Jag har ju fram tills nu inte skrivit något om IPRED-lagen, lagen om bl.a. fildelning, som exempelvis – så som ursprungsförslaget ser ut – kommer att innebära att en massa privatjökar fritt kommer att kunna härja runt och leka poliser. Att jag hittills varit tyst har handlat om en kombination av GULD-kaos och lite trötthet. Trötthet av det slag att det känns rätt tröstlöst att detta ens ska behöva diskuteras. Lagen – förslaget, förhoppningsvis ändras den ju till åtminstone något lite mindre uselt – är så urbota dum att det nästan blir svårt att gå till motangrepp.

… Det kanske är smart, att föreslå genomkorkade saker som är korkade på så många och så stora sätt att kritikerna nästan kollras bort. :-)

Det är förvisso så att det finns en röststark kritkerkår även bland de etablerade politikerna och partierna, och jag gissar nog att den egentligen utgör en riksdagsmajoritet. Men, nu är sådant inte alltid värt särskilt mycket när det kommer till storpolitiken, och särskilt inte när storpolitiken möter den globala – amerikanska – storfinansen. Då sker avgörandet i klart snävare kretsar och partipiskorna viner friskt. Det räcker att påminna om FRA-lagen, som ju inte ens i någon större utsträckning innehöll ingrediensen den globala storfinansen.

Vi kommer således säkert att få en ny skitlag på halsen. Den kanske kan skjutas något på framtiden, och den kanske kan förändras något litet ynkligt i “positiv” riktning, men att den kommer på plats i någon form känns tyvärr självskrivet.

Ask talar i artikeln jag gjort en skärmdump från, precis som förväntat. Noll innehåll, bara luddigt flum och ynkliga dumheter. Som detta:

“- Jag tycker att debatt är bra. Det finns ju en liten grupp som är oerhört engagerad och hörs mycket, och så är det alltid. Men att de som tillverkar någonting måste få betalt för sitt jobb, det tror jag att de flesta ändå håller med om.”

Exakt Beatrice. Exakt! Det är de allra flesta överens om. Så även jag, även om den biten för mig inte överskuggar sådant som integritetsaspekterna, rättssäkerheten och att vi självklart inte ska sätta bromsklossar för teknikutvecklingen.

Men vi är verkligen inte överens om hur man ska göra, eller om vilka priser det är värt att betala för att uppnå detta.

Vi kan börja med det perverterade att upphovsrättsindustrin föreslås få börja leka poliser alldeles på egen hand, och plocka ut uppenbara personuppgifter och använda dessa för att driva sin sak. OM nu den lösningen är något vi kan tänka oss i Sverige år 2008, då undrar jag i mitt stilla sinne varför inte vem som helst av oss tillåts plocka ut samtalslistor över folks telefonsamtal, på blott påståendet att mr X med hjälp av sin telefon gjort ditten eller datten. Och jag förstår inte varför inte vilken ICA-handlare som helst tillåts sätta upp hur många övervakningskameror som helst, var som helst, och sedan fritt sitta och granska materialet för att vid – påstådd – misstanke om att någon snattat, skicka hem “bevisen” till den misstänkte med hot om civlirättslig process om denne sätter sig på tvären och nekar och/eller vägrar betala av ICA-handlaren utkrävd ersättning. Jag menar, det skulle ju bespara polisen, domstolarna och andra delar av rättsapparaten en massa resurser och samtidigt sannolikt leda till att fler snatterier klaras upp, på kortare tid dessutom. Vadsa? Kan det leda till att folk medger sådant de faktiskt inte har gjort, och betalar det ICA-handlaren krävt, utan att blanda in rättsväsendet, för att de flesta av oss är i ekonomiskt underläge jämfört med en ICA-handlare och inte vågar riskera att drabbas av ännu högre kostnader? Bahh, petitesser! Ähh, ni hör ju själva. Det är helt rubbat. Jag förstår över huvud taget inte varför just den här typen av brott ska ges denna gräddfil och placeras helt utanför vårt normala rättsväsende och vår normala rättssäkerhet. Det är helt obegripligt.

