Först bara, en oerhörd hyllning. HÄR kan ni läsa något av det bästa som skrivits, kanske över huvud taget. Jag har tidigare inte riktigt förstått hypen kring DN:s Fredrik Strage, men från och med nu har han övertygat mig.

… Men det är bäst att för säkerhets skull upplysa om att Strage är ironisk. Något så in i helvetes ironisk. Underbart ironisk. Dumhet – obeskrivlig dumhet – förtjänar ibland att bemötas så avklätt som möjligt, och Strage klär av fildelningsfrågan totalt.

… Friskt också att det uppenbart är väldigt högt i tak på DN. Vi kan väl säga att något motsvarande knappast skulle kunnat ske i allas vår underbara Barometern.

**************

Jaja, över till huvudspåret. Jag hade tänkt skriva angående jävsfrågan – det faktum att domare Tomas Norström som medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt och i styrelsen för Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR), är jävig i fildelningsfrågan – utifrån aspekten att det här engagemanget nu från Norström själv, andra jurister och – naturligtvis – upphovsrättsindustrins företrädare, beskrivs som kompetensutveckling och som opartisk ren diskussionskaraktär, med ingången att ställa frågan vilka företrädare för fildelningssidan som representeras i dessa opartiska diskussionsgrupper.

Jag hade förvisso kunnat gissa mig till svaret alldeles på egen hand, såväl utan att få frågan besvarad efter en bloggning som denna, som utan den information som nu gör att den här ingången inte längre har någon poäng, men riktigt att det skulle vara SÅ kletigt, det hade jag kanske inte föreställt mig.

Jag snappade tidigt upp delar av det intressanta, främst att SFU, som ju ska vara så oerhört odramatisk som organisation, je en ren opartisk ren diskussionsgrupp, är vad som först “bara” verkade vara medlem i Association Littéraire et Artistique Internationale (ALAI), i vars stadgar man kan läsa följande:

“Any person or legal entity interested in authors’ rights, and not at risk of being influenced into taking up positions that are inconsistent with the principles of literary and artistic property, may make application for membership of ALAI.”

Tjidevipp, redan där kan man konstatera att den där opartiskheten föll rätt platt till marken. MEN, det blir värre gott folk. Mycket, mycket värre. Det stannar inte vid att SFU är något slags gulligt ovetande medlem i detta ALAI. Nej, SFU fungerar i Sverige i själva verket som ALAI, ty i ALAI:s stadgar kan man också läsa, angående medlemskapet i ALAI:

“In countries where a national group of ALAI exists, the applicant should generally join this group in accordance with the specific procedures of the group. Membership of the national group carries with its automatic membership of ALAI.”

SFU är alltså ALAI:s nationella grupp, och som medlem i SFU blir man per automatik också medlem i ALAI. Härligt opartiskt, verkligen! Och det fortsätter. Numera står det, på SFU:s hemsida:

“Föreningen tar inte själv ställning i rättspoltiska frågor och svara därför inte heller på remisser. Bland medlemmarna finns företrädare för olika rättighetshavargrupper, personer verksamma inom medie- och teknikbolag, akademiskt verksamma personer, advokater, företrädare för utbildnings- och bibliotekssektorn samt andra personer som rent allmänt är intresserade av upphovsrätt.”

Redan det tämligen uppenbart – syns inte mycket till spår av några direkta oliktänkanden – men nu är dessutom den här texten nyligen ändrad, som av en slump liksom. Problemet för SFU är bara att internet liksom gör det svårt att komma undan. Så här löd formuleringen innan det började brännas under fötterna i den opartiska diskussionsgruppen:

“Bland medlemmarna finns upphovsrättsligt intresserade representanter för alla former av skapande litterär eller konstnärlig verksamhet, liksom för verksamheter inom film, radio och television, fonogram, press, förlag, industridesign och software.”

Haha, jo men tjena, klart som korvspad att den där formuleringen måste sägas beskriva en opartisk verksamhet!

