Det här är egentligen en gammal grej, men då jag rätt ofta inte kan kommentera skeenden med omedelbarhet – bloggandet är trots allt inte min huvudsysselsättning – så blir det ibland oundvikligt att jag ger mig på grejer som redan betats av av väldigt många.

Det är viktigt att slå fast att vi ska akta oss för att bygga ett teknokratiskt samhälle där bara de med professionell sakkunskap “får” uttala sig om saker och ting. Så kan vi inte ha det. Människor måste få ha och uttrycka åsikter även på amatörnivå, och just det är ju en av de stora grejerna med bloggvärlden. Alla kan komma till tals.

Då blir det ibland fel, och det måste det också få bli. Jag har också fel ibland (nåja ), och det är liksom inte hela världen. Det är bara att skaka av sig det och gå vidare, även om rena sakfel förstås i möjligaste mån ska undvikas.

Samtidigt måste man ta ett visst mått av personligt ansvar för hur man hanterar sin arena – somliga sitter ju på extremt slagkraftiga kanaler, utan att egentligen alltid ha sakkompetens för mycket av det som kanalen används till – och de som tillhandahåller arenorna, särskilt på kommersiell publicistisk basis, måste vara noggranna med vad/vem de släpper på i sitt informations- och kommunikationsflöde, om inte annat så åtminstone för sin egen trovärdighets skull.

Krönikerande och bloggande via gammelmedias kraftfulla kanaler har blivit extremt stort. Människor med ett kändisskap eller på andra sätt dragningskraft, anlitas för att dra till sig klick/besökare, främst för att detta genererar finfina annonsintäkter, men även för att det bär mycket av den övriga verksamheten på siten. Det här gillar jag. Absolut! Jag tycker att det berikar debatten och informationsflödet. Jag får ofta ut mer av att läsa eller på annat sätt ta till mig vad någon säger som mer aktivt tar ställning, än av att läsa försök till extremobjektiva artiklar eller annat. Att människor tycker och tar ställning är inte skadligt, även om vi fortfarande ofta har en märklig rädsla för den sortens yttringar. Det blir mer ärligt om man är öppen med sina egna ställningstaganden och syften, för även den strikt – förment – objektive har ju gjort val, sållat, hittat vinklingar.

… Den sanna objektiviteten/sakligheten, finns den?

I alla fall, vad jag vill komma till är att det då och då kan bli väldigt fel. Det har det nu blivit för en viss Liza Marklund, som i en Expressenkrönika har gått på en nit av astronomiskt slag. Vad Marklund tycker om fildelning eller den moderna tekniken kan knappast ha undgått någon. Om det tycker hon INTE. Fine, det har hon förstås all rätt i världen till, men någon slags faktakoll skulle inte skada om man ger sig på att formulera benhårda åsikter om något som man egentligen inte förstår sig på (och rimligen, förhoppningsvis, själv har insikt om att man inte förstår sig på).

Om man som Marklund dessutom precis har tagit sig igenom (verkar ha bedarrat) ett stålbad av sällan skådat slag, som i botten just handlat om faktakoll och skarvande med sanningen(om än kanske bara påstått sådant – om detta tvistar ju de lärde), ja då vore det kanske extra klokt att för en tid framöver ta på sig både hängslen och livrem.

… Och Expressen som tillhandahållare av Marklunds kanal borde rimligen kräva att Marklunds alster sätts under faktagranskningslupp innan de går till publicering.

Så har verkligen inte varit fallet, men vi får väl se. Den senaste näsbrännan, som jag strax kommer till, kanske får Expressens nytillträdde chefredaktör, Thomas Mattson (som förövrigt verkar väldigt lovande, med goda tecken vad gäller öppenhet och sedan tidigare en för gammelmedia ovanligt stor visad öppenhet för och förståelse för det moderna informations- och kommunikationssamhället), att framöver hantera Marklund med lite större försiktighet. Det vore uppenbarligen på sin plats.

Marklund har alltså skrivit en krönika. Marklund har en kompis. Han heter Johan, och om honom är det enligt Marklunds verklighetsuppfatting sååå synd. Johan är tydligen både musiker och konstnär. Som musiker spelar han tydligen i ett band som kallar sig för Stockholm Stoner. De har släppt ett album, och i Marklunds ursprungliga text (som Expressen nu rättat), kunde man läsa:

“Johan surfar runt och visar på ett par, tre olika fildelarsajter. Raskt räknar vi ihop över 80000 illegala nedladdningar av gruppens skiva. 80000!”

Fysiska exemplar säljer den inte sådär värst. Raketforskaren Marklund refererar själv till en vecka då Stockholm Stoners skiva ska ha sålts i blott 379 exemplar, vilket Marklund tycker är skandalöst.

