Mitt i allt det skrämmande med främlingsfientligheten, rasismen och inskränktheten, kan man nästan roas av att ta del av cirkusen. Logiska argument eller rationellt agerande är inte direkt de här gruppernas starka sidor.

Jag har inledningsvis roat mig med att bolla lite med de siffror som man  kan få fram på Valmyndighetens hemsida. Det är rätt spännande bilder och samband som växer fram:

  • Sverigedemokraternas starka fästen är, aningen generaliserat, Skåne och Blekinge. Om man slår samman de valkretsar som omfattar dessa bägge landskap, så finner man att 28,64 % av Sverigedemokraternas röster i riksdagsvalet, erhölls från dessa bägge län, trots att de bara utgjorde 14,47 % av de sammanlagt avlagda rösterna.
  • I Skåne och Blekinge sammantaget fick Sverigedemokraterna 5,80 % av riksdagsrösterna, och skulle alltså om det varit en rikssiffra med bred marginal ha kommit in i riksdagen.
  • Om vi separerar dessa bägge landskap från landet i övrigt, så skulle Sverigedemokraterna i “övriga landet” ha fått blott 2,44 % av rösterna i riksdagsvalet.
  • Stödet för Sverigedemokraterna är alltså, i riksdagsvalet, dubbelt så stort i Blekinge och Skåne som i “övriga landet”.

Frågan man ställer sig är förstås, vad beror detta på? Är integrationsproblemen dubbelt så stora generellt i Skåne, som generellt i övriga landet? Eller är vad kan det annars bero på? Och hur låter och hur håller argumentationen?

Sedan Sverigedemokraterna fick 22,26 % av rösterna i kommunvalet i Landskrona, verkar staden fullkomligt ha belägrats av journalister som säkert delvis vill söka svar på hur det kunnat bli så, men som säkert också ser utsikter till fläskiga reportage. När man hör lokala sverigedemokrater eller “vanliga” invånare (hur de journalisterna sållar bland dessa bör man förstås fundera över) i Landskrona, kommentera Sverigedemokraternas valresultat i staden, så kommer det ofta förklaringar som är varianter på att det har blivit för många invandrare i Landskrona, och att de begår för många brott och gör staden för osäker. Visst, Landskrona må säkert vara den stad i landet Sverige där integreringen av nya svenskar har gått som sämst, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över varför den explosionsartade ökningen av stödet till Sverigedemokraterna (en tredubbling av antalet mandat i kommunfullmäktige, och nästan en tredubbling av röstandelen i kommunvalet i Landskrona) kommer just nu. Jag bodde i en kolonistuga i Landskrona under ett par dagar hösten 1990, i samband med ett konsertbesök i Köpenhamn, och redan då var det oerhört lätt att läsa av just strömningar som de som nu diskuteras. Jag måste vara väldigt snäll i min bedömning för att inte värdparet, de som ägde kolonistugan, ska benämnas som inte bara främlingsfientliga, utan även utvecklat rasistiska. Och bland övriga som jag kom i kontakt med i staden under de aktuella dagarna var liknande åsikter mycket vanliga, och då talar vi alltså om år 1990 – det är hela 16 år sedan dess. Då hade stora delar av de “flyktingvågor” som vi sett ännu inte ens inletts, och den stora lågkonjunkturen låg ännu framför oss. Ändå upplevde jag en påtaglig främlingsfientlighet och rasism i Landskrona – klart mer öppet, klart mer omfattande än jag ännu i dag tror att en utomstående betraktare skulle säga att den är i exempelvis Kalmar, trots att vi nu har högre arbetslöshet, trots att vi nu har stora flyktingströmmar bakom oss som då inte hade inletts, och trots att nu har haft 90-talets lågkonjunktur, som jag vill påstå var bränsle till en i svenska mått stor främlingsfientlig våg (glöm inte Ny Demokrati).

Jag menar helt enkelt att den där argumentationen inte håller. Den är att göra det för enkelt för sig, att stöta frågan och orsakerna bort från sig, försöka göra det till något rationellt och logiskt. Man kan se väldigt många likheter med vargdebatten i Norrland. Där är många rädda för vargen, trots att vi med stormsteg närmar oss 200 år utan att en enda människa dödats av varg i Sverige, och trots att inte ens attackerna mot jakthundarna eller tamboskapet verkar vara något större problem (dessutom – hallå – om man jagar så får man väl vara beredd på att själv, inklusive ens hund/hundar, också jagas – hörde en fantastiskt galen “debatt” på radion tidigare i dag, konspirationsteorierna haglade, precis som i invandringsdebatten). Det är en inbillad rädsla, helt enkelt, som totalt saknar rationell grund.