Nästa del rör det utvecklingshämmande i att ens försöka strypa den digitala kommunikationen och utbytet. Nu tror jag inte för en sekund att lagen ens om förslaget genomfördes fullt ut skulle ha någon större – särskilt inte långsiktig – effekt, vilket jag kommer återkomma till, men om vi LÅTSAS det, är det då i så fall värt priset? Är detta verkligen så viktigt att vi är beredda att offra stora delar av fördelarna med det moderna kommunikationssamhället, och i så fall dessutom bromsa den fortsatta utvecklingen? Analysen låter helt befängd. Det vore som att bygga den fetaste jävla motorvägen rakt genom hela landet, för att sedan förbjuda all trafik på den med motiveringen att fordon är ondskefulla odjur som släpper ut en massa farlig skit. Bilar och lastbilar är ett naturligt inslag på en väg, och det är lika självklart att vem som helst får köra var som helst, när som helst. Fildelning är på samma sätt ett naturligt inslag på Internet, i den moderna och globala digitala kommunikationen, och (aningen hårddraget) vem som kommunicerar med vem, på vilket sätt, om vad, ska andra och samhället skita högaktningsfullt i. Det är inte rimligt att säga att på vägen X får bara Volvo-bilar köra, eller gula bilar, lika lite som det är rimligt att säga att bara vissa kommunikationssätt är ok på Internet, om viss information, för vissa personer. Nu sitter vi med ett fungerande kommunikationssystem som medger att vem som helst kommunicerar med vem som helst, på vilket sätt som helst, om vad som helst. Vi får alltså i princip ett globalt bibliotek i superduperklassen, som kan rymma smått sagt vad som helst, och nås av vem som helst, varifrån som helst, på en massa olika sätt. Det vill man alltså strypa. Ja du store skapare! Om vi ska ha ordningen att materialet X bara kan nås via verktyget/aktören Y, vilket bestämts av upphovsman N, ja då kan vi lika gärna stänga ner Internet och kasta digitaliseringen i papperskorge, för då blir skillnaden jämfört med det gamla klassiska analoga samhället minimal. Det kan man förstås förespråka, men då ska man också göra det öppet och ärligt, och inte samtidigt som man föreslår eller sympatiserar med saker som IPRED, stå och tala sig varm för den moderna tekniken och dess möjligheter.

Därefter kan vi ta detta med att lagen naturligtvis inte – särskilt inte långsiktigt – kommer att hålla. Utvecklingen går – lyckligtvis – hela tiden framåt. Ska vi hålla på så här så kommer det hela tiden att krävas ett pusslande, ett adderande av nya regler, nya bromsklossar. När det finns så stora drivkrafter och så stora möjligheter som på Internet och i den digitala kommunikationen, så kommer det alltid att finnas människor som ligger före lagstiftning och industri. Det kommer att leda till en spiral som inte går att stoppa. Det krävs en teknik- och utvecklingsneutral lösning, något som står pall mer eller mindre oavsett vad framtiden har i sitt sköt, och som inte bromsar eller backar utvecklingen, samt inte inskränker på våra mest grundläggande rätts-och integritetsprinciper, och vår fundamentala syn på rättssäkerhet.

Alternativen? Jag har bloggat om det flera gånger tidigare…

… Antingen så behåller man dagens oreglerade (nåja) ordning, som jag faktiskt inte ens tror drabbar upphovsrättsindustrin eller -innehavarna i någon dramatisk omfattning (man läser för strikt, man måste vidga analysen till att också ta hänsyn till utveckling som har skapats eller fått vidgat utrymme tack vare tekniken och kommunikationen. Om Kalle Knopp i sin butik inför och under en fotbollsmatch säljer tre gånger så mycket läsk som vanligt, men samtidigt knappt några tidningar alls, så kan Kalle Knopp inte med bibehållen seriositet gnälla över den minskade tidningsförsäljningen, samtidigt som han jublar över hur mycket läsk han sålt. Så fungerar det också på Internet, i den digitala världen. Det gäller att ligga i framkant och kapa åt sig marknadsandelar inom nya områden, eller att själv utveckla nya sådana. Vi lever i en föränderlig värld.

