*** Känsliga läsare uppmanas att hoppa ner till nästa stjärnstycke ***

Jag säger detta i all välmening, gott folk: Akta er jävligt noga för att fira nyår! :-)

Jag avslutade ju min bloggning om Vägverket i går med att proklamera att jag skulle förpassa mig till sängen, att jag mådde allt annat än bra. Och vilken jävla natt jag hade sedan! Garanterat tidernas längsta.

Jag skulle ha assisterat under Barometern Cup i dag, åt Kalmar FF:s ungdomssektion, men fick ringa mig sjuk i morse. När jag klockan sex i morse gjorde detta hade jag visserligen till stor del redan återhämtat mig (i samband med telefonsamtalet skedde mitt senaste toalettbesök), men jag tog beslutet om att “sjukskriva” mig rätt tidigt i natt, och sedan, i samband med ett av typ en miljard toalettbesök, så snurrade jag till det och trodde att klockan var kvart i sex. Med tanke på hur natten varit och hur länge det kändes som att det var sedan jag gick och lade mig så kändes det rimligt, men så vid nästa toalettbesök, ja då var klockan plötsligt bara drygt två.

… Det säger lite om hur förbannat långsamt tiden gick i natt.

Egentligen känns det som lite för lång tid att två dygn efter nyårsfirandet få ett magsjukeutbrott kopplat till detta. Särskilt matrelaterat känns inte rimligt. Det borde gå snabbare, gissar jag. Även om det handlar om att ha smittats av någon på festen så hade jag trott att det skulle gå snabbare. Men, nu tror jag alltså ändå att det har med nyårsfirandet att göra.

… Självaste ICA-knugen har nämligen drabbats av mer eller mindre exakt samma symptom (visserligen har hans tömningar varit “dubbelriktade”, om ni förstår vad jag menar :-) , till skillnad från mina som lyckligtvis bara har kommit från “rätt ände”), om än som det verkar ännu värre, och klart mer långdraget än jag.

… Dessutom ska ytterligare två festdeltagare, som jag inte talat med själv, ha varit magsjuka efter festligheterna.

Att detta skulle vara en slump, det känns inte rimligt.

Tack vare att det inträffade under julledigheten så lever min sammanhängande period utan sjukfrånvaro från jobbet, som nu är uppe i drygt sju år. Hos Försäkringskassan syns det dock inget på hela 17,5 år (då jag sommarjobbade som hudsaltare på Scan), eftersom min enda dag som sjuk från jobbet sedan den sommaren togs ut i form av komptid.

… Men oavsett det, en sjukfrånvarodag på nästan 18 år, det känns också rätt ok. :-)

När jag är risig så är jag det oftast oerhört intensivt. ICA-knugen verkar alltså ha drabbats både mer och längre än jag, som egentligen bara var sjuk i ungefär tio timmar. Det bröt ut i går kväll, och mitt senaste toalettbesök hade jag alltså strax efter klockan sex i morse, men då mådde jag egentligen redan rätt hyfsat. Efter det har jag sedan snabbt återgått till att må som vanligt. Lite seg känner jag mig kanske fortfarande, men det är i så fall högst marginellt, och jag känner att jag är lite uttorkad, men tacka fan för det efter att ha tömt sig på astronomiska mängder vätska.

… Det känns nästan lite läskigt. Tio timmars helvete (den frossa jag hade de första timmarna kan jag inte påminna mig att jag har upplevt tidigare), och sedan allt som vanligt igen.

Jaja, det är väl bara att vara tacksam.

**************

Aftonbladet har utsatts för ett omfattande dataintrång, och verkar milt uttryckt inte ha praktiserat rimliga lösenordsrutiner för sina anställda. Det rent tekniska är jag inte kapabel att bedöma, men av den lilla rapportering som finns kring det inträffade så verkar det oerhört allvarligt, inte minst ur ett källskyddsperspektiv.

Om detta kan man läsa väldigt, väldigt lite hos de etablerade medierna. I branschmedia läste jag detaljerat om det redan tidigt i förmiddags, men de stora drakarna har varit mycket tysta. Lite sakta har det framåt kvällen trillat in ett par pliktskyldiga artiklar, men det har tagit mycket längre tid än det skulle ha gjort om det varit en annan sorts nyhet av samma allvarsgrad, och den rapportering som har trillat in är närmast intetsägande.

Aftonbladet själva var länge helt tysta, men lade i eftermiddags ut en patetisk text om att de polisanmält ett dataintrång. Nu i kväll ser jag att de har ändrat texten till att faktiskt nämna det riktigt känsliga med det hela.

Det jag vill komma till är att svenska medier verkar ovilliga att rapportera om den här typen av brister hos konkurrenterna. Inte så att jag tror att de bryr sig om konkurrenternas renommé, utan snarare bör det handla om analysen att en spirande misstro mot massmedias förmåga att hantera källskyddade uppgifter på ett ansvarsfullt sätt, lätt spiller över på hela branschen.

… I så fall förmodligen en