Problemet? Jo, Marklund är fetblåst. Skivan har garanterat inte laddats ned några 80.000 gånger. I själva verket finns den knappt tillgänglig någonstans på internet. Varken lagligt eller olagligt.

… Fast det sistnämnda ska sägas var ett förhållande som rådde innan Marklunds krönika. Det är knappast någon vild gissning att Stockholm Stoner efter hennes krönika kommer att återfinnas lite överallt. Fast inte lagligt, vilket jag återkommer till.

Nätet vimlar som bekant av människor och möjligheter, så när Marklund prånglade ut sin makalösa text så väcktes människors nyfikenhet. Först till att kolla upp vad tusan de där Stockholm Stoner är för några pajsare, men då med resultatet att de knappt gick att finna, varvid nyfikenheten övergick till att gräva i Marklunds siffror.

Det visade sig på diverse omvägar, tydligen främst via den där Johans olika avtryck på internet, att Marklund har lurats att tro på de siffror från siten NowTorrents (och/eller andra siter med samma upplägg). Där har nämligen det här obskyra bandet Stockholm Stoner faktiskt gjort ett visst avtryck. Men grejen är att den där siten sysslar med all möjlig skumraskverksamhet, olika varianter av att försöka locka folk till att klicka på olämpliga länkar, sprida trojaner och så vidare. Ett lockbete är att framställa det som att de tillhandahåller olika grejer, exempelvis musik. Man kan söka på smått sagt vad som helst, och NowTorrents kommer att “hitta” det man söker samt ange ett antal tillfällen då detta något laddats ned (men den siffran varierar dessutom från gång till gång). Det du söker efter hos NowTorrent behöver inte ens existera, över huvud taget, för att du ska få träffar och för att det ska se ut som att detta något som egentligen inte existerar – någonstans – har laddats hem ett stort antal gånger.

Marklund har alltså låtit sig luras totalt. Litat blint på diverse siffror som blippat fram på skärmen framför hennes källkritiskt värdelösa ögon. Bara det på samma gång både fantastiskt roligt och lite skrämmande, men förmodligen allra främst talande för Liza Marklund som person. Men det stannar inte där. Verkligen inte.

Vi kan börja med detta att den där marklundska kompisen Johans band. Stockholm Stoner, säljer så väldigt få fysiska skivor, vilket Marklund – och rimligen även Johan själv – menar beror på illegal fildelning.

Vi ser nästan alltid i fildelningsfrågan hur de teknikfientliga bakåtsträvarna, totalt missar hur man når ut 2009, hur distribution sker 2009. Det här är inget undantag. Marklund gör helt makalösa självmål. Jag citerar henne:

“Den fysiska plattan släpptes den 21 januari i år.

För att hitta nya marknader och verkligen få ut sin musik så sålde de in skivan exklusivt – till Coop, ungefär som Eagles gjorde i USA när de sålde in sin platta till Walmart.”

Haha, ja ni läser ju själva! Det kräver egentligen ingen vidare kommentar. För att hitta NYA marknader, och verkligen FÅ UT sin musik, så gav de Coop ensamrätt att sälja plattan! Detta ser alltså Marklund uppriktigt som ett genialt grepp. Herregud!

Det är tydligen inte ens så att plattan säljs i alla Coops butiker, utan bara hos Coop Forum och Coop Extra (totalt 129 butiker). Och detta jämför Marklund med att på den gamla goda tiden släppa en platta exklusivt hos Walmart! Walmart som då var störts i USA på att sälja musik. Låt mig se, Coop Forum/Coop Extra? Njae, kanske inte riktigt störst i Sverige på att sälja musik.

… Över huvud taget, VEM köper skivor Coop (undantaget sådana där märkliga ständiga skivreor där man ser Svenne Banan stå och bläddra)!?!?

Om man frågade den där klicken människor som fortfarande vill ha sin musik i form av fysiska skivor OCH som verkligen odlar ett musikintresse (och alltså inte bara köper någon Melodifestivalssamling när de ändå ska köpa mjölk), hur ofta de köper skivor hos Coop, så skulle det tamigfan inte förvåna mig ifall varenda en av dem svarade att det aldrig sker, aldrig någonsin. Vill man 2009 nå ut med ny musik i fysisk skivform så måste det vara svårt att välja ett sämre lanseringssätt än att ge Coop ensamrätt till försäljningen!

Online, frågar ni er kanske? Laglig onlineförsäljning, av fysiska skivor eller för nedladdning? Nej, utifrån den research andra har gjort och som jag tagit del av, så verkar någon sådan försäljning av Stockholm Stoner inte existera! Först verkligen absolut inte, men nu ska tydligen några av nätbutikerna ha den sökbar hos sig, men inte tillgänglig för köp förrän den 22 april.