Nästa extremt olustiga omständighet är att just Tomas Norström var den som beordrade den galet sjuka razzian mot internetleverantören Bahnhof 2005. Jag varken orkar eller känner något större behov av att gå in i detalj i vad som var problemen, med Bahnhofaffären, utan nöjer mig med att konstatera att det rimligen ska räcka med att läsa Oscar Swartz HÄR, Ny Teknik HÄR och Wikipedia HÄR, för att inse att tillslaget och en massa grejer kring det är en stor rättsskandal som aldrig har fått sitt efterspel eller sin breda offentliga belysning.

Och om man kikar lite på SFU:s ordförande, Jan Rosén, och dess vice ordförande, Henry Olsson, som bägge innehaft sina positioner under lång tid, så finner man snabbt att de med sina bakgrunder och sin dokumenterade hållning i upphovsrättsfrågor, knappast indikerar en saklig organisation av ren diskussionskaraktär.

… Och navet i den vidriga soppan var just domare – den naturligtvis icke-jävige domaren – Tomas Norström, i tät allians med Antipiratbyråns Henrik Pontén. Just det, DEN Henrik Pontén.

And it goes on and on. Den i sin egen lilla värld icke-jävige domare Norström, är en av blott omkring 30 medlemmar (!!) i SFU, och bland de övriga i denna naturligtvis helt opartiska gulliga organisation (kompetensutveckling, ni vet ), råkar vi – naturligtvis helt av en slump – finna inga mindre än, exempelvis, Antipiratbyråns Henrik Pontén, filmbranschens advokat i The Pirate Bay-målet Monique Wadsted, och Peter Danowsky, som också representerar målsägare (upphovsrättsinnehavare, alltså) i det mål där den naturligtvis icke-jävige (han har ju bara blivit kompetensutvecklad, ju!!) Tomas Norström som domare agerat rättens ende jurist.

… Men, men, det här är förstås inte jäv. Det måste vi ju förstå.

Trodde ni att det var slut där? Ack så ni bedrog er! Det finns något som heter .SE-stiftelsen, som bl.a. beslutar i tvister om domännamn. För den uppgiften har de en grupp som de själva kallar för .SE:s tvistlösare. Här har ni en opartisk skärmdump från deras hemsida:

Prisad vare opartiskheten!

Ja men, vafan, de två behöver ju inte ha mer koppling till varandra än själva det faktum att råkar vara en del av denna grupp, kan man ju lätt tänka sig. I så fall, om du skulle tycka att det är oproblematiskt att de båda blott tillhör gruppen, så kanske följande får dig på andra tankar. Det är en marginellt redigerad skärmdump från ett BESLUT av .SE:s tvistlösare:

Jamenvisst, tjofadderittan, här har alltså den opartiske Tomas Norström gulligt och oskyldigt suttit och fattat beslut tillsammans med en av målsägaradvokaterna i det mål som han nu dömt i. Och det var inte en konstellation i vilken de bägge kan sägas ha drunknat och kanske inte kommit varandra särskilt nära, utan de utgjorde tillsammans två tredjedelar av den grupp som löste den aktuella tvisten!

… Men Tomas Norström, han är förstås superduperopartisk. Jävig?!?! Nej, nej, nej, det är det elakt förtal att påstå.

Jag ska inte ha minsta tillstymmelse till cred för de här uppgifterna. Jag har bara sugit upp dem i den flod av information i den här frågan, som väller över en om man bara lättar lite på den härliga internetasken. Allt detta är redan sagt både en, två och säkert 23 gånger, men det tål att upprepas och presenteras på så många ställen som möjligt, på så många sätt som möjligt.

