Under dagen har länkningssoppan fördjupats och breddats. Själve den åtalade har t.o.m. varit inne här och kommenterat, och där avfärdat ryktet att han inte bara länkat till andras streaming av i det här fallet hockeymatcher.

Det första jag fick mig till dels efter att jag publicerat bloggningen, var DN:s artikel om saken. Där säger Marianne Levin, professor inom immaterialrätten, en hel del spännande saker. Jag citerar DN:

“Marianne Levin, professor inom immaterialrätten, tror inte att 31-åringen kan fällas för brott mot upphovsrättslagen. Tv-bolag har signalrätt till sändningar, men själva idrottsevenemangen omfattas inte av upphovsrätt konstaterar hon. Hon tror det kommer att vara avgörande att det här inte handlar om att ett verk tillgängliggjorts, utan bara en signalrätt.

- Jag ser inte vad det finns för skydd mot detta. Upphovsrätten gäller broadcasting, tv och radio. Det här är en annan form av sändning, och jag tror att streamat material och webbcasting faller utanför ramen – att det finns ett hål i lagen, säger Marianne Levin till DN.se.”

Intressant. Jag har ibland sett en del skumma slutsatser från just Levin, men här talar hon onekligen om något som hon rimligen ska vara svårslaget kompetent att yttra sig om.

Ok, det där lät ju både logiskt och lovande. Men så började SvD putta ut nytt material, och poff tjoff så blev soppan snabbt allt grumligare. De har snackat med en Jan Rosén, professor i civilrätt och immaterialrätt. För mig en ny bekantskap, tror jag. Levin syns ofta i olika sammanhang, men Rosén tror jag inte att jag sett till tidigare. Formellt verkar han ju dock minst lika kompetent som Levin, och nu citerar jag SvD (extremt omfattande och vårdslöst, jag vet, men det blev nästan ogörligt annars):

(angående det s.k. Mp3-målet) “– Högsta domstolen var glasklar i att en hyperlänk till en sådan fil är olaglig. Om man länkar direkt till filen är det ingen tvekan om att det är ett förfogande i upphovsrättslig mening.”

“Men om man i stället länkar till en hemsida som innehåller upphovsrättsskyddat material, och inte direkt till själva filen, är det inte olagligt då?

– Någonstans går gränsen, och jag skulle säga att den går där. Hänvisningar till exempelvis Facebook kan inte vara intrång i sig, utan det är att länka direkt till de skyddade filerna som Högsta domstolen faktiskt har tagit ställning till.”

“Därför menar Jan Rosén att 31-åringen som länkat till två ishockeymatcher på sin hemsida troligtvis kommer att fällas i tingsrätten.

– Jag har inte tittat på detaljerna, men det är någonting som redan har prövats. Och i så fall verkar det hela vara ett klart fall av intrång.”

“– Själva spelet, det som spelarna utför, är inte upphovsrättsskyddat. Men tv-bolagets sändning är det. Det beror på att själva utsändningen består av så många kreativa insatser, och det här filmarbetet får typiskt sett upphovsrättsligt skydd. Alltifrån vinjetter till expertkommentarer till bildregi. Det här handlar inte om en naken tv-signal. [...] Typiskt sett är man ense om att avancerade utsändningar av idrottsevenemang är upphovsrättsligt skyddat. [...] Det här aktuella fallet känns väldigt stabilt mot bakgrund av dessa fall, och i ljuset av det vi vet av utsändningar av idrottsevenemang.”

Vilken soppa!

Alltså, jag förstår absolut att juridik ibland – kanske rentav ganska ofta – måste vara väldigt svårtolkat. Snackar vi gränsdragningar kring olika traditionella brottmål, inklusive rena bevisvärderingar och trovärdighetsbedömningar – avvägningar om ifall det är eller inte är bevisat att någon gjort det eller det – så är jag helt med på att det tyvärr inte går att undvika ett visst mått av godtycke (även om jag då menar att vi alltid ska fria), och att lagar inte kan skrivas så att de glasklart täcker in allt. Men, här snackar vi inte den typen av värderingar. Här vet vi vem som gjort eller inte gjort vad, och vi vet hur han har gjort det. Det finns en mycket väl beskriven objektiv handling, att bedöma ifall den är laglig eller inte laglig. Då blir det för mig jävligt svårsmält att två så uppenbara auktoriteter på det specifika området, som Levin och Rosén, kan komma till så diametralt olika slutsatser.

