Det formligen regnar opinionsundersökningar. En kanonad av sällan skådat slag. Har svårt att tro att gemene man är intresserad av ens tillnärmelsevis så många och så täta opinionsundersökningar, men tydligen måste alla medieaktörer göra sina egna sådana, av någon outgrundlig anledning.

Jaja, snackar vi opinionsundersökningar om väljarsympatierna så får man ju säga att de faktiskt talar sitt tydliga språk. Det råder ganska kraftig medvind för den borgerliga alliansen. SCB må vara tunga och stora, men det råder nog inte mycket till snack om att de den här gången hade en stor dos otur. Deras mätperiod är ju ganska lång i sammanhanget, och när vi väljare numera rör på oss mycket mer och mycket oftare, så finns förstås risken att det hinner hända så mycket under en SCB-mätperiod, att resultatet blir missvisande. Visst, någon obskyr mätning för någon dag sedan indikerade ju rödgrön ledning – en mycket knapp sådan – men dels befäste även den undersökningen den rådande trenden, rent rörelsemässigt, och dels har det varit så många andra undersökningar som visat det omvända, så den tar jag med en nypa salt.

Det gör jag dessutom eftersom det känns logiskt att regeringen seglar i medvind. Den får förhållandevis lite kritik, det går förhållandevis bra för Sverige som helhet, och vad man än tycker om dess politik så får man säga att de till tämligen stor del har levererat det de gick på val på. En del siffror går dem emot, som ungdomsarbetslösheten och utanförskapet, och kan bli potentiella krutdurkar i slutspurten av valrörelsen, men hittills har inte de rödgröna förmått att få tillräckligt genomslag för sin kritik på de punkterna.

Det avspeglar sig också i förtroendeläget, och det är där vi kommer till det schizofrena svenska folket. Regeringen krossar de rödgröna i fråga om förtroende, och har egentligen så gjort under nästan hela mandatperioden. Med skillnaden att de nu uppvisar formidabla raketsiffror.

… 64 % av de tillfrågade tycker att alliansregeringen gör ett bra eller ganska bra jobb.

… 18 % av de tillfrågade är missnöjda med regeringen.

… 28 % svarar att de tror att en rödgrön regering skulle göra ett bättre jobb än alliansregeringen.

Samtidigt ser partisympatierna ut som de gör. Visst, Moderaterna går framåt som tåget, och visst seglar alliansen som helhet (om vi blundar för spärren) i medvind, men det är ju ändå hyggligt jämnt. De rödgröna är på intet sätt slagna, och leder ju t.o.m. i enstaka undersökningar. Samtidigt som varenda undersökning indikerar att vi är nöjda med dagens regering, och att vi har förtroende för den. Obegripligt.

… Väg sedan in förtroendesiffrorna för de bägge statsministerkandidaterna, så blir det om möjligt än konstigare. Reinfeldt krossar ju Sahlin så det sjunger om det.

Hur går det där ihop?

Jag vet inte riktigt vad man ska dra för slutsatser. Det är ju helt orimligt att en folkmajoritet som har starkt förtroende för sin regering, och dess statsminister, samtidigt är nära att luta åt att byta ut dem. För att inte tala om det skruvade att en massa människor uppenbarligen verkar svara att de ska rösta på ett rödgrönt parti, samtidigt som de säger sig vara nöjda med regeringen, säger sig tycka att den gör ett bra jobb och säger sig tro att de rödgröna skulle göra ett sämre jobb. Bisarrt.

Min slutsats blir att läget är så komplext att jag inte riktigt vågar lita på siffrorna. Plus att vi ju tveklöst är rekordrörliga, numera. Mycket ytterligare kan hända, och kommer säkert att hända. Läget känns makalöst osäkert inför valdagen.

… Ska man lita på förtroendesiffrorna eller partisympatisiffrorna?

… Hur kommer opinionsläget att förändras under tiden fram till valet?

… Klarar Kristdemokraterna riksdagsspärren?

… Klarar Centerpartiet spärren?

… Klarar Vänsterpartiet spärren?

… Kravlar sig Sverigedemokraterna in i Riksdagen?

… Kan integritets- och kommunikationsfrågorna vakna och ge Piratpartiet åtminstone en skjuts framåt?

Trots min osäkerhet kring siffrorna så känns det uppenbart att de rödgröna har det tufft för tillfället. Några punkter är det oundvikligt att skjuta in sig på:

… Mona Sahlin. Jag vet inte vem som skulle ha gjort, eller skulle göra, jobbet bättre. Men hennes förtroendesiffror är helt ohållbara. Landets historiskt alltid största parti, och ännu i dag kanske fortfarande största parti, med anspråk på regeringsmakten och vars ledare är det regeringsalternativets enda tänkbara statsministerkandidat, kan förstås inte ha dunderkatastrofala förtroendesiffror. Det fungerar bara inte. Jag kan tycka att siffrorna är oförtjänt låga, även om också jag tycker att Mona är medioker, men det spelar liksom ingen roll. Siffrorna är som de är.