Om detta visar sig INTE bedömas som jäv, ja då kan vi omgående kasta hela jävsbegreppet i första bästa papperskorg. Då behövs det inte längre. Men det begriper inte alla människor. vilket är HELT ofattbart. En av de oförstående är SvD:s ledarskribent Maria Abrahamsson, som HÄR och HÄR beskriver sin syn på jävsfrågan, bl.a. med följande ord:

“Att en upphovsrättsligt specialiserad domare och jurist är med i föreningar som diskuterar upphovsrättsliga spörsmål är på intet sätt märkligt. Det anmärkningsvärda är just att han lät bli att upplysa omvärlden om att dessa kopplingar fanns.”

Jag måste fråga Abrahamsson – inte för att jag för en sekund tror att hon svarar – om hon verkligen kände till vidden av saken när hon skrev detta?!?! Det känns helt osannolikt.

… Det är ju tur att hon åtminstone håller med om att det är anmärkningsvärt att Norström inte upplyste om sitt helt opartiska engagemang, men det är samtidigt en klen tröst i sammanhanget.

Och den här jävsfrågan kan visa sig fortsätta att förfölja målet, även efter tingsrättsprövningen (hur det nu än går med den delen). SvD har nämligen snappat upp att också Kerstin Calissendorff, ett av högsta domstolens (HD) justitieråd, inte bara också hon är medlem i SFU, utan dessutom sitter i dess styrelse! Den SvD-artikeln innehåller en hel massa gottgott, rent vansinniga detaljer och uttalanden.

Först Lena Berke, lagman och chef för Stockholms tingsrätt:

“– Det här är faktiskt en viktig principfråga. Ska våra domare tillåtas att förkovra sig i viktiga och komplicerade rättsområden, med risk för att då stöta på andra jurister, eller ska de inte få göra det? [...] För mig är det oerhört viktigt att få kompetenta domare. Tomas Norström är en av våra allra skickligaste domare på det immaterialrättsliga området, det är väl en sådan domare vi vill ha?”

Jodå, det är klart att våra domare ska vara kompetenta, och det är klart att de ska förkovra sig och få kompetensutveckling. Det är patetiskt att försöka framställa det som att detta handlar om att somliga av oss skulle ifrågasätta den saken. Men Lena Berke som alltså så till den milda grad vurmar för sina domares medlemskap i “diskussionsgruppen” SFU – som alltså helt glasklart visat sig vara en förening med total fokus (ja t.o.m. ett krav) på en traditionell hållning till upphovsrättsfrågan – skulle ju då gärna få passa på och presentera på vilket motsvarande sätt hennes domare, konkret Tomas Norström, förkovrat sig i alternativa och nya synsätt på det upphovsrättsliga området. Men någon sådan kompetensutveckling från Norströms sida har vi inte fått se tillstymmelse till exempel på.

… Vad vet Tomas Norström om fildelning? Vad vet han tekniskt om bittorrenttekniken? Vad vet han om internet generellt? Särskilt domen, förstås, men även uttalanden från Norström som kommentarer till domen, visar klart att det finns mycket goda skäl att tro att han egentligen inte har förstått hur bittorrenttekniken eller The Pirate Bay fungerar (han hävdar ju bl.a. att The Pirate Bay har en avancerad sökfunktion, när alla vi andra i stället vet att TPB:s sökmotor i själva verket är helt flippad. Andra mycket oroväckande och problematiska liknande indikationer är t.ex. Norströms totala ovilja att diskutera den generella frågan om länkning på internet, eller jämförelsen med Google och andra sökmotorer. Det går inte att slå bort känslan av att han inte förstår de principiella problemen, men det är ju nu inte längre heller särskilt underligt. Norström bygger sin kompetens på området på medlemskap i upphovsrättsfundamentalistiska organisationer som helt förespråkaren traditionell upphovsrätt och ett totalt ignorerande av internets och digitaliseringens betydelse för området. Och han rör sig med företrädare för upphovsrättsindustrin, så vitt känt helt utan motsvarande kontakter på andra sidan som motvikt och alternativa influenser.

Det hela kantrar totalt. Fullkomligt groteskt.

Lena Berke igen, ur samma artikel:

“– Däremot kan det finnas risk för jäv om man är med i en förening som driver en uttalad politisk linje.”