Man kan bryta ner den där argumentationen med andra infallsvinklar också. Som exempelvis följande:

  • Sverigedemokraterna och främlingsfientligheten/rasismen rent allmänt, har ett oerhört fäste i Blekinge, trots att Blekinge till stora delar består av landsbygd/glesbygd, och trots att inte ens “landskapets “storstad” Karlskrona rimligen kan sägas vara någon av landets städer med mest komplicerad integrering av invandrare (eller hög andel invandrare). Det är mycket, mycket svårt att förstå varför främlingsfientligheten i Blekinge/Karlskrona ska behöva vara större än i landet i genomsnitt. Jag kan bara inte se hur detta på något sätt skulle kunna förklaras med invandringens omfattning eller former, eller med integrationsproblematiken. Snarare måste förklaringen sökas inom Blekingeborna själva, i den atmosfär som uppenbarligen måste ha byggts upp där, utan att därmed påskina att människorna där nödvändigtvis måste vara mer inskränkta och lättduperade än på annat håll – sådana negativa utvecklingsbollar kan sättas i rullning av en rad olika skäl. Jag gjorde lumpen i Blekinge, på Karlskrona Örlogsskolor (KÖS) i mitten på 90-talet, och såg då klart mer mörkertendenser än jag under samma period gjorde på andra platser jag vistades på. Vi måste angripa orsakerna till problemen snarare än att angripa det som människor TROR är orsakerna. Det är som med människors rädsla för att utsättas för brott, särskilt då våldsbrott – rädslan saknar rationell grund, men ändå är den rådande uppfattningen att vi ska lösa saken med fler poliser och hårdare straff. Lika lite som det är förnuftigt, lika lite vore det förnuftigt eller rimligt att möta främlingsfientligheten och främlingsrädslan med en minskad invandring. Integrera ska vi, och det mångfalt bättre än i dag, men inte minska omfattningen. Den ska snarare ökas påtagligt.
  • Stora delar av Skåne, i själva verket den absoluta huvuddelen av landskapet, har inte på något sätt något problem med integrationen, i den mening som göder stödet till Sverigedemokraterna eller motsvarande groteska partier/grupper. Dessa områden ser i sin struktur och form snarare ut som det jag nyss beskrivit om Blekinge, och ändå är stödet för Sverigedemokraterna så stort även i glesbygdsdelarna av Skåne. Det är inte rimligt, det är inte rationellt, och det kan inte förklaras med de brister som vår invandrings-/flyktingpolitik har varit och är behäftad med. Åter, det måste sökas förklaringar på det psykologiska planet, i de områden där det ser ut så här.
  • Malmö och Landskrona, för att ta de två tydligaste exemplen inom de två landskap där Sverigedemokraterna har sitt monstruösa stöd, må vara platser där integrationen har misslyckats gruvligt, och må vara platser med klart högre andel invandrare (hur man nu väljer att definiera dessa) än landet i stort, men är det unika områden, med unikt samhälle? Nej, naturligtvis inte! I både Stockholm och Göteborg finns motsvarande problematik. Göteborg har Bergsjön, som ofta pekas ut som ett av landets mest problematiska områden i fråga om integration, och som ett område med extremt utanförskap. Bergsjön tillhör i valet kommunvalkrets Göteborg 2, och se, där fick Sverigedemokraterna “bara” 2,81 % av rösterna i riksdagsvalet, alltså MINDRE än rikssnittets 2,93 %.
  • I Stockholm talas det oftast om Rinkeby i de här sammanhangen. Rinkeby tillhör kommunvalkretsen Stockholm 6 Yttre Västerort. Där fick Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2,07 %, vilket alltså är klart under rikssnittet.
  • Enligt Folkpartiet är något som kallas för Landskrona 4 den stadens av utanförskap mest drabbade område. Där fick Sverigedemokraterna ruskiga 8,72 % av rösterna i riksdagsvalet. Det är bara marginellt över kommunsnittet, som ligger på 8,24 %. Jämfört med rikssnittet så talar vi om nästan exakt det tredubbla.
  • Malmös ofta använda exempelområde i dessa sammanhang är Rosengård. Rosengård tillhör kommunvalkretsen Malmö Östra, och se, där hade Sverigedemokraterna hela 5,43 % av rösterna i riksdagsvalet – nästan dubbla rikssnittet.
  • Väljer man att hävda att stödet för Sverigedemokraterna skulle kunna kopplas till arbetslöshet, så finner man inte heller någon logik kring varför stödet till partiet är så koncentrerat till just Skåne och Blekinge. Malmö är en stor tillväxtregion, men även om vi exkluderar Malmö från jämförelsen så finns det finns gott om delar av landet där det ser minst lika illa ut på arbetsmarknaden. Delar av Norrland har det exempelvis riktigt, riktigt svårt, men där är snarare stödet till främlingsfientliga element/partiet markant lägre än rikssnittet. I samtliga riksdagsvalkretsar i norra Sverige är stödet för Sverigedemokraterna markant lägre än rikssnittet (undantaget Gävleborgs län, där det är ungeför på nivå med rikssnittet), så inte heller här finner vi något samband.