… Vänsterpartiet. Jag slog fast det redan då det skedde, och står fast vid min ståndpunkt då. Det var ett katastrofalt misstag att ta in Vänsterpartiet i det rödgröna samarbetet. Dels sände det fel signaler – att Mona inte är tillräckligt stark som ledare, att Mona inte har partiet bakom sig och att de rödgröna inte kommer att stå för en modern politik – och dels var det onödigt. Vänsterpartiet skulle dels aldrig ha kunnat fälla en S-Mp-regering, med risken för nyval och där tappat väljarstöd, eller en borgerlig regering. Dels skulle Vänsterpartiet ha kunnat plockas in i samarbetet efter valet, och då ges mycket mindre inflytande över politiken. Därutöver var det olämpligt utifrån en flexibilitetssynpunkt. Mycket tyder på att vi kommer att ha ett unikt parlamentariskt läge efter valet. Ingen vet vad som händer med Kristdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna. Att plocka in Vänsterpartiet i det rödgröna samarbetet gjorde det svårare att på ett bra sätt kunna tackla ett läge där ingetdera klassiskt block nått en riksdagsmajoritet. Om det ska vara möjligt att hitta lösningar tillsammans med exempelvis Folkpartiet och/eller Centern (om de finns kvar i Riksdagen) så kommer man först att vara tvungna att sparka ut Vänsterpartiet. Om Sossarna och Miljöpartiet stått ensamma så skulle det dels ha varit mycket lättare att locka till sig något annat parti, och dels ha varit mycket mindre risk att Miljöpartiet lockats till den borgerliga sidan.

… Skatterna. Själv har jag inget emot höga skatter om så är nödvändigt, men politiskt tror jag att det är mycket svårt att gå till val på höjda skatter. För stor andel av befolkningen har det helt enkelt för bra, och löper helt enkelt för liten risk att hamna i exempelvis arbetslöshet. De rödgrönas föreslagna skattehöjningar är egentligen begränsade, men uppfattas nog av många som mer omfattande än de är. Kommunikativt imponerar verkligen inte oppositionen.

… Stockholm. En potentiell krutdurk. Vi kan aldrig ha haft en större diskrepans mellan väljaropinionen i Stockholm och väljaropinionen i övriga landet. Säkert logiskt och smått oundvikligt – människors liv “på landet” skiljer sig helt enkelt väldigt mycket från livet i Stockholm – men knappast optimalt. Det vore väldigt uppseendeväckande ifall de rödgröna lyckades vinna regeringsmakten, med bibehållet opinionsläge i huvudstaden.

… Ungdomar. Det ska bli intressant att se utfallet i valet ur ett åldersperspektiv. Jag vågar nästan slå fast att vi kommer att få ett val med rekordavvikelse mellan hur unga röstar och hur äldre röstar. De klassiska betongpartierna har det inte lätt, och även om det alltid råder en rätt stor skillnad mellan hur unga och äldre röstar, så känns det som att vi närmar oss ett läge där gapet kan ha blivit så stort att de traditionella partierna inte kommer att kunna parera det över tiden.

Striden är inte förlorad för de rödgröna. Det råder ingen tvekan om att en stor, stor andel av befolkningen står nära partier på bägge sidorna av det klassiska blockstrecket, samtidigt som vi vet att vi i dag är rörligare än någonsin.

… Det där gör att jag trots läget inte ens är beredd att säga att läget är kört för Piratpartiet. Läget ser tufft ut, men det är inte omöjligt. Och för framtiden är det busenkelt att se stora möjligheter. Vi är trots allt ett parti som närmar oss vårt andra riksdagsval, och vårt första kommunval. Det sistnämnda dessutom fortfarande i under tio procent av landets kommuner. Sett ur det perspektivet har vi kommit extremt långt redan.

Förbannat intressant är alltihop onekligen!

Relaterat: SvD, SvD, DN, Aftonbladet, SvT, SR, GP, GP.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: val, valet, val 2010, val 10, riksdagen, riksdagsval, politik, inrikespolitik, alliansen, regeringen, rödgröna, förtroende, opinion, opinionsundersökningar, mona sahlin, sahlin, fredrik reinfeldt, reinfeldt, statsminister, vänsterpartiet, kristdemokraterna, moderaterna, miljöpartiet, centern, centerpartiet, folkpartiet, sossarna, socialdemokraterna, mp, kd, fp, piratpartiet, pp, sd, sverigedemokraterna

Svenska bloggar om: val, valet, val 2010, val 10, riksdagen, riksdagsval, politik, inrikespolitik, alliansen, regeringen, rödgröna, förtroende, opinion, opinionsundersökningar, mona sahlin, sahlin, fredrik reinfeldt, reinfeldt, statsminister, vänsterpartiet, kristdemokraterna, moderaterna, miljöpartiet, centern, centerpartiet, folkpartiet, sossarna, socialdemokraterna, mp, kd, fp, piratpartiet, pp, sd, sverigedemokraterna