Det kom som ett brev på posten. Vi har ju sedan ett tag tillbaka (vad kan det vara, 2-3 år?) ett (frivilligt, tror jag – dock förstås politiskt och PR-mässigt omöjligt att stå utanför) branschsystem där internetleverantörerna (så gott som alla, tror jag) blockerar siter utifrån en sekretessbelagd spärrlista (som sedan förstås ändå läckt ut, eftersom amatörerna inte klarar att hålla sin egen, om än felaktiga, sekretess) som rikspolisstyrelsen/rikskriminalpolisen tillhandahåller och sätter ihop. Den spärrlistan är tänkt att förhindra surfare tillgång till siter som innehåller barnporr.

Klockrent, är ju den självklara spontana reaktionen. Det måste ju vara jättebra! Eller? Nej, det är sinnessjukt!

För…

… Det saknas helt insyn (om vi bortser från att amatörerna inte klarar att hålla sin egen sekretess).

… Vilka siter som förs upp på spärrlistan bestämmer rikskriminalpolisens it-brottssektion helt på eget bevåg.

… Det finns alltså ingen juridisk instans som bedömer och beslutar, i en rättssäker process, vad som är och inte är barnporr, eller vilka siter som ska eller inte ska föras upp på spärrlistan.

… Inte ens i efterhand finns det en vettig och rättssäker, formaliserad väg att gå för den som felaktigt fått sin site uppförd på spärrlistan (eller för den som anser sig fått sin fria informationstillgång felaktigt strypt). Och gudarna ska veta att de spärrlistor som läckt visat på att felaktiga spärrningar sker i stor skala. Läs bara HÄR och HÄR, exempelvis.

… Det finns ingen logik i varför viss brottsligt innehåll på internet ska spärras, men inte annat (vilket förstås föranleder problemen av det slag som nästa punkt kommer handla om). Barnporr är förstås hemskt, men om vi tycker det är ok att blockera visst brottsligt innehåll på internet (eller någon annanstans, för den delen), vad hindrar oss då från att bestämma oss för att blockera allt som är brottsligt? Och som sagt, vem ska ha rätten att göra den bedömningen? Hur ska den rättssäkerhetssäkras? Vem granskar hur siter förändras/utvecklas? Och så vidare.

… Och, kanske det viktigaste, vad sätter detta för standard? Vilka fördämningar riskerar att rämna med barnporrspärrlistan som argument?

Och precis som väntat kommer nu, efter tingsrättens sjuka dom i går, krav från upphovsrättsindustrin och dess advokater på att internetoperatörerna ska blockera The Pirate Bay för sina användare, eftersom siten (dock är det inte siten som dömts, utan individer) ju enligt domen, på ett olagligt sätt bidrar till spridning av upphovsrättsskyddat material.

… Och naturligtvis använder de barnporrspärren som argument. Advokat Peter Danowsky iAftonbladet:

“– De har stängt barnporren. Då borde de kunna stoppa den här kriminella verksamheten också.”

Naturligtvis. Utifrån de här patetiska människornas skruvade horisont är detta förstås något helt självklart.

Barnporrsiterna som spärras, eller dess ägare, är ju inte i domstol (ännu mindre i eller av svensk domstol) klassade som olagliga eller på annat sätt dömda för direkt eller i medhjälpsform spridande av olagligt innehåll. De förs upp på rikskriminalpolisens it-brottssektions spärrlista, av rikskriminalpolisens it-brottssektion själva, kort och gott för att någon uppmärksammat dem (eller de själva uppmärksammat) på att siten innehåller eller länkar till (de ser nämligen inget som helst problem med att föra upp länk-/söksiter, men klarar inte att svara på varför de då inte blockerar Google) vad som påstås vara barnporr. OM det verkligen är barnporr, det verkar inte särskilt viktigt, och oavsett vilket så är det väldigt få ögon, med högst oklar kompetens i sammanhanget, som i en snabb bedömning bestämmer hur det ligger till med den saken.

… Och The Pirate Bay har hängt på spärrlisterepet redan tidigare, för den som hunnit glömma det.

