Jaha, så lämnar (läs HÄR) Thobias Fredriksson skid-VM i japanska Sapporo, innan tävlingarna ens har börjat. Orsaken ska vara någon slags konflikt med förbundskaptenen, Inge Bråten. Vilken konflikt i ordningen är detta? Nu är ju knappast Thobias Fredriksson vårt framtidshopp, och rimligen inte ens något jättehopp ens till de här tävlingarna, men någonstans måste svensk skidåkning komma i balans igen.

Det är konflikter, det är förkylningar, det är sammanbrott p.g.a. alla ondskefulla dopade motståndare, det är klagomål på regeländringar, det är utbrändhet, det är överträning, och så vidare, och så vidare.

En del av det där sympatiserar jag med, och en del är uppenbara försök att maskera sin egen otillräcklighet. Skit samma. Längskidåkning är ohyggligt viktigt, ja nästan det viktigaste. Vi kan plocka tusen och åter tusen OS-guld, VM-guld, EM-guld, DM-guld och allt vad det heter, i skidskytte, alpint, hockey, curling, och så vidare, och så vidare. Vad är det värt? Nada! INGENTING går upp mot ett OS-guld (eller VM-guld för den delen) i en klassisk femmil! Ingenting!

Visst har sporten längdskidåkning (liksom exempelvis cykelsporten, men den har jag aldrig brytt mig om) devalverats av alla bekymmer med dopning, så kanske skulle upplevelsen inte längre bli densamma om vi plötsligt, mot alla odds, fick fram en riktig världstjärna igen (då menar jag ingen Mathias Fredriksson, ingen Björn Lind, och egentligen inte ens en Per Elofsson när han var som bäst – jag menar en RIKTIG världsstjärna), men det vore fortfarande väldigt, väldigt stort. Det finns knappt någon tv-upplevelse som att se en rafflande femmil. Vad slår det?

Men, men. Med den turbulens som verkar råda i dagens längdlandslag lär det väl dröja sisådär 200 år innan vi kan få fram någon ny åkare att ta på allvar.

Andra som rapporterar om detta: SvT, Aftonbladet, DN, Expressen.

Intressant

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,