… Med utgångspunkt från den osäkerheten, kan vi då rimligen fälla någon för den aktuella sortens handlingar? Det menar jag ju att vi oavsett vad lagen säger eller inte säger, inte kan (ska) göra, men här tillkommer ju dessutom en extrem osäkerhetsfaktor som måste aktualisera frågan om vad som kan sägas vara ställt bortom varje rimligt tvivel, och principen om att hellre fria än fälla.

Det där s.k. Mp3-målet, det verkar dessutom kunna tas till intäkt för lite vad som helst. Så fort det handlar om länkningar på nättet, och även om en del annat, så viftas det med det där målet. Vad vet jag, det kanske är så att det omfattar alla de här frågorna, och då alltså även det nu aktuella länkandet till streamade hockeysändningar, men i så fall måste vi göra något åt den saken. Antingen så måste Högsta Domstolen åter pröva ett liknande fall, eller så måste lagarna omformuleras, för som det där målet nu beskrivs så kan det inte vara rimligt. Konsekvenserna blir oöverblickbara, och det finns goda skäl att befara att HD när de avkunnade den domen inte förmådde att se hela vidden av vad det de beslutade om skulle komma att innebära.

I en annan nu tillkommen SvD-artikel finns det också annat av intresse. Där har de snackat med den aktuella åklagaren, kammaråklagare Henrik Rasmusson:

“– Det här är ett verk som omfattas av upphovsrätten. Min uppfattning är att han har haft en direktlänk till utsändningen och den har han delat med sig av till allmänheten. Han har helt enkelt tillgängliggjort verket.”

“Att det här leder till åtal, har det någonting med den fällande domen i Pirate Bay-målet att göra?

– Den har jag inte tagit ställning till. Den ligger längre ifrån gärningsmannaskapet. De är dömda för medhjälp. Det här är en direkt spridning av verket.”

“Får man inte länka fritt på internet?

– Det som är avgörande är hur och var man länkar, och det beror på vad länken leder till. Om en länk leder direkt till en streamad sändning har du ju delat ut sändningen. Närmare upphovsrättsbrott än så kan man inte komma. Hans uppsåt har varit att dela med sig till allmänheten av det upphovsrättsskyddade materialet.”

“Är det straffbart att länka till exempelvis ett Youtube-klipp med upphovsrättsskyddat material?

– I den här tekniska sfären kan jag inte i förväg tala om att ett visst yttre förfarande alltid är straffbart eller inte. Det finns så många parametrar vi måste ta hänsyn till. Man måste se till de individuella målen.”

Bravo SvD! Äntligen någon gammelmediaaktör som faktiskt ställer åtminstone någon av de verkligt intressanta frågorna.

Rasmusson menar alltså att den länkning som skett både innebär ett tillgänggörande och en direkt spridning av verket. Jävligt svårt att det kan vara ett direkt spridande när åklagaren inte ens påstår att den åtalade faktiskt har stått för själva streamandet, ursprungsinformationen. Innebär det att det finns något ännu mer direkt spridande än direkt spridande, typ något som vi kan kalla direktdirekt spridande? För någon jävla skillnad måste det ju vara mellan att möjliggöra spridande av något och skapande av en länk/källfil, och att sedan bara som typ “ombud” sprida detta vidare.

Och jag fattar inte. Om jag talar om för någon att man via Hitta.se kan hitta kartor som visar var det finns bensinmackar, och denne någon sedan tjuvtankar en massa bensin med hjälp av den informationen, då hålls förstås varken jag eller Hitta.se ansvariga för det. Vad är skillnaden?