  • En annan fråga är detta om hur integrationsproblematiken har utvecklats, och om hur mottagningssiffrorna har sett ut. Sverigedemokrater hävdar ju ofta att det blir värre och värre, och att vi tar emot så oerhört många invandrare. Verkligheten ser egentligen helt annorlunda ut. Topparna vad gäller mottagande av flyktingar/invandrare är nådda för länge sedan (kan förstås komma nya om vi inte ser till att bidra till en bättre värld), och i dag tar vi i själva verket emot ganska få människor. Särskilt tydlig är den utvecklingen om vi ser till helt nyanländande människor – då är siffran en bråkdel av vad vi tidigare tog emot. Något högre blir den om vi lägger till anhöriginvandringen, men vi tar fortfarande emot förhållandevis få människor (se gärna på Migrationsverkets hemsida, där finns mycket givande siffror), och vår invandringspolitik stryps allt mer, för att nu börja närma sig det fullkomligt inhumana och oacceptabla. I denna verklighet driver Sverigedemokraterna att vi ytterligare radikalt ska minska på mottagandet av hjälpbehövande. Hur ska det ske? Och hur ska det få någon påtaglig effekt på integreringsfrågan i Sverige? Inte ens om vi så helt bommade igen rikets gränser i morgon bitti skulle frågan bli påtagligt lättare att lösa. Vi har de problem vi har, och de är en konsekvens av vår bristande politik, inte en konsekvens av invandrarna, och inte en konsekvens av vår tidigare omfattning av invandringen. Om vi bara vill, och om vi bara verkligen försöker – om vi “ursprungssvenskar” öppnar våra ögon – ja då skulle vi lätt klara att ta emot det mångdubbla antalet invandrare, och vinna på det, ekonomiskt och i andra värden. Mångkulturen är här för att stanna, och den kommer att bli helt nödvändig för alla länder. Det kommer att bli en konkurrensfaktor huruvida ett land har klarat av att tillvarata den saken. Alldeles oavsett hur egoistiska vi än nedlåter oss att vara så skulle ett sverigedemokratisk Sverige gå en katastrofal framtid till mötes.
  • Brottsligheten och bidragsberoendet är två andra frågor som ofta tas upp i de här sammanhangen, ofta med insinuerandet att invandrare skulle vara mer kriminella och mer bidragsberoende än andra människor i Sverige (vad dessa mörkermänniskor skulle kalla “svenskar”). Det äger visserligen sin riktighet att utländska medborgare är överrepresenterade på svenska fängelser och i svenska domstolar, men då måste man ta in i vågskålen att en oerhörd andel av dessa inte har uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige, och att väldigt många inte ens är asylsökande. Dessutom måste man väga in att dessa, likt andra som hamnar i fängelse eller på annat sätt lagförs, i stor grad kan klassas som varande i utanförskap, och jämför vi istället grupperna “utländska medborgare i utanförskap” och “ursprungssvenskar i utanförskap”, med betoning på dess brottslighet, ja då ser det genast väldigt annorlunda ut. Nu har jag inte tillgång till de siffror på detta som jag sett genom åren, men jag tror att det räcker för oss att tänka efter lite. De flesta av oss har erfarenheter av att vistas, i olika form och i olika omfattning, i de här områdena med påtagligt utanförskap, och jag vågar påstå att man lätt ser hur svårt det är att dra några etniska/ursprungsmässiga slutsatser kring dels graden av utslagning, eller dels graden av kriminalitet. Jag är själv uppväxt i Norrliden (0-8 år) och Smedby (8-20 år), de två förortsområden i Kalmar som brukar anses som tuffast, och som har högst andel invånare med invandrarbakgrund. Jag har omgetts med invandrare i en väldigt stor omfattning under stora delar av min uppväxt, men min poäng handlar mer om de “ursprungssvenskar” som jag sett i dessa områden. Kriminalitetsmässigt har jag svårt att dra slutsatser, men om vi talar om utanförskap, arbetslöshet och bidragsberoende, så vill jag hävda att i de här områdena som vi benämner som utslagna, och ofta då stämplar som invandrartäta områden med det som den underförstådda (eller uttalade) förklaring till den saken, lättare ser “ursprungssvenskar” som uppenbart är på glid bort från samhället. Det är inte heller ovanligt att dessa uppvisar en påfallande främlingsfientlighet, många även direkt rasism, och min högst ovetenskapliga slutsats är att det är bland dessa grupper som Sverigedemokraterna har sitt starkaste stöd – alltså bland människor som helt saknar verktyg för att få ordning på sina liv, som själva i stor utsträckning lever på bidrag, som själva talar och skriver en fullkomligt erbarmlig svenska, som själva nästan helt saknar kunskaper om samhället och dess fundament, som själva högst sannolikt är överrepresenterade i kriminalregistret, och så vidare, och så vidare. Det är en strålande paradox. Och så har Sverigedemokraternas snubbe i Landskrona (ids inte ens skaka fram namnet på tomten) som är arbetslös men menar att det är helt ok för honom att leva på bidrag (självklart ska sägas – arbetslösa kan vi alla bli), eftersom han har betalat skatt och avgifter tidigare. Stollen missar dock att det inte riktigt är så enkelt, att den typen av ersättningar/försäkringar inte kan jämföras med exempelvis våra hem- eller bilförsäkringar, som är utformade av försäkringsbolagen för att bära sig själva. Nej, skillnaden i belastning mellan honom och en invandrare som aldrig varit inne i systemet (eller någon annan i motsvarande situation, ska tilläggas), är minimal, helt enkelt för att våra avgifter till dessa skyddsmekanismer bara utgör en bråkdel av dess kostnader. HAN och hans skruvade undanflykter, det är ännu större humor, ännu mer paradoxalt!