… Nu tyder ju absolut ingenting på att deras platta laddats ner olagligt i någon som helst omfattning – snarare tyder allt på det rakt omvända – men OM så varit fallet så är det inte utan att det känns som att det vore ganska logiskt. De VILL ju tydligen inte ens sälja den lagligt den vägen.

Ytterligare ett roligt citat ur Marklunds krönika:

“På 90-talet var Mega Store på Kungsgatan i Stockholm norra Europas största skivbutik: 3000 kvadratmeter musik.
I veckan meddelade affären att man slår igen portarna för gott. Utförsäljningen pågår till den 31 mars.
Och Mega Store är inte ensam. Enligt Statistiska centralbyrån har nästan varannan skivbutik i Sverige försvunnit sedan 2000-talets början.”

Grejen här är ju, att även om Mega Store levde kvar och blomstrade som aldrig förr, så skulle det ju ändå inte ha gått att köpa Stockholm Stoners skiva där, av skäl som Marklund tydligen ser som geniala. Humor!

Sedan spårar det ur, totalt. Marklunds krönika innehåller en del uttalanden från den där kompisen Johan, om än ibland konstigt sammanvävt. I alla fall, till Marklund säger han, angående hur vi ska lösa problemen med internet:

“Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.”

Herregud, han är ju livsfarlig! Och honom tillåter Expressen Marklund att komma till tals!

1. Vilket internet kommer att kunna existera ifall internetleverantörerna ska bötfällas ifall deras kunder kan hitta eller sprida exempelvis bombrecept den vägen? Tycker Johan att hans telefonoperatör ska bära ansvaret ifall han ringer en polare och läser upp ett bombrecept? Med all sannolikhet – trots allt – inte, och i så fall, vilken är skillnaden?

2. Det går förvisso att sätta filter på nätet, men för det första fungerar det – lyckligtvis – inget vidare, och för det andra så klarar många kineser – lyckligtvis – att kringgå det.

3. I vilken värld över huvud taget vill vi ha, i vilken värld är det ok, att förespråka censur, statlig informations- eller kommunikationskontroll? Bara tanken är grotesk.

Kontentan av allt detta slutligen, är väl kort och gott att människor som Marklund så totalt saknar insikt om vad internet är, om hur internet fungerar, att de inte ens förmår att formulera de problem som de anser finns. Det är jävligt otrevligt att en massa människor med makt och inflytande, stora kända journalistprofiler eller personer som på annat sätt faktiskt verkar i omgivningar som påtagligt, dagligen, påverkas av det moderna informations- och kommunikationssamhället, helt saknar kunskaper på området, och till och med verkar se det som något helt oproblematiskt. Den här supertavlan som Marklund nu gjort, den skulle i det närmaste ingen som över huvud taget använder sig av internet som en någotsånär integrerad del av sitt liv, kunna göra. En normalbegåvad fiskmås skulle, om inte själv utan vidare förstått att något var galet, och vad som var galet, så åtminstone ha insett sitt behov av att ta hjälp av någon som förstår de här sakerna. Att inte förstå att något var galet, och att inte förstå vad som var galet, och att inte heller förstå sitt behov av att söka hjälp från någon, det är ofattbart.

… Marklund och andra med hennes åsikter och oförmågor är livsfarliga. Fullkomligt livsfarliga!

**************

Tidigare ikväll låg jag i soffan och slökollade på SvT:s regionala ABC-nytt (ska jag se Smålandsnytt så måste jag byta till en speciell kanal, vilket jag ofta skiter i eftersom kvaliteten ändå är så usel). Plötsligt piggnade jag till. De hävdade nämligen att nästa sommars kronprinsessebröllop – det satans bröllopet – kommer att ses av omkring en miljard tv-tittare. En MILJARD!! Alltså, det bara vägrar jag tro på. Skulle mellan en av sex och en av sju av ALLA människor på hela jävla planeten Tellus komma att bänka sig framför tv-apparaterna för att se det satans bröllopet? Vem som tagit fram den där gissningen fick vi inte veta, men verklighetsförankringen måste vara noll. Jag har försökt googla fram någon slags uppskattad världssiffra på hur många som såg sändningen från när Obama installerades som president, men gått bet. Vore kul att kunna ställa mot de här bröllopsfantasierna.

Relaterat: Brokep, Brokep, Resumé.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: musik, fildelning, teknik, internet, kommunikation, information, expressen, liza marklund, thomas mattson, mattson, rättelse, krönika, ipred, stockholm stoner, kompetens

Svenska bloggar om: musik, fildelning, teknik, internet, kommunikation, information, expressen, liza marklund, thomas mattson, mattson, rättelse, krönika, ipred, stockholm stoner, kompetens