Halleluja! Då är det ju klart. Därmed måste även hon klassa Norström som jävig. Det går inte längre att med hedern eller förnuftet i behåll driva hållningen att SFU, Svenska föreningen för upphovsrätt, inte driver en uttalad politisk linje.

Och jag har fortfarande inte sett minsta lilla försök till förklaring till på vilket sätt Norström skiljer sig från den nämndeman som han själv klassade som jävig och därför plockade bort från målet. Rimligen måste det ju finnas en massa människor, bl.a. en bunt nämnda i den här bloggningen – med Norström själv som den stora stjärnan – som menar att Norström skiljer sig jämfört med den bortplockade nämndemannen, så då vore det väl busenkelt för dessa att bara öppna käften och förklara för oss idioter som inte förstår. Men, men, OM det finns några skillnader, vill säga.

**************

På samma tema skulle jag bra gärna vilja höra exempelvis Henrik Pontén tala om för mig och andra vad det är för lagliga alternativ som han och hans gelikar inom upphovsrättsindustrin, eller bland den traditionella upphovsrättens förespråkare och den fria fildelningens motståndare, hela tiden tjatar om, upprepar som om de fullkomligt hakat upp sig. Berätta för mig, snälla! Det gör inget om det inte är självaste herr Pontén som bringar klarhet kring denna gåta, så länge bara någon lättar på dimman. För jag känner inte till några sådana alternativ. Inte ett enda.

Det tjatas om Spotify och om tv-kanalernas Play-tjänster, men det är för fanken inga alternativ. De kräver internetuppkoppling och gerundermålig kvalitet. Bägge fyller toppfin nytta, men det som något alldeles eget, inte som alternativ till att laddas hem musik eller tv-program i fullkvalitet och format som du som användare sedan kan använda lite som du vill.

… VAR menar herr Pontén att jag lagligt kan ladda hem -köpa – all musik i ospärrad form, i filformat anpassade efter mina behov, och i full kvalitet? Det är en massa lullull. Allt finns inte samlat på ett och samma ställe, och det går inte att med någon slags logik veta var man kan få tag i vad. Och så är det ofta knasiga format, och/eller bristfällig kvalitet, och nästan per garanti DRM-skydd eller liknande. Flexibilitet och kundvänlighet? Skulle inte tro det. Ta gärna betalt av mig, men bestäm för fan inte över mig!

