På det stora hela har jag inte jättemycket till övers för Vänsterpartiet, och som jag tagit upp ett antal gånger på bloggen så ser jag det som ett stort strategiskt misstag att de togs in i det rödgröna samarbetet. Särskilt på det sätt som de togs in.

Nu utgör i stället Vänsterpartiet ett potentiellt knepigt problem vid regeringsbildningen efter valet. Inget kan förstås uteslutas, men det får sägas vara tämligen sannolikt att den rödgröna treklövern inte förmår samla en riksdagsmajoritet, ens om de i någon mening ändå vunnit valet. Det kan mycket väl landa i att det krävs samtal med ett vågmästarparti (Piratpartiet hoppas jag ju förstås i så fall, även om oddsen naturligtvis i dag talar till Sverigedemokraternas fördel). I ett sådant läge skulle nog Vänsterpartiet göra varken till eller från. Samtalen med Piratpartiet skulle inte försvåras av dem – i våra fokusfrågor är de ju tvärtom tillsammans med Miljöpartiet dagens riksdags strimma av hopp – och några samtal med Sverigedemokraterna skulle det självklart inte bli tal om oavsett konstellation.

Men det kan ju mycket väl antingen över huvud taget inte finnas något vågmästarparti, eller handla om att med blocköverskridande lösningar manövrera ut ett sådant (läs: Sverigedemokraterna), och DÅ skulle Vänsterpartiet vara en kraftig börda som man först skulle få göra sig av med, med en viss – om än inte stor – risk för att Miljöpartiet i stället avknoppar sig och glider över till Alliansen.

… Det är ur alla aspekter en stor gåta varför sossarnas inre krets tvingade Sahlin att bjuda in Vänsterpartiet i stugvärmen.

Mycket av Ohlys och Vänsterpartiets dag i Almedalen kom också att handla om förväntade grejer, och då nästan uteslutande om naiva eller astronomiskt kostsamma drömmar. Det är fint och viktigt att drömma, att ha visioner, men om man ska uppfattas som seriös så måste drömmar och visioner tydligt separeras från det man går till val på som prioriterade reformer. Av det jag tagit del av i dag verkar ju som vanligt Ohly måttligt intresserad av att resonera om vad allt han vill göra skulle kosta. Det är inte direkt något som stärker de rödgröna.

På stranden lyssnade jag i lurarna till en debatt om Afghanistan, mellan Ohly och försvarsminister Tolgfors. Min hållning i frågan om den svenska Afghanistanstyrkan är, som jag tagit upp tidigare, att det vore vansinne att lämna Afghanistan vind för våg. Jag ser alternativen som väldigt mycket av pest eller kolera, men lutar åt att vi måste stanna kvar i Afghanistan. Det har varit min hållning, och är det fortfarande, men Ohly ska ha att han i debatten bidrog till att ge min hållning lite av en törn. Jag minns inte exakt vad han sa, och fixar inte nu att leta reda på det, men resonemanget gick i grova drag ut på att kriget i Afghanistan inte kommer att kunna vinnas militärt, och att det då inte heller är rimligt att vi är kvar där med våra trupper. Visst, tänker jag, kan man säga att vi borde vara kvar eftersom Afghanistan är i behov av militär hjälp för att inte kastas tillbaka in i något ännu värre än det de befinner sig i i dag, men man kan också, som Ohly, säga att eftersom kriget inte kommer att kunna vinnas militärt, så är det inte heller rimligt att vara kvar. Varken vi eller någon annan skulle ha gett oss in militärt i Afghanistan på det sätt som skedde, men när så ändå skedde så är det risk att det under överskådlig tid inte finns något som kommer att föra saken framåt. Alla alternativ är behäftade med kraftiga brister, samtidigt som de allihop nästan helt saknar fördelar. Skitsvårt.

Men, som rubriken på den här bloggningen antyder så gillade jag – på riktigt – en sak i Ohlys tal i Almedalen: hans tal om en tandvårdsreform.

Det är både en principiellt extremt viktig fråga, och något som naturligtvis skulle kunna genomföras mer eller mindre inom dagens ekonomiska ramar, även om det vore ännu rimligare att använda reformutrymme till saken.

Vill man köra med ett nollsummespel så är det förstås “bara” att justera egenavgifterna inom vården till en nivå som skulle göra det möjligt att föra in också tandvården under vårdparaplyet. Det skulle innebära påtagligt högre avgifter inom vården, vilket man förstås på goda grunder kan ifrågasätta, samtidigt som den sortens kritik också kan bemötas med att de som då skulle få svårt att ha råd med sin sjukvård, i dag ännu mycket mer måste ha svårt att ha råd med sin tandvård. Och, som Ohly säger:

– Tänderna är en del av kroppen. Man behöver tänder för att tugga maten precis lika mycket som man behöver en mage för att smälta den.

Tandvård ÄR sjukvård. Punkt. Det är oändligt sjukt att vi fortfarande, år 2010, har ett system som särskiljer tandvård från övrig sjukvård. Det är helt otillständigt.

Men visst, det skulle vara rimligt att något dämpa de skadeverkningar som en sådan reform skulle riskera att medföra för utsatta människor, så visst tycker jag att en del reformutrymme borde användas till att minska behovet av avgiftshöjningar inom vårdsektorn.

Sedan hur man rent praktiskt och organisatoriskt ska genomföra ett inkorporerande av tandvården under sjukvårdsparaplyet, det är jag dels inte lämpad att avgöra, och dels inser jag att det säkert finns ett stort antal sätt att sköta det på. Det som spontant känns rimligast, och kanske enklast, är att hantera ersättningen till tandvårdskliniker på samma sätt som vi i dag hanterar ersättningen till privata vårdcentraler och kliniker. Men det finns säkert fler varianter. Det viktigaste är inte vägen dit, utan målet.

USA har haft (det är ju delvis löst) sjukförsäkringsfrågan som sin stora grej. Här i Sverige borde tandvårdens status i vårdkedjan vara den stora grejen.

Relaterat: SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, SvT, SvT, SvT.

Intressant, Twingly, Knuff.

Technorati Tags: riksdagen, riksdagsval, val, val 2010, valet, lars ohly, vänsterpartiet, ohly, almedalen, tal, tandvård, tandvårdsreform, vård, sjukvård, afghanistan

Svenska bloggar om: riksdagen, riksdagsval, val, val 2010, valet, lars ohly, vänsterpartiet, ohly, almedalen, tal, tandvård, tandvårdsreform, vård, sjukvård, afghanistan