Jag menar således att det inte går att finna någon rimlig förklaring till varför Sverigedemokraterna når sådana framgångar i just Skåne och Blekinge, eller för den delen varför de är så framgångsrika just nu – på toppen av en högkonjunktur. Vi kan leta och leta, och vi kan snurra om integration eller kriminalitet hit eller dit – vi kan rentav, naturligtvis, tillstå att den politik som har bedrivits har varit ett fiasko i många stycken. Det hjälper inte, förklaringarna finns ändå inte där. Nej, förklaringarna finns i oss själva, och i det klimat vi låter växa fram. Det handlar om en ökande egoism, om en ökande protektionism, om ökad (helt omotiverad) rädsla, om ett konstant och obegripligt motstånd mot EU, om ett märkligt och skrämmande värnande av någon slags odefinierbar svenskhet och svensk tradition och svensk kultur (VAD är detta??), om en frustrerad jakt efter att upprätthålla en självbild – en bild av Sverige som så himla bra på en massa saker där vi sedan länge i själva verket har tappat massor med mark, och om en systematisk, om än subtil och i det fördolda, utfrysning och diskriminering av nya svenskar, som exempelvis tar sig uttryck i att vi ignorerar eller undervärderar deras utbildning, eller att vi om två jämförbara kandidater söker ett och samma jobb, hellre tar en “ursprungssvensk” – för att vi inte vill, orkar eller klarar att vidga våra vyer och ta till oss intryck från andra. Sedan använder vi samma människor som bränsle i vår argumentation kring att invandrarna inte vill bli en del av det svenska samhället, inte jobbar, lever på bidrag, bara bor kring och umgås med likar. Vi är ett sorgligt samhälle. Ett lågt stående samhälle, på många punkter.

Ser man sig som sverigedemokrat, eller för den delen sympatiserar med/röstar på exempelvis Nationaldemokraterna eller Nationalsocialistisk Front (NSF), ja då har man stora problem som människa. Då har man ett litet helvete, inombords, i sitt liv totalt, eller bäggedera. Den typen av åkommor kommer man inte åt ens om man så vred klockan tillbaka till en tid då det i Sverige knappt fanns en enda utomeuropeisk invandrare, eller på andra sätt bejakade den kultur och de traditioner som dessa människor är så kåta på. Om så skulle ske så skulle deras sjukdom rikta sig åt annat håll, tämligen omgående. Dessa kan bara botas genom, bekämpas med, upplysning, moteld och formulerande av alternativ.

I Sverige finns det uppenbarligen en väldig massa människor som har all anledning i Världen att se över sina liv och sin verklighetsuppfattning. Tyvärr verkar en majoritet av dessa återfinnas här nere i södra Sverige, och då särskilt i Skåne och Blekinge. Här måste vi ännu mer än på andra håll tänka över hur vi beskriver vårt samhälle, och hur vi rider på och gör vinst på människors rädsla, samt agera utifrån människors önskan att söka enkla förklaringar till sina och samhällets problem – “förklaringar” som man  ofta försöker formera på ett sätt som gör en själv oskyldig, som innebär att man inte har ansvar för, kontroll över, den situation som man hamnat i, och vi måste även tydligt och högljutt fördöma dessa politikens avarter – kombinerat med att jobba på att få in människor i andra sammanhang, formera alternativ för dem.

Detta, valresultatet, måste bli den punkt där vi sätter ner foten och bestämmer att nu får det vara nog.

Intressant

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,