Jag har svårt att se hur det inom rimlig tid ska kunna ske något positivt i den nu uppblossade Gazakonflikten. Innan Israel tågade in med marktrupper fanns det ändå en strimma hopp, men nu ter sig den kommande tiden som jävligt dyster. HUR ska Israel rimligen kunna dra sig tillbaka med bibehållen heder? Och VARFÖR skulle de?

… Ett tillbakadragande nu skulle naturligtvis både inernt och externt uppfattas som en eftergift, och säkert också i någon mån som ett nederlag. Raketbeskjutningen av Israel fortsätter ju fortfarande, så det verkar ogörligt att ens i skenet av att ha uppnått det målet motivera ett tillbakadragande.

… Ett tillbakadragande nu skulle försätta den israeliska politiska och militära ledningen i precis samma sits som efter det senaste kriget mot Libanon. Nu är säkert en stor delorsak till Israels agerande att försöka visa att det var ett olycksfall i arbetet. Ett tillbakadragande nu skulle ha rakt motsatt effekt.

… Det israeliska valet ligger en dryg månad framåt i tiden. I sammanhanget en dubbel evighet. Även om man naivt välvilligt väljer att inte tro att Israels perverterade angrepp på palestinierna hade något med valet att göra, från början, så vore det förstås nu valtaktiskt vansinne att gå med på vapenvila och tillbakadragande. Det vore att spela Natanyahu helt i händerna.

… Säkerhetsrådet är som väntat helt impotent, med USA viftandes med sitt veto. Med mindre än att det sker ett mirakel som får säkerhetsrådet att kunna enas kring en åtminstone hyggligt stark skrivning, måste det vara omöjligt att före valet att få Israel att gå med på någonting.

… Och valet äger alltså rum den 10:e februari. Om en dryg månad. Säg att Likud återtar makten. Inte fan kan Natanyahu då inleda sitt regerande med att omgående göra eftergifter gentemot palestinierna. Säg att Kadima sitter kvar vid makten. Då skulle det rimligen gå snabbare och enklare, men israeliska regeringsbildningar är inte att leka med. Det är oftast en väldig massa viljor och partier att ta hänsyn till, så det är svårt att tro att något konkret skulle kunna ske i Gazafrågan före slutet av februari.

Över huvud taget är det svårt att se hur Israel efter det vansinniga vägval man nu gjort, inom överskådlig tid borde kunna fås att inte bara avbryta den perverterade aggressionen, utan att också häva blockaden av Gaza samt förpassa sig till förhandlingsbordet. En tid efter valet skulle det möjligen gå att “locka” med internationell trupp som garant för bägge parters ordning och säkerhet, men samtidigt är det liksom inte direkt så att Israel brukar uppskatta sådana påfund. Genom åren har de ett antal gånger avvisat sådana förslag.

Vi ser helt enkelt ännu ett bevis på att omvärlden inte förmår visa tillräcklig tydlighet, tillräckligt snabbt. Vi är sedan ganska många år nu, farligt ute när det gäller FN:s auktoritet och handlingsförmåga. Vi ska verkligen inte bara kasta skit på USA, även om det på senare år är de som mest missbrukat sin vetorätt. Även andra vetoländer, och då tänker jag förstås främst på Ryssland och Kina, har också en hel del på sitt samvete när det kommer till att marginalisera och bakbinda FN.

Vi måste på allvar ställa oss frågan hur – om – FN åter ska kunna bli den starka och självklara kraften vid internationella konflikter, eller, om vi finner att det inte är möjligt, vad som ska vara det framtida alternativet, och hur vi ska kunna skapa det. Annars står vi där med en form av internationell anarki, mixad med att några få starka helt dikterar agendan och villkoren, och på egen hand agerar såsom det behagar dem. I nuläget begränsas detta fåtal i princip till ett enda land, USA, vilket naturligtvis i sig är ett dilemma, men samtidigt stärker hela tiden Ryssland och Kina sina positioner och visar allt större intresse för att ta plats på den internationella scenen. Det kan förstås vara positivt utifrån behovet av mångfald och motvikt, men samtidigt ökar det risken för riktigt globalt allvarliga konflikter.

Låter jag väldigt negativ? Det är jag nog tyvärr också. Det är svårt att se hur vi ska kunna endera återuppbygga FN och säkerhetsrådet, nå en situation där vi åter kan enas kring och förlita oss på detta som den internationella konflikthanteraren, alternativt bygga upp något helt nytt. Dels är nog tyvärr oenigheten och egoismen för stor, och dels finns liksom inte samma incitament till att verkligen lyckas som det fanns när FN bildades.

Hoppet? Hoppet finns förstås alltid, men om vi inte ska tvingas tala om ett ganska långt tidsperspektiv så vill det nog till att Obama blir lite av en USA:s och världspolitikens Messias. Tyvärr riskerar han att tvingas fokusera tungt på finanskrisen, som också riskerar att innebära att tålamodet med Obama inte blir vad det borde kunna bli. Det vore en obeskrivlig katastrof, när vi nu äntligen står där med möjligheten att USA skulle kunna söka nya vägar och visa en annan framtoning. Det behöver inte i ren sakpolitik handla om astronomiska förändringar, utan handlar väldigt mycket mer om psykologi och om att våga och vilja pröva andra vägar än de militära musklernas.

I den nu aktuella konflikten, som ju egentligen inte är USA:s, kommer säkert inte Obama att ta sin hand från Israel, men bara en sådan sak som att verkligen tro på fred och tro på förhandling som en lösning att tömma kraften ur innan man ens snuddar vid vapenmakten, och genom att visa föredömet att trycka på detta, kan förändringen ändå bli väldigt påtaglig.

… Men på kort sikt ser det förbannat mörkt ut.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, VG, VG, VG, db, db, db, db.

Bloggat: Claeskratz.se, Jinge, Svensson, FFF, Trotten, Ahlkvist, Kaba, Annarkia, Motbilder, Esbati.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: gaza, palestina, gazaremsan, palestine, israel, mellanöstern, palestinakonflikten, mellanösternkonflikten, övergrepp, folkrätt, mänskliga rättigheter, usa, statsminister, vapenvila, överenskommelse, fred, förhandlingar, fredsförhandlingar, obama, barack obama, fn, säkerhetsrådet, konflikthantering, val, netanyahu, likud, usa, vetoländer, vetorätt, veto

Svenska bloggar om: gaza, palestina, gazaremsan, palestine, israel, mellanöstern, palestinakonflikten, mellanösternkonflikten, övergrepp, folkrätt, mänskliga rättigheter, usa, statsminister, vapenvila, överenskommelse, fred, förhandlingar, fredsförhandlingar, obama, barack obama, fn, säkerhetsrådet, konflikthantering, val, netanyahu, likud, usa, vetoländer, vetorätt, veto