Aftonbladet har en blogg kallad just Prylbloggen. Den drivs av deras teknik- och prylreporter Peter Pettersson.

Man skulle ju kunna hoppas, ja nästan förvänta sig att den som skriver om de här frågorna också förstår sig på den nya verkligheten, greppar hur det ser ut i det nya kommunikations- och informationssamhället.

… Men Peter Pettersson verkar fast förankrad i det förgångna.

Han tycker sig tydligen ha kommit på en genial vinkling att attackera The Pirate Bay med. Grejen han skjuter in sig på är att det bland alla de tusentals och åter tusentals torrents som finns tillgängliga via The Pirate Bay, även finns sådant som är skapat ideellt, exempelvis av diverse föreningar med fokus på ett speciellt område. Och tydligen är det extra omoraliskt när sådana drabbas.

Exemplet som Pettersson drar, rör ett gäng släktforskare, organiserade genom Sveriges Släktforskarförbund. De sammanställer vad som kallas för Sveriges Dödbok 1947-2006. Den ges ut på CD, och säljs för 595 kr.

… Och den återfinns – förmodligen – via The Pirate Bay. Om detta skriver Pettersson:

“Men cd:n finns på Pirate Bay. Minst 25 000 nedladdningar av cd:n har gjorts.

Det innebär att den ideella föreningen Sveriges Släktforskarförbund gått miste om inkomster på 14 875 000 kronor.”

Goddag yxskaft! Jag tar det i den ordning det faller ut ur min hjärna…

För det första: Pettersson har uppenbarligen inte koll på det han skriver om, och har uppenbarligen inte följt rapporteringen kring Pirate Bay-rättegången särskilt noggrannt. För hade han haft koll, hade han hängt med, så skulle han ha lärt sig att allt tyder på att räknaren inte är tillförlitlig, oavsett hur man tolkar siffrorna.

För det andra: Om Pettersson hade koll och hängt med så skulle han veta att siffrorna han refererar till inte alls visar hur många som laddat hem själva verket, i det här fallet Sveriges Dödbok 1947-2006. Ty, statistiken kan bara visa hur många gånger själva torrentfilen laddats hem, och DEN innehåller dessutom inget som helst upphovsrättsskyddat. Den kanske – kanske! – leder till sådant material, men den innehåller det inte. Men alldeles oavsett hur det står till med den saken så går det som sagt inte att dra några slutsatser om hur många gånger det fullvärdiga verkat laddats ned.

För det tredje: Vi har alltså de felfaktorer som jag nu gått igenom, som naturligtvis redan de kraftigt drar ner Petterssons siffra – plus att det inte går att veta om någon alls begått något upphovsrättsintrång – men dessutom fattar Pettersson uppenbart inte ens de grundläggande ramarna för dagens informations-, kommunikations, kultur- och mediesamhälle. Säg att Pettersson till äventyrs – om än helt uteslutet – kunde säga att X st personer faktiskt laddat hem det fullvärdiga verket, och att det också ÄR det fullvärdiga verket. Det betyder ju inte att han vet någonting om hur många som faktiskt tagit del av, använt verket – i det här fallet Sveriges Dödbok 1947-2006. Det kan vara 0,5X, det kan vara 34X, det kan vara 0,03026X, eller vilken siffra som helst. Massor av saker laddas hem utan att över huvud taget användas, som en spontanhandling när man ser något som väcker ens uppmärksamhet. Därav att den verkliga spridningssiffran kan vara lägre än X. Men på samma sätt kan ju de som laddat hem Sveriges Dödbok 1947-2006, på det sätt som Pettersson antyder, därefter i sin tur ha spritt verket vidare. Således kan den verkliga siffran inte bara vara lägre än X, utan även högre än X. Vilken siffran är kan varken Pettersson, jag, Pirate Bay-folket, Gud eller någon annan, säga något om.

För det fjärde: Detta är både det roligaste och det viktigaste. Enligt Pettersson har alltså Sveriges Släktforskarförbund gått miste om 14.875.000 spänn. Ett helt intelligensbefriat påstående! Pettersson skulle vilken dag som helst kunna gå in som jurist eller lobbyist åt upphovsrättsindustrin, för i dem har han sina fullkomliga själsfränder. De snackar alltid precis så här! Och det är lika sjukt varje gång. Men Pettersson kanske tror och menar, att om det kostade stålar att läsa hans Prylbloggen hos Aftonbladet, då skulle EXAKT samma antal människor – ja till och med exakt SAMMA människor – läsa den, som de som gör det nu, när det är gratis. Vojne vojne! Som ytterligare exempel kan ju Pettersson fråga lite folk i sin omgivning, fildelare – det måste finnas sådana också i hans omgivning – ifall de konsumerar allt som de laddar hem. Ifall de ser alla filmer som de laddar hem, ifall de lyssnar på all musik som de laddar hem. Och han kan fråga dem i vilken grad de skulle köpt samma grejer om det handlat om att köpa det. Och han kan fråga dem hur vanligt det är att de laddar hem samma sak flera gånger. På det sistnämnda spåret kan jag ta mig själv som exempel. I min skivhylla står Metallicas debutalbum Kill ‘Em All – detta musikaliska mästerverk!! – men det betyder ju för guds skull inte att jag själv sätter mig och rippar den till Mp3 eller något annat format. Och det räcker inte med att jag laddat hem den en gång. Nej, varje gång jag fyller en Mp3-spelare, ett USB-minne, en dator eller vad helst det nu handlar om, med musik, så laddar jag hem Kill ‘Em All igen. För att det är enkelt. Men jag har den alltså på fysisk original-CD (inköpt sommaren 1991, INNAN den svarta kom, vilket är viktigt i sammanhanget ). Så funkar det i det nya informationssamhället, och jag är helt övertygad om att horder med människor gör precis som jag. Petterssons sätt att räkna är patetiskt.