Det här blir jävligt luddigt. Jag kan misstolka det, men jag tolkar Rasmunsson och Rosén som att om man länkar till en site/portal, som i sin tur sedan innehåller länkar till exempelvis streamad hockey, då är det safe, då är allt i sin ordning. Men om man i stället länkar direkt till själva streamen – som ju återfinns på siten/portalen – så är det olagligt och att betrakta som tillgängliggörande och ett direkt spridande. Snacka om snömos! För fan, välkomna till verkligheten! I så fall är det ju bara de oinsatta, klantiga, som riskerar att göra något brottsligt, samtidigt som handlingar som i praktiken inte innebär någon skillnad för själva spridningen, är hur lagliga som helst. Vi kan inte ha så groteska lagar!

Avslutningsvis får Rasmusson av SvD en av de verkligt intressanta och relevanta frågorna, den om jämförelsen med att länka till upphovsrättsskyddat filmklipp på YouTube.. Rasmussons svar är direkt otillständigt. Inte nog med att han tydligen håller dörren öppen för att ett sådant länkande skulle kunna vara olagligt, utan dessutom kan tydligen alltså inte ens en åklagare som är specialiserad på de här frågorna, säga vad som enligt honom är tillåtet och vad som inte är tillåtet. För helvete! HUR ska då vanliga svenne banan kunna veta vad de får göra och vad de inte får göra! Ett minimikrav på våra lagar är förbanne mig att det går att förutse när man begår ett brott. Människor måste kunna veta att det de gör faktiskt inte är tillåtet. Ja för den delen, vi måste förstås också kunna veta att det vi gör faktiskt är tillåtet. Den ordning som tydligen råder, och som Rasmusson inte verkar se några problem med, blir extremt godtycklig och utvecklingshämmande. För att föra utvecklingen framåt måste alltså människor ta risken att begå lagbrott, omedvetet. De är bara medvetna om att de inte kan veta om de är olagliga eller inte. Ren och skär dårskap!

… I det tillståndet, hur avgör man då om det funnits ett uppsåt? Om jag inte ens i förväg kan veta om det jag gör är olagligt eller inte, hur kan jag då någonsin bedömas ha haft ett brottsligt uppsåt?

För mig är det glasklart, om det nu aktuella fallet leder till en fällande dom så måste alla som länkar till YouTube-klipp som är upphovsrättsskyddade (en sjuhelvetes andel), begå precis samma brott. Inklusive så gott som alla tidningar och tv-kanaler. Det är banne mig bäst att Rasmusson kavlar upp skjortärmarna och förbereder sig på att jobba häcken av sig, för det är mååånga han ska jaga.

… Det vore nästan intressant att i rent empiriskt syfte polisanmäla någon för just den sortens länkning till YouTube. Det vore mycket, mycket intressant att se vad som skulle hända.

Ur led är tiden!

EDIT: Men för in i helvete, hur svårt kan det vara, Svenska Dagbladet?!?! Fick precis DENNA kommentar, och efter lite googlande visar det sig stämma, Jan Rosén är ordförande för SFU, Svenska Föreningen För Upphovsrätt. Ja, ni läser rätt, FÖR upphovsrätt. Hur fan kan man som seriös tidning prångla ut den artikel SvD publicerade i går!? Rosén ska naturligtvis inte ges utrymme som laguttolkare i det här sammanhanget över huvud taget, men det absolut minsta man kan kräva är att det precis lika tydligt som det står att han är professor i civilrätt och immaterialrätt, också står att han är ordförande i Svenska Föreningen För Upphovsrätt. Svenska Dagbladets artikel blir i ljuset av detta något av det värsta jag sett i svensk media, någonsin. Man vilseleder sina läsare, totalt. NOLL trovärdighet.

Annan vansinnig läsning: Aftonbladet, DN, SvD.

Bloggat/läsvärt: Bloggen Bent, Scaber Nestor, Pezster, Badlands Hyena, Omg Internets!, Leo Erlandsson, Opassande.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,