… Och VAR menar herr Pontén att jag kan skaffa mig – köpa – de tv-program som jag är intresserad av, i högkvalitativa format som fungerar oberoende av var eller hur jag tänker mig att konsumera dem? Moderna människor låter sig inte styras av tv-tablåer. Det är inte 2009. Vill jag se något, så ska jag kunna se det när jag vill, var jag vill, och på vilket sätt jag vill. Ta gärna betalt av mig, men bestäm för fan inte över mig! Här har vi dessutom, garanterat, bara sett början av utvecklingen. De allra flesta är fortfarande slavar under den traditionella tv-konsumtionen. De kanske nöjer sig med att se lite nyheter eller något enstaka klipp med Play-tjänsterna på kanalernas hemsidor, men på det stora hela låter de sig fortfarande styras av tablåer och kanaler. Men, utvecklingen går med en rasande fart. Fler och fler begriper att tekniken ska användas till det den kan användas till, och tekniken ger hur lätt som helst möjligheten att låta oss välja helt fritt hur, var och när vi konsumerar något. Bromsklossen är tv-kanalerna, och det är fullkomligt oacceptabelt. Den här utvecklingen kommer att fullkomligt explodera, och det kommer inte att dröja särskilt länge heller. Potentialen i detta kunde vi t.ex. se i flera av de nu stängda bittorrentsiternas innehåll och upplägg. Swebits hade exempelvis vad de kallade för SwebitsTV. Det var en fullkomligt ideell verksamhet, där ett nätverk av fantastiska medmänniskor och fantastiska innovatörer, utan ersättning eller annan egen vinning, lade ut allsköns tv-program i mycket hög kvalitet, ofta bara några få minuter efter sändningsslut. Trots att allt skedde ideellt så klarade man att täcka nästan allt någorlunda populärt hos tv-kanalerna, och även mycket annat, och tjänsten var en braksuccé. Nu när Swebits stängt ner trackern så är det som verkar saknas mest bland användarna, just SwebitsTV, men trots denna formidabla succé med så små medel och organisation så finns det inte någonting liknande på den kommersiella, legala marknaden. Som vanligt ligger man ljusår efter. Nej, i stället ska vi se sådant som SwebitsTV som något förkastligt, olagligt, som vi ska jaga och tvinga bort. Helt rubbat. De reklamfinansierade kanalerna kan jag förstås ha en liten, liten förståelse för, även om det handlar om omständigheter som de får tackla bäst de vill – framtiden skiter i sådana småsaker – men vi har ju faktiskt också public servicebolaget Sveriges Television (SvT). Deras radiomotsvarighet, Sveriges Radio (SR), lägger sedan länge ut program i nedladdningsbar form – ospärrat, i vettigt filformat och i hög kvalitet – i vad de kallar podradio. Klockrent och självklart framtiden! Det kan bli bättre – innan ALLT läggs ut på det sättet kan man inte vara nöjd – men de gör det bra, de visar förståelse för de här frågorna, och de gör det hundratusentals gånger bättre än SvT. SvT, ja. Vad gör de? Hmmm, ingenting. Helt sjukt. Varför kan jag inte hos dem – exempelvis med bittorrentteknik – ladda hem sådant som alla nyhetssändningar i högkvalitativ och ospärrad form, eller för den delen all egenproduktion? Ja på sikt även allt annat, men till en början kan vi stanna där. SvT har ju snöat in totalt på tittarsiffror och håller på och försöker göra kommersiell tv som inte är kommersiell, i någon slags utfall av schizofreni, och då är förstås sådant här inte lockande för dem (fast de kan ju alltid adoptera upphovsrättsindustrins räknemodell och räkna alla nedladdningar som en tittning ), när de egentligen borde anamma en hållning som tillvaratar att de INTE behöver fokusera på antalet tittare för att sälja reklam. Och vad skiljer SvT från SR på den här punkten? Om tittarsiffror är så viktiga för SvT, så borde ju detsamma gälla SR och lyssnarsiffror, men trots det så har SR förstånd nog att lägga ut en massa för nedladdning. På den här punkten är SvT rena stenåldern.

… För att inte tala om FILM. Var och hur menar herr Pontén att jag har de lagliga alternativen på filmområdet? Var kan vi ladda hem film direkt när den släpps (någonstans), i ett format som kan göras till en ospärrad DVD-skiva eller hanteras på annat lämpligt sätt, och som håller hög kvalitet. Vill jag se en film, så ska jag kunna se den när jag vill, var jag vill, och hur jag vill. Ta gärna betalt av mig, men bestäm för fan inte över mig!

… Ljudböcker, e-böcker, spel, och så vidare. Samma sak, om och om igen. Hur länge förhärskade inte något så outsägligt sjukt som ljudböcker i audioformat på ljudboksområdet, för att ta ett exempel? Mp3, vad är det? Finns det ens i dag DRM-fria ljudböcker? Jag vet inte säkert, men det skulle förvåna mig. Ta gärna betalt av mig, men bestäm för fan inte över mig!

… Det är väl bara nedladdning av nyttoprogram som kan sägas fungera ganska bra. Där fungerar det i stort sett.

Nej, herr Pontén och hans gelikar är fundamentalister, och de företräder en industri som vill att tiden ska stå stilla (eller ännu hellre gå bakåt), och som ser det som det naturligaste i världen att de inte bara ska få fortsätta att köra med sina stenåldersmässiga affärsmodeller, utan dessutom att samhället ska supporta dem i den kampen, mot logiken och mot utvecklingen, till priset av minskad medborgerlig frihet och ett skadeskjutet internet.

