Det känns som att det börjar bli lite enformigt, detta att skriva om det pågående övergreppet mot det palestinska folket. Mycket har blivit sagt både en, två och tre gånger, med bara marginell variation, av såväl mig som andra. Det gäller inte bara i form av åsikter om det som pågår, utan även i form av vad som sker konkret, och kommenteras.

Samtidigt är det mig veterligen det utan jämförelse största och mest systematiska övergreppet i dag, och sedan lång tid bakåt, i demokratins namn och med betydande support från delar av den övriga demokratiska världen. Det måste ifrågasättas, hela tiden.

I dag har Israel tydligen attackerat ett par FN-drivna skolor, och tre danska fältsjukhus har bombats under de senaste dagarna. Det är händelser som visar på hur sinnessjuk den israeliska strategin är. Den kan aldrig leda till varken fred eller säkerhet, utan kan endast tjäna som dels en hämnd och en styrkedemonstration, dels som ett sätt att stilla den inhemska israeliska opinionen. Långsiktigt är det som jag tagit upp ett otal gånger nu, en helt fruktlös taktik.

Det kastas mycket dynga i dagar som dessa. Det haglar här på bloggen in demonmörka kommentarer i en omfattning jag inte sett maken till under de år jag haft bloggen. Även annars tar jag titt som tätt upp kontroversiella ämnen, som exempelvis invandringen och Sverigedemokraterna – ämnen som också leder till ett ökat inflöde av kommentarer – men hittills har det aldrig inneburit någon större mängd direkt opublicerbar respons, och att helt stoppa enskilda kommentatorer (medels IP-numret, som förvisso inte betyder något vidare stopp egentligen) har jag aldrig sett mig tvingad till tidigare. Själv är jag helt öppen med vem jag är – en ren hederssak, som jag ser det – men på motståndarsidan i den här soppan är det så gott som ingen som vågar köra med öppna kort. Samtidigt kritiserar de mig för både det ena, det andra och det tredje – som bland annat bristande källhänvisningar – och pumpar exempelvis in allehanda länkar som de försöker få mig att släppa igenom. Länkar som handlar om lite allt möjligt, bl.a. påståenden om att Hamas använder civila som mänskliga sköldar, men utan att på något sätt innehålla något som belägger det, annat än refererandet till att den israeliska militären hävdar det. Ja visst, på tal om trovärdighet, liksom. :-)

På tal om hur den ena eller andra beskriver verkligheten i Gaza, eller i Israel för den delen, så vill jag slå fast att min hållning i den här konflikten till mycket liten del är avhängig vilken av alla bilder vi pumpas med som är den korrekta (om ens någon, finns det en enda hundraprocentig sanning?). Jag har naturligtvis ingen aning om ifall Hamas använder civila som mänskliga sköldar, eller inte. Hur skulle jag kunna ha det? Från israeliskt håll, eller från annat håll som använder det israeliska hållet som källa, hävdas det ivrigt detta. Från palestinskt håll hävdas det omvända. En tafatt gissning är att det existerar, men inte i den omfattning som Israel vill göra gällande. Och en synnerligen relevant aspekt är, som jag varit inne på tidigare, att själva Gazas struktur gör det närmast omöjligt att ens med den bästa viljan i världen hålla isär civilt från hamaskt. Ens om Hamas förvisso inte aktivt använder sig av civila som mänskliga sköldar, så finns det ofrånkomligen mängder med civila i den absoluta närheten till varje plats från vilken Hamas opererar.

Här och där i debatten framstår det som att somliga mer eller mindre menar att Israel medvetet skulle söka civila offer. Det tror jag inte alls. Israel vill naturligtvis inte att några civila ska dö. Problemet är att Israel nu har valt en “lösning” som inte bara omöjligen kommer att leda till fred eller frihet, eller ens underlätta detta, utan som dessutom oundvikligen innebär att ett helt oacceptabelt stort antal civila drabbas. Väl i den situation som nu råder, med den groteska taktik som Israel valt, blir det ett stort antal civila offer.

Det är detta Israel ska kritiseras för. Israel måste klara att hantera sitt på alla sätt överläge i konflikten. Den som har kontrollen och styrkan, som lever i så gott som lugn och frihet, i en relativ demokrati, och dessutom sedan decennier styr sin motståndares liv på alla sätt och vis, måste ha styrkan att gå före och visa vägen. I stället reagerar Israel hela tiden tvärtom, klarar inte att hantera att motståndarna inte låter sig kuvas av det eviga förtrycket, att motståndarna inte blidkas med det monstruösa vapenskramlet med en ohyggligt överlägsen krigsmakt. Och så svarar de bara hårdare och hårdare, förtrycker bara mer och mer, med på motståndarsidan växande hat som ett brev på posten, och därmed ännu mycket svårare att nå en förhandlingslösning.

Israel har ju beskrivit huvudmålen med de nu pågående övergreppen, som att det handlar om att stoppa raketbeskjutningen in i Israel, och även få slut på möjligheterna att framöver återuppta den. Men trots massiva israeliska attacker och även återockupation av Gaza, så bara fortsätter det att skjutas raketer mot israeliska mål. Som grädde på moset har raketbeskjutningen t.o.m. blivit mer träffsäker och nått längre in i Israel, än innan den israeliska offensiven. I ren numerär verkar förvisso Israel ha lyckats dämpa raketbeskjutningen, men vad hjälper det till ifall de raketer som fortfarande kommer är mer träffsäkra och når längre?

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, HD, HD, VG, VG, VG, VG, VG, VG, VG, TV2N, TV2N, TV2N, TV2N, TV2N, db, db, db, db, db, db, db.

Bloggat: Wadström, Jinge, Motbilder.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,