Så var det igång igen. Det går aldrig särskilt lång tid mellan dreven om att något är farligt, och extra spännande att slå fast såsom farligt är sådant som är nytt och har med teknik att göra.

Nu är det datorspelet (dataspel heter det visst för det mesta, av någon för mig obegriplig anledning) World Of Warcraft som har hamnat i rampljuset.

En femtonåring kollapsade för någon dag sedan efter att ha spelat spelet mer eller mindre oavbrutet i uppemot ett dygn.

Det framställs nu som att det är datorspelen som är det farliga. Ja till och med på sina håll som att just World Of Warcraft skulle vara extra farligt och riskfyllt.

Hallå, liksom! Killen spelade ett högst koncentrationskrävande spel i närapå ett dygn, nästan oavbrutet. Tacka fan för att han mådde så där lagom lattjo av det.

Gör vad som helst under ett dygn med nästan ingen sömn, och du är förstås inte i toppform efter det. Och då talar vi ändå om lite vad som helst, koncentrationskrävande eller inte. Säg i stället att det ska handla om just något koncentrationskrävande, OCH att du kanske inte heller kommer att sköta ditt mat- och vätskeintag under det där dygnet.

… Det bör inte krävas att man är raketforskare för att inse att det inte är att rekommendera,

Men är det DATORNS fel? Är det SPELETS fel? Säg att du kör bil på autobahn i 24 timmar i sträck och inte äter eller dricker som du ska, och kanske som högst stannar till någon timme och halvsover. Om det går åt helvete – om du smäller, somnar, kör i diket eller vad som helst – är det då BILENS fel? Eller VÄGENS fel? Eller de andra bilisternas fel?

… Nej, det är klart som fan att det är ditt eget fel! I det här fallet dessutom till stor del föräldrarnas fel, som nu är ute i media och förfasar sig över spelet. Fantastiskt! Det framstår ju överallt som att de kände till att sonen skulle spela så här mycket. Men efter att det gått åt helvete så går de alltså ut i media. Lyckligtvis anonymt, så vitt jag hittills kunnat se. Ja jävlar vilken dumhet somliga besitter!

Är då datorerna eller spelet helt oskyldiga? Ja, självklart, men därmed inte sagt att folk inte kan bli skadligt beroende av dem. Jag har i min roll som lärare sett ett antal fall av överdrivet datoranvändande som åtminstone periodvis påverkat personernas liv i övrigt, och av dessa 2-3 fall där World Of Warcraft haft en avgörande roll. Men det gör ju varken datorer, Internet eller datorspel till något hemskt. Det gäller som med allt annat, att för mycket och för intensivt inte är särskilt hälsosamt. Man kan snöa in på lite vad som helst; fågelskådning, styrketräning, gitarrspelande, tv-spel, tv-serier, tv-fotboll, knyppling och så vidare. Snöar man in för mycket, så att livet i övrigt påverkas negativt, då är det skadligt. Busenkelt.

Jag minns 80-talet. Då var det lite allt möjligt som var hemskt och farligt, på liknande sätt; hårdrock, videovåldet, och datorspel (redan då), för att bara ta några exempel. Själv hade jag dator tidigt (den första 1981 eller 1982, tror jag – har för mig att den hette typ “Basic Sord M5″), och jag spelade jävligt mycket. Periodvis, mätt i tid, säkert lika mycket som många av de inbitna i dagens ungdomsgeneration. Det gick väl hyggligt med mig trots det, men visst, det kunde säkert ha gått åt pipsvängen, fast inte fan hade det i så fall varit datorns eller spelets fel.

Vi måste sluta demonisera och skuldbelägga sådant som är nytt och okänt. Är man vuxen och inte fattar att dusintals timmars oavbruten sysselsättning med något – särskilt något koncentrationskrävande – är potentiellt farligt, eller åtminstone olämpligt, lite beroende på vilket ordval man vill använda sig av, ja då har man högst sannolikt större problem att brottas med än bara datorspelsspelandet.

… På tal om mina tidiga datorspelserfarenheter. På Sorden var det främst ett spel som hette Snaky som jag spelade, mer eller identiskt med det klassiska Nokia-spelet men med möjlighet till längre ormar och högre hastigheter. Jag hävdar på fullt allvar att jag tillhörde världseliten på det. Samma senare på min “MSX Spectravideo 728″, då i form av spelen Chuckie Egg och Hypersport 5. Särskilt Chuckie Egg var jag helt besatt av. Jag satt och skrev upp tider på varje bana, och om jag missade med så en hundradel på någon av de första 16 banorna, utifrån min kalkylerade idealtid – som var jävligt snävt satt – så avslutade jag och började om (hur mycket bonus man fick baserades delvis på hur snabbt man tog en bana). Kan inte föreställa mig att det kan ha funnits någon på den här planeten som jag inte skulle vunnit över i Chuckie Egg.

Avslutar med ett citat ur Kvällspostens artikel, av Lars Klint. Ska man skratta eller gråta??

“På sin hemsida ger företaget bakom World of Warcraft, Blizzard, olika råd och upplysningar till föräldrar om spelet och hur spelandet kan övervakas.

Men det hjälpte inte i 15-åringens fall. Inte heller i många tusen andra svenska ungdomars totala engagemang i fantasivärlden.“

Relaterat: KvP, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: spel, datorspel, dataspel, datorer, it, teknik, internet, wow, world of warcraft, beroende, lan, lana, spelberoende, kvällsposten, expressen, lars klint, föräldrar, 80-talet, videovåld, hårdrock, basic sord m5, msx spectravideo 728, msx, spectravideo, chuckie egg, hypersport 5, snaky

Svenska bloggar om: spel, datorspel, dataspel, datorer, it, teknik, internet, wow, world of warcraft, beroende, lan, lana, spelberoende, kvällsposten, expressen, lars klint, föräldrar, 80-talet, videovåld, hårdrock, basic sord m5, msx spectravideo 728, msx, spectravideo, chuckie egg, hypersport 5, snaky