I förmiddags hade jag ett missat samtal från en kollega, efter att jag under ett möte haft telefonen på ljudlöst, och ytterligare några ögonblick senare trillade det in ett SMS om att jag hade ett meddelande på mobilsvaret. Det var ett exalterat tips om en debattartikel lokaltidningen Östran, skriven av Europaparlamentarikern Anna Hedh (S) från Mörbylånga.

… Innan jag ens haft chansen att själv fixa fram texten trillade det in ett mail med länk till den, från samma pappalediga kollega.

Han var heltänd på Hedhs text. Själv gillar jag den också (inte särskilt oväntat), även om jag väl inte ser att den tillför särskilt mycket nytt. Det mesta är ju liksom sagt både en, två, tre och 682 gånger. Men hon stolpar upp det väldigt bra och tydligt, vilket aldrig är fel.

Anna Hedh är alltså socialdemokrat och sitter i Europaparlamentet. Till saken hör att hon är EU-skeptiker, vilket naturligtvis påverkar hur hon ser på, och beskriver, EU:s engagemang. Själv skulle jag naturligtvis önska att EU aldrig valt att isolera palestiniernas demokratiskt valda Hamasregering, och jag skulle naturligtvis nu ännu hellre se att EU var markant tydligare mot Israel. Så långt ser vi lika på det här, Anna Hedh och jag. Men jag är inte en lika stor fantast av tanken på att Sverige skulle driva en helt egen linje i frågor som dessa. Som symbolvärde skulle det finnas en viss poäng med det, men dels skulle den reella effekten vara minimal, och dels skulle det äventyra styrkan i ett enat EU, som motpol till USA. Jag är fullt medveten om att EU hittills inte har fungerat som någon vidare sådan motpol, men det måste vara ambitionen att det ska kunna utvecklas till en sådan och då är jag rädd att ensamseglande bara riskerar att sätta en praxis att länder går sina egna vägar, vilket bara skulle göra det ännu svårare för EU att utvecklas till den där motpolen.

Hedh är även inne på att bojkotta Israel. Själv ogillar jag bojkotter, för det mesta. Ok, kanske som sista utväg när inget annat hjälper (och det gör det ju uppenbarligen inte här), men en bojkott är på flera sätt kontraproduktiv eftersom den försvårar dialog, utbyte och förhandlingar. Säg att Sverige nu valde att bojkotta Israel, politiskt och ekonomiskt eller bara någotdera. Det skulle naturligtvis få konsekvensen att Israel helt skulle sluta lyssna på oss (om de nu någonsin lyssnat på oss). Även ifall EU skulle genomföra en gemensam bojkott skulle effekten bli liknande. Då skulle bara banden mellan Israel och USA stärkas ytterligare. Ok, om vi talar om en EU-gemensam bojkott så skulle förstås den ekonomiska konsekvensen bli kännbar för Israel (pratar vi en svensk bojkott så blir den ekonomiska effekten obetydlig, förstås), och till slut skulle det kanske kunna halvtvinga fram en förändrad politik. Men vad skulle kunna vara till slut? Flera år, sannolikt. MÅNGA år, inte osannolikt.

… Dessutom slår en bojkott mot hela Israel, mot alla israeler. Även de oskyldiga, de som står på förnuftets och fredens sida. Det är svårsmält.

Men visst, i fallet Israel är jag inte lika säker på var jag står. Israel producerar och exporterar inte bara varor från sitt eget territorium, utan även från av palestinierna illegalt ockuperad mark. Israel suger ut palestinierna och tjänar dessutom pengar på sin ockupation. När vi köper något som producerats i Israel finns alltså hela tiden risken att det är framställt på palestinsk mark (bara tanken är vedervärdig), och DET skulle kunna vara ett skäl för även mig att ansluta mig till bojkottstanken. Jag tror fortfarande inte att jag förordar en bojkott, men helt säker är jag inte. Det är skitsvårt.

… Sedan att det naturligtvis aldrig kommer att bli tal om någon sådan, av en rad olika skäl, det är en annan femma.

**************

Och i dag har det slagits något slags vansinnesrekord, när Israel massivt attackerade FN:s (UNRWA:s) högkvarter i Gaza,där massor av mat och andra förnödenheter förvarades. Först hette det att Ehud Barak ska ha kallat det ett stort misstag (MISSTAG!?!?), men sedan ersattes det av att Ehud Olmert körde det gamla vanliga svamlet om att israeliska trupper attackerats därifrån och bara besvarat elden. Precis som det hette när de sprängde UNRWA:s skola. Det är ju en rent genial taktik. I och med att det i det närmaste är omöjligt att motbevisa de patetiska påståendena, så kan man ju Israel egentligen göra precis vad som helst och sedan bara rycka på axlarna och hävda att de attackerats. Sinnessjukt.

… Men i bägge fallen bestrider FN bestämt de israeliska påståendena. Det är ju rasande märkligt, att varje gång Israel attackeras från FN-beskickningar, ja då är det bara de själva som ser detta.

… Så länge Israel inte släpper in journalister i Gaza finns det naturligtvis inte minsta anledning i världen att lita på ett enda ord de säger.

Relaterat: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, HD, HD, VG, VG, VG, VG, VG, VG, TV2N, TV2N, db, db, db, db, db.

Bloggat: Svensson, Jinge, RM, Esbati, Rawia, Motbilder.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,