I dag drog det så igång, rättegångsspektaklet. Männen bakom The Pirate Bay står som bekant åtalade. Man trodde nog att man upplevt det mesta, nått något av taket liksom, i och med trycket kring sådant som FRA och IPRED, men det här verkar bli ännu tyngre. Typ en miljon livebloggar, privata såväl som professionella i olika former, och ett medialt tryck av sällan skådat slag. Det är bra. Det lyfter frågan, och när frågan lyfts blir fler upplysta. Och de som blir upplysta kommer i mycket hög utsträckning att ta ställning för kommunikationen och informationen. För det är det det handlar om. Det handlar om den fria kommunikationen och informationen, om tekniken och om utvecklingen, om att vi i en digital värld inte kan styra varken flödet eller utvecklingen. Det handlar egentligen inte om fildelningen, och ännu mindre om The Pirate Bay. Fildelningen och The Pirate Bay får symbolisera allt det som är det egentligen viktiga.

Den första rättegångsdagen verkar inte ha varit tokintressant, men det var väl inte heller att vänta. Mycket formalia och mening. Men helt ointresant har det inte varit. Hörde bl.a. en av upphovsrättsindustrins advokater, Monique Wadsted, flumma om att “-De heter ju The Pirate Bay, det är klart de vet vad som pågår på deras site”, med anledning av diskussionen om huruvida det kan vara olagligt att göra något möjligt, i det här fallet att fildela upphovsrättsskyddat material. En av de åtalades advokater jämförde med en biltillverkare, som naturligtvis inte hålls ansvarig för eventuella fortkörningsbrott som köpare av bilen gör sig skyldig till, och det förstås hur många exempel som helst. Om jag hjälper två personer att komma i kontakt med varandra, genom att ge en av dem telefonnumret till den andre, och de sedan i telefonsamtal med varandra planerar brott, så hålls naturligtvis inte jag ansvarig för detta. Rimligen inte ens om jag kände till att så skulle kunna bli fallet. Inte heller håller vi tillverkare eller säljare av extremt stora hårddiskar, som i princip bara fyller ett behov för hantering av fildelade eller piratkopierade upphovsrättsskyddade filmer, ansvariga för de brott som utrustningen används till (även om upphovsrättsindustrin ju försökt sig på även sådana vansinnigheter). Männen bakom The Pirate Bay har naturligtvis vetat om att det spridits upphovsrättsskyddat material via siten, men frågan är om man ska tolka Monique Wadsted som att de hade kunnat komma undan ifall de valt ett annat namn på trackern, och/eller intagit en mindre offensiv position. Låter sådär lagom rimligt. Och då har vi ändå inte ens snuddat vid att det dels faktiskt är fullkomligt ointressant ifall något som sprids via The Pirate Bay är upphovsrättsskyddat eller inte. Där finns sådant, men där finns också sådant som inte är upphovsrättsskyddat (etablerade artister har ju t.o.m. valt att släppa skivor via The Pirate Bay (och andra trackers). Trackern är till för fritt informationsflöde. Vad informationen består av är ointressant. Därutöver vet ingen med enbart hjälp av torrentfilen eller dess namn, vad den egentligen hanterar för innehåll. Jag kan sprida mina privata bilder med en torrent som jag gett samma namn som en stor ny film. Om de som driver en torrenttracker ska avkrävas att ha koll på allt material som sprids via trackern så kommer inga torrenttrackers att existera, och då har man i så fall strypt en genial teknisk lösning, men inte stoppat fildelningen. Helt rubbat resonemang, och konsekvensen av det måste då rimligen också bli att samma krav ställs på alla tekniska lösningar. Ska Google avkrävas att veta att inget som de länkar till är upphovsrättskyddat?

… Det verkar dessutom som att man även i den här rättegången tänker sig att använda skärmdumpar som “bevisning”. Alltså, där måste domstolen sätta ned foten. En skärmdump har inget som helst bevisvärde. Herregud, t.o.m. jag editerar ju nästan dagligen skärmdumpar, med simpel gratisprogramvara och närmast noll kunskaper på området. Jag skulle LÄTT kunna manipulera även skärmdumpar av det slag som åklagaren och upphovsrättsadvokaterna använder sig av. Det klarar vem som helst med minimal hjälp. Godkänner domstolen skärmdumpar som bevisning så finns det inte längre några som helst kvalitetskrav på bevisning.