… Det är sådana människor som vi låter forma vårt samhälle. Sinnessjukt.

**************

Här har vi något som måste vara helt i Henrik Ponténs smak. En hembygdsförening som Radiotjänst kräver tv-licens av, för en trasig 50-tals-tv som hålls som museiföremål. Stelbent och föråldrat i en härlig symbios, precis som upphovsrätten och upphovsrättsindustrin.

… Fast egentligen vet i fan. Radiotjänst har ju tydligen försäkrat att de inte kommer att kräve licens av soptippen ifall hembygdsföreningen slänger ut tv:n. Enligt upphovsrättsindustrins logik borde ju snarare det logiska vara att ta ut licens för tv:n även på tippen – om något verkligen laddats hem, om personen som laddat hem något redan äger detta något, eller hur många gånger samma person laddat hem samma sak, skiter ju Pontén & Co i totalt, de ska ha betalt för varje gång, ens om det inte ens finns någon gång – så vid närmare eftertanke misstänker jag starkt att Pontén i själva verket är missnöjd med Radiotjänsts slappa hållning.

En sjuk värld. Vi lever i en sjuk värld!

**************

Det finns ett sätt att visa vad man tycker om den “utveckling” samhället går mot. Gör som jag och, ser jag, den store pionjären Jonas Birgersson: RÖSTA PÅ PIRATPARTIET I EUROPAPARLAMENTSVALET I JUNI!

Bloggat: Oscar Swartz, Troberg, Falkvinge, Scaber Nestor, Calandrella, Opassande, Polymeriska Tankar, Omg Internets, Felten fabulerar, xorbot.

Relaterat: Fokus, Ny Teknik, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, ephone.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: fildelning, upphovsrätt, eu, europaparlamentsvalet, europaparlamentet, eu-valet, val, demokrati, rösta, röst, integritet, lag och rätt, lagar, regler, brott och straff, brott, straff, juridik, tingsrätten, lagman, rådman, domare, jäv, jävsmisstanke, partisk, opartisk, tomas norström, norström, antipiratbyrån, pontén, henrik pontén, bittorrent, torrent, tracker, bittorrenttracker, torrenttracker, the pirate bay, pirate bay, tpb, oscar swartz, swartz, piratpartiet, fredrik strage, strage, ironi, dn, dagens nyheter, sfu, svenska föreningen för upphovsrätt, sfir, svenska föreningen för industriellt rättsskydd, alai, Association Littéraire et Artistique Internationale, henry olsson, jan rosén, monique wadsted, wadsted, peter danowsky, danowsky, lena berke, berke, Kerstin Calissendorff, Calissendorff, medlemskap, radiotjänst, tv, tv-mottagare, museiföremål, tv-avgift, tv-licens

Svenska bloggar om: fildelning, upphovsrätt, eu, europaparlamentsvalet, europaparlamentet, eu-valet, val, demokrati, rösta, röst, integritet, lag och rätt, lagar, regler, brott och straff, brott, straff, juridik, tingsrätten, lagman, rådman, domare, jäv, jävsmisstanke, partisk, opartisk, tomas norström, norström, antipiratbyrån, pontén, henrik pontén, bittorrent, torrent, tracker, bittorrenttracker, torrenttracker, the pirate bay, pirate bay, tpb, oscar swartz, swartz, piratpartiet, fredrik strage, strage, ironi, dn, dagens nyheter, sfu, svenska föreningen för upphovsrätt, sfir, svenska föreningen för industriellt rättsskydd, alai, Association Littéraire et Artistique Internationale, henry olsson, jan rosén, monique wadsted, wadsted, peter danowsky, danowsky, lena berke, berke, Kerstin Calissendorff, Calissendorff, medlemskap, radiotjänst, tv, tv-mottagare, museiföremål, tv-avgift, tv-licens