… Eller så inför man någon slags trafikavgift och ett STIM-liknande system. Avgiften kan väljas att baseras på antingen den potentiella kapaciteten/hastigheten i ens nät, eller på ens faktiska genererade mängd nerdata. Jag är fullt medveten om att också ett sådant system skulle innebära problem, brister och orättvisor, men något annat fungerande OCH principmässigt acceptabelt system kan jag inte se (undantaget det första jag skissade på, men det ogillar förstås somliga för att det inte genererar några intäkter åt upphovsrättsinnehavarna).

Men som sagt, jag är tyvärr övertygad om att vi åtminstone i ett förstaskede kommer att få en helveteslag, ett riktigt monster. Men Ask och hennes gelikar kan känna sig tryggt förvissade om att framtiden talar emot dem, och om att de inom en verkligen inte avlägsen framtid kommer att hånas för sin hållning och för den lag de drev igenom. Ty vad blir nästa steg när upphovsrättsindustrin står där och snyftar, efter att ha upptäckt att lagen var en papperstiger, och/eller att utvecklingen gått i en riktning som helt desarmerat lagen? De gamla hederliga kassett- eller VHS-banden används ju ofta som varnande exempel i den här debatten, och det är inte svårt att förstå varför. Precis som nu med den digitala världen så gjorde industrin då makalösa felvärderingar, vägrade anpassa sig till den nya verkligheten och krävde att samhället skulle hjälpa dem att kunna göra just så som man alltid gjort innan. Det fungerade initialt någorlunda, eftersom man straffbeskattade de här banden något alldeles vansinnigt, men då måste man hålla i åtanke att vi dels inte var med i EU, dels inte hade någon globalisering att tala om, dels inte hade något Internet att ta hänsyn till, och dels hade en helt annan auktoritetstro. Trots allt detta så knakade även den verkligheten ganska snart i fogarna. Tekniken utvecklades, tekniken spreds, insikten om teknikens genialitet spreds, folk började köpa kassetter utomlands, och så vidare.

… I fallet med den digitala kommunikationen och informationsutbytet – bland annat det vi känner som fildelningen – har vi redan passerat perioden motsvarande den då försöken att stoppa och begränsa kassetternas intåg hade någorlunda effekt. Dessutom är utvecklingspotentialen och komplexiteten – oförutsägbarheten – i dagens verklighet, så otroligt mycket större än på kassettiden. Våra folkvalda politker kommer således att besluta om en helt verkningslös lag, som “bara” för det med sig att den minskar folks integritet och rättssäkerhet, samt kullkastar våra principer för vilka som har ansvaret för brottsbekämpningen i samhället och sätter folk i en fruktansvärd beroendeställning till multikommersiella koncerner.

Det är vore synd att säga att det känns så där hejdundrandes härligt.

Sist bara en liten filosofering… Vi får väl se hur liten Beatrice Asks oerhört engagerade och högljudda grupp är. Dessutom får vi väl se hur betydelsefull storleken visar sig vara. Själv skulle jag inte vara lika säker som Ask. Man underskattar lätt antalet människor av en viss åsikt, och dessutom är det ju inte bara en grupps numerär som fäller avgörandet. Här talar vi om en “grupp” människor som kraftigt generaliserat är ung, teknikintresserad och -orienterad, ideologiskt driven och hårt engagerad, i en spännvidd längs med hela vårt politiska spektra. Vore jag i Asks kläder så skulle jag se till att allt annat än underskatta den kraften, exempelvis i valrörelsen 2010.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN, DN.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,