… Roligt också att det tydligen är så att brotten som begåtts, den fildelning som man påstår att de åtalade medhjälpt till, måste ha skett från Sverige. Det går alltså inte att ta upp att någon suttit i Ryssland och laddat hem en film via The Pirate Bay. Det här fick åklagarsidan problem med redan i dag. Somliga exempel saknade helt IP-nummer, och somliga spände över en hel operatör som heter likadant oavsett var i Norden du befinner dig. Imponerande!

Men mest intressant verkar frågan om huvudbrottet vara. De åtalade är ju åtalade för medhjälp till upphovsrättsintrång. Detta ska bevisas genom att företrädare för upphovsrättsindustrin så att säga själva laddat hem “sina” verk. Men de verken har de ju också upphovsrätten till, så därmed skedde det ju inget brott i samband med deras nedladdning. Och i så fall, vilket är då det brott som de åtalade har medhjälpt till? Ännu har ingen någonsin dömts för att ha laddat hem eller delat ut upphovsrättsskyddat material via The Pirate Bay, så vad har de åtalade medhjälpt till? Och ingen står ju heller i rättegången åtalad för nedladdning eller uppladdning av upphovsrättsskyddat material. Fantastiskt skruvat. SvD:s Sam Sundberg väcker till liv ett fantastiskt citat från ingen mindre än åklagaren själv, Håkan Roswall:

“Ansvar för medhjälp förutsätter att det bevisas att ett huvudbrott har begåtts. Enligt min uppfattning går det inte att få en domstol att fälla till ansvar för medhjälp om man måste anta (gissa) att ett huvudbrott begåtts av någon”

Åklagaren själv har alltså i ett PM angående de här frågorna, i princip dragit slutsatsen att det inte går att komma åt någon för att denne driver en bittorrenttracker där det sprids upphovsrättsskyddat material. Åtminstone inte med mindre än att man fällt någon för själva upphovsrättsbrottet. Och det har man ju inte.

Slutligen är den här rättegången ännu ett exempel på att domstolarna inte har rutiner eller infrastruktur för att hantera mål av stort intresse för massmedia, allmänhet och andra. Det är naturligtvis inte bra att inte alla som vill följa en rättegång kan komma in. Dels måste vi skaffa oss ett antal rättegångssalar som är klart större än dagens, och dels måste vi börja använda externa lokaler i större utsträckning. Av säkerhetsskäl lämpar sig ju inte alltid det, men här har vi ett mål med noll hotbild. Då borde man flytta förhandlingarna till någon annan lokal, för den som vill komma in på en rättegång (där det inte beslutats om lyckta dörrar) ska också kunna komma in. Numera är ofta det massmediala intresset så mycket större än vanligtvis tidigare, att redan journalisterna tar upp så gott som alla åhörarplatser. Så kan vi inte ha det.

Bloggat: theblackjacker, Stenudd, Hartman, Piratpartisten, Falkvinge, Engström.

Relaterat: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Nyheter24, Piratpartiet, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, Piratbyrån, Spectrial, S23K, Omg Internets.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: fildelning, teknik, information, kommunikation, utveckling, framtid, datorer, internet, bittorrent, torrent, tracker, bittorrenttracker, the pirate bay, tpb, pirate bay, rättegång, lag och rätt, domstol, brott, brott och straff, juridik, håkan roswall, roswall, monique wadsted, wadsted, it, sam sundberg, sundberg

Svenska bloggar om: fildelning, teknik, information, kommunikation, utveckling, framtid, datorer, internet, bittorrent, torrent, tracker, bittorrenttracker, the pirate bay, tpb, pirate bay, rättegång, lag och rätt, domstol, brott, brott och straff, juridik, håkan roswall, roswall, monique wadsted, wadsted, it, sam sundberg, sundberg