Som jag också tycker är skitsnyggt, men som fortfarande verkar reta en hel del människor. Skönt och lovande att kåken vid Sandra så vitt jag noterat har undgått kritik nästan helt.

Samtidigt har vi ståhejet över rivningarna vid Kattrumpan och i Gesällen, så helt har nog inte kalmariten bytt fot. Jag har väldigt svårt att förstå sådan upprördhet. Huset vid Kattrumpan har jag ingen koll på, men jag hör av vänner att det ska ha varit i ett otroligt dåligt skick. IOGT-huset vid Gesällen är jag mer bekant med. Där var jag tidigare på skivmässor varje år. Dels minns jag huset som i dåligt skick, dels som tämligen intetsägande, och dels har ju huset nu ett antal år stått i stort sett oanvänt. Om jag förstått saken rätt. Jag kanske inte håller med, men jag kan åtminstone förstå människor som brinner för att bevara byggnader. OM det handlar om byggnader som realistiskt kan fyllas med vettig verksamhet. IOGT-huset har visat väldigt få tecken på att kunna fyllas med något vettigt. Då är valet väldigt enkelt för mig. Vi kan inte låta våra städer bli någon slags döda museer.

För min del skulle man gärna få bygga både tätare, högre och mer. Det gynnar oss alla, och urbaniseringen lär bara tillta.

När jag ändå är inne på Kalmar och förändring så drämmer jag till med en annan bild tagen idag. Simhallen, Äventyrsbadet, har ju hållit stängt för nödomplåstrande de senaste veckorna. I medierapporteringen har det låtit lite som att man befarat att tidsschemat skulle spricka. Utifrån mina rent ockulära ”besiktning” i eftermiddags, efter ett pass på motionscykeln uppe på Actic, verkar det obefogat. Anläggningen ser ut att vara redo!

Simhallen Äventyrsbadet Kalmar Nödomplåstrande

Men det här är alltså bara ett nödomplåstrande för att vinna tid. Alla vet att simhallen lever på lånad tid. Det blir väldigt intressant att se hur frågan landar. Platsen, utformningen, det finns mycket att vara nyfiken på. Själv hoppas jag innerligt att en framtida ny simhall utrustas med riktiga duschar. Dagens duschar är ett skämt. Klent vattentryck och för varmt vatten (som inte kan regleras). Värdelöst!

…Se där, så fick jag avsluta med lite klassiskt gnäll. :)
______________________________________
Relaterat: IntressantTwinglyKnuff.