Med den här modellen och den här synen på kommunikation, information och censur, hur ska man då motivera att inte spärra tillgången till allt material, alla siter, som innehåller eller länkar till sådant som vi bara konstaterat kanske är olagligt? Exempelvis en bitttorrenttracker som The Pirate Bay? Betänk, i fallet The Pirate Bay finns ju nu t.o.m. en fällande dom. Domen är har förvisso inte vunnit laga kraft, och den är förvisso riktad mot individer och inte mot siten, men det är ändå hur mycket som helst mer än det formella som belastar de siter som sedan länge förs upp på barnporrspärrlistan och utan vidare sedan blockeras av internetoperatörerna.

Därför ska barnporrspärrlistan bekämpas! Det är förvisso även rent principiellt fel att blockera information – censur är alltid fel – men om det bara handlade om, helt isolerat utan risk för ringar-på-vattnet-effekter, att spärra siter som innehåller barnporr, och berörda personer och myndigheter visade att de hyggligt klarar att göra detta på ett rimligt och korrekt sätt, ja då skulle jag aldrig ha ödslat tid eller energi på den där spärrlistan.

Vi ska inte spärra någon information, över huvud taget. Vi internetkonsumenter som individer bär ansvaret för vad vi gör på internet, för vad vi konsumerar där. Görs det fel, begås det brott – antingen i form av vad som läggs ut, eller i form av vad som konsumeras – så ska respektive individ hållas ansvarig för detta. Vi säljer yxor trots att man kan mörda folk med en yxa, telefoner är tillåtna trots att man kan använda dem för att begå brott, vi blockerar inte siter som Tradera och Blocket trots att de genom sin existens bidrar till att ett stort antal bedrägerier och hälerier begås. Och så vidare. Det är inte informationen, kommunikationen eller tekniken som är problemet, inte det som ska bekämpas. Problemet och det som ska bekämpas, det är människorna, de individer som hanterar informationen, kommunikationen och tekniken på ett olagligt sätt.

… Dessutom är blockeringsvägen, censurerandet och spärrandet, inte en framkomlig väg. Det är en chimär. Det är något som får oss att känna oss duktiga, som får oss att känna oss handlingskraftiga. Men i det långa loppet dyker det hela tiden upp nya siter, dyker det hela tiden upp nya vägar att kringgå spärrar, och så vidare. Spärrar som dessa stoppar till stor del bara de som ändå inte skulle konsumerat det som spärras.

Vi är på väg käpprätt åt helvete. Vi hanterar alla nya dilemman kring det nya reknik- och informationssamhället som om vi helt glömt vilka principer vi i alla andra sammanhang anser helt självklara. Om vi inte sätter ner foten så har vi snart inte längre ett verkligt fungerande internet. Internet kan aldrig fungera om det ska spärras och censureras på det är sättet. Då når vi snabbt en punkt där det krävs att vi gör internet till vad som i praktiken blir ett intranät.

Det luktar Kina lång väg, men nu ska jag fika!

Relaterat: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG, IDG.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: spärr, barnporrspärr, rikspolisstyrelsen, rikskriminalpolisen, rikskriminalen, polis, lag och rätt, lag, rätt, juridik, brott, straff, brott och straff, the pirate bay, pirate bay, tpb, dom, fildelning, upphovsrätt, demokrati, frihet, yttrandefrihet, teknik, internet, kommunikation, censur, blockera, internetoperatörer, internetleverantörer, peter danowsky, danowsky, barnporr, rättssäkerhet

Svenska bloggar om: spärr, barnporrspärr, rikspolisstyrelsen, rikskriminalpolisen, rikskriminalen, polis, lag och rätt, lag, rätt, juridik, brott, straff, brott och straff, the pirate bay, pirate bay, tpb, dom, fildelning, upphovsrätt, demokrati, frihet, yttrandefrihet, teknik, internet, kommunikation, censur, blockera, internetoperatörer, internetleverantörer, peter danowsky, danowsky, barnporr, rättssäkerhet