För det femte: Denna är kopplad till fyran. Vi lever i en ny tid. Moderna människor låter dels inte andra bestämma hur, var eller när de ska konsumera, och samma moderna människor har förstånd att fullt ut – efter förmåga – dra nytta av den nya teknikens möjligheter. De här människorna som möjligen laddat hem Sveriges Dödbok 1947-2006, har förstås velat göra denna konsumtion online, när andan föll på och där de trodde sig kunna hitta den. I den gamla världen var distributionsformerna en maktfråga. Man kunde – och man gjorde – bestämma helt över oss. Var skulle produkten Y släppas? När skulle den släppas? I vilka former skulle den vara tillgänglig? Det där fungerar inte längre, helt enkelt eftersom människor i dag har möjlighet – och nyttjar den – att bestämma efter eget huvud när, var eller hur de ska göra sin konsumtion. Pettersson verkar tycka att vi ska leva kvar i den gamla världen, och Sveriges Släktforskarförbund lever uppenbarligen kvar i det förgångna som Pettersson tydligen dyrkar så. För kollar man på Sveriges Släktforskarförbunds hemsida, och där letar efter Sveriges Dödbok 1947-2006 i ickefysisk form, för hemladdning online, då går man fetbet. Fysisk CD skickad med post är det som gäller. Punkt! Nej, nej, nej! Fy på mig! HUR kan jag ens tänka tanken att tycka att jag som potentiell kund borde få kunna köpa den online, och få tillgång till den direkt, helt enkelt för att det är möjligt!?!? Dumma, dumma mig! Smart Sveriges Släktforskarförbund, verkligen! Kundvänligt Sveriges Släktforskarförbund, verkligen! NOT! Tacka fan för att den oreglerade spridningen skjuter i höjden när dårarna som vill prångla ut sina verk/produkter är fullkomligt blinda för hur folks önskemål och konsumtionsmönster ser ut i dag. Det är som film- och musikindustrin, som i två decennier nu helt vägrat att förnya sig, möta konsumenternas önskemål, men som när människor tar saken i egna händer möter detta med monstruösa skadeståndskrav och krav på vansinniga övervakningslagar och åsidosättande av rättssäkerheten och andra rättsprinciper. Helt groteskt.

Pettersson har dessutom en skev uppfattning om hur fildelningsförespråkarna ser på saken, för att inte tala om att det dessutom inte handlar om en homogen grupp som enkelt kan beskrivas. Han skriver:

“Ett argument som ofta återkommer när det gäller olaglig fildelning är att det inte drabbar någon fattig.
Bruce Springsteen har råd. Metallica klarar det. Universal går inte på knäna bara för att jag laddar ner film som jag egentligen inte får.
Uttalanden av den typen är rätt vanliga som försvar av brott mot upphovsrätten.
Och det kanske är det som givit männen bakom Pirate Bay något av en hjältegloria i vissa kretsar. Lite “Robin Hood” liksom.”

Suck och stön. Den sortens resonemang är mycket ovanliga på de grunder som Pettersson målar upp. Jag hör aldrig någo etablerad eller väl genomtänkt fildelningsförespråkare argumentera utifrån att fildelningen inte skulle drabba någon fattig, eller på annat sätt utifrån rättvisegrunder. Däremot används flitigt resonemanget att musikindustrin inte förlorar på fildelningen, eftersom den skapar nya marknadet, ger nya möjligheter till att tjäna pengar på mervärden. Som inte skulle ha skapats i den gamla teknikvärldsordningen. Det är något helt annat än det Pettersson helt verklighetsfrånvänt svamlat fram.

Inte heller upplever jag att folket bakom exempelvis The Pirate Bay har nått sin hjältestatus – eller vad man ska kalla den respekt de åtnjuter – för att de ses som något slags 2000-talets Robin Hood. Respekten får de för att de bidrar till att maximera nyttan av den moderna teknikens möjligheter, för att de gör en svårslagen informations- och kulturspridningsgärning, och för att de skapar det som de kommersiella aktörerna inte har haft begåvning nog att se behovet av.

Det hela handlar inte om att ta från någon – rik eller fattig – och ge till någon annan. Det handlar om det fria ordet och om den fria spridningen av information. Jag hävdar att det stora flertalet fildelningsförespråkare ställer upp på att särskilt kreatörer, men även på andra sätt upphovsrättsinnehavare, fortsatt ska ha ersättning för sina verk även i det moderna samhället. Men den delen får aldrig gå ut över den fria informationsspridningen. Den står nämligen över allt. Lösningarna måste utformas inom friheten.

… Men för fan, dessutom. Det är helt obegripligt att skuldbelägga fildelningsförespråkarna. Som att det vore DEM som utgjort bromsklossen för utvecklingen och vettiga och fungerande lösningar!?!?

Pettersson missar att den här frågan dessutom inte till särskilt stor del handlar om vad vi tycker, ty oavsett vad vi tycker, hur vi skulle vilja ha det, så står vi där ändå och måste kunna genomföra detta idealsamhälle. Och hur ska det gå till? Ska vi begränsa internet till i praktiken ett intranät á la Kina? Lagstiftningen och/eller moralvapnet biter inte i den här frågan, eftersom tekniken och individers kreativitet hela tiden kommer att ligga minst ett steg före, och delvis även för att det rent resursmässigt aldrig kommer att vara möjligt att upprätthålla en klassisk syn på upphovsrätten, ens om vi ville ha en sådan.

Nej, i den digitala och globala värld som vi lever i, med de förutsättningar som jag nyss skissade på, kommer det i det närmaste inte att gå att hindra informationsspridningen, undvika att upphovsrättsskyddade verk inte sprids. Handlar det om sådant som ansvariga – privatpersoner eller företag/kommersiella intressen – verkligen ser ett behov av att undvika att få spritt, ja då måste man ta eget ansvar för att förhindra spridning. Med begränsningar av kretsen inom vilken materialet finns, eller med tekniska spärrar/krypteringar. Vill man promt att ett spel inte ska kunna dupliceras – fysiskt eller på annat sätt – så måste man  ta eget ansvar för att det inte går. Önskar man att en bild inte sprids, då får man ta eget ansvar för att så inte sker. Och så vidare.

Men det är som sagt svårt, kanske omöjligt. Så dessutom måste man skapa mervärden, förädla produkterna och verksamheterna. Ta just spel, exempelvis. Dessa görs ju i dag så att ett fullständigt användande kräver abonnemang eller registrering online, och min absoluta bild är att just spel på senare år har blivit ovanligare och ovanligare i “piratsfären”. Spelindustrin har lyckats klart bättre än film- och musikindustrin. De trampar fortfarande vatten. Man skulle ju kunna credda dem för exempelvis den växande livemusiktrenden, men den boosten har de knappast bidragit till. Den har kommit alldeles av sig själv som en konsekvens av fildelningen, något hårddraget.

… Me det är så det kommer att bli tvunget att fungera i framtiden. Människor måste utifrån något som ursprungligen konsumerats “gratis”, fås att konsumera annat angränsande.

Avslutning en bild ur verkligheten:

The Pirate Bay är ju tydligen så onda. Men det enda de egentligen gör är att länka till torrentfiler. Och DET gör även Google, som synes. Om man googlar på den exakta frasen “Sveriges Dödbok”, så går två av de fyra första vanliga länkarna till just torrents. Om The Pirate Bay nu är så onda, hur onda är då inte Google?!?!

… Och hur mycket stålar menar Pettersson att Sveriges Släktforskarförbund har förlorat på nedladdningar av Sveriges Dödbok 1947-2006, som skett med hjälp av Google??

Det är beklämmande att landets största dagstidning har en sådan bakåtsträvare som Pettersson som teknik- och pryljournalist och -bloggare.

Nu ska jag sova!

Relaterat: SvD.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: fildelning, teknik, information, kommunikation, ipred, torrent, bittorrent, tracker, torrenttracker, bittorrenttracker, pirate bay, tpb, the pirate bay, integritet, frihet, friheter, övervakning, aftonbladet, peter pettersson, prylbloggen, prylbloggg, sveriges dödbok, dödbok, inrikespolitik, sverige, sveriges dödbok 1947-2006, sveriges släktforskarförbund, släktforskning, släktforskare, demokrati, cd, konsumtion, konsumtionsmönster, musik, film, spel, program, upphovsrätt, google, länk, länkning, länkar

Svenska bloggar om: fildelning, teknik, information, kommunikation, ipred, torrent, bittorrent, tracker, torrenttracker, bittorrenttracker, pirate bay, tpb, the pirate bay, integritet, frihet, friheter, övervakning, aftonbladet, peter pettersson, prylbloggen, prylbloggg, sveriges dödbok, dödbok, inrikespolitik, sverige, sveriges dödbok 1947-2006, sveriges släktforskarförbund, släktforskning, släktforskare, demokrati, cd, konsumtion, konsumtionsmönster, musik, film, spel, program, upphovsrätt, google, länk, länkning, länkar