Expressens Anders Jonsson har i dag en krönika som vinklar Folkpartiets Watergate på ett intressant sätt, som jag tidigare inte tänkt på.

Han skriver bland annat: 

“Är det verkligen rimligt att han (Leijonborg, min kommentar) inte skulle ha fått veta om dataintrånget redan i mars? Det var ju då hans mycket nära medarbetare, partisekreteraren Johan Jakobsson, ska ha uppmanat den skyldige att ta kontakt med en journalist för att intrånget skulle bli offentligt.

Jakobssons strategi var alltså att smälla av en medial bomb i knäet på folkpartiet i god tid så att skandalen bleknat före valet. Nyheten skulle alltså ha kunnat explodera vilken dag som helst i våras. Hur sannolikt är det då att man inte informerar partiledaren om vad som är på gång? Särskilt om man är en sådan erkänt skicklig mediespelare som Johan Jakobsson?

Skulle Lars Leijonborg ha tagits på sängen när han fått läsa om folkpartisternas dataintrång på Expressens löpsedlar eller slagit på Rapport på kvällen?” 

Mycket intressant tanke. Jonsson har förstås helt rätt – självklart är det fullkomligt uteslutet att en partisekreterare, särskilt Jakobsson, skulle planera för att plantera en massmediebomb, utan att informera sin partiordförande och extremt nära medarbetare – högste chef, Leijonborg. Sådant finns inte.

Således återstår att Leijonborg måste ha vetat om spionaffären. Alternativen är att Folkpartiet har haft en fullblodsidiot som partisekreterare, men själva bedömt honom som fantastiskt bra, eller att hela historien om att Jakobsson ska ha uppmanat Jodenius att gå till media är totalt uppdiktad.

Själv är jag trygg i min förvissning om vilket alternativ jag tippar på.

Dessutom förundras jag fortfarande över att skolpolitikens fiende nummer ett, Folkpartiets skolpolitiske talesman, Jan Björklund, ännu i detta nu nästan helt har undgått kritik. Ja, jag förundras över att han ens kan sitta kvar på några politiska uppdrag. Det är uppenbarligen OK i svensk politik i allmänhet, och i Folkpartiet i synnerhet, att använda sig av ett annat partis rapport nära ett dygn innan den ens släppts, i syfte att snabbare kunna pressa ut en motrapport, och denna superskandal kan man uppenbarligen förklara bort med att man trott att rapporten kommit honom till del via en socialdemokratisk läcka (ungefär hur troligt är DET?). Trott!? Om man nu hanterar en rapport tidigare än det borde vara möjligt, ja då får man allt se till att jävligt säkert VETA att man kommit över den på ett juridiskt och moraliskt korrekt sätt.

Leijonborg snyftar om att skandalen har fått orimliga proportioner. Jag kallar det istället en ännu fortgående superskandal att firma Leijonborg & Björklund fortfarande har några politiska karriärer.

Intressant

Technorati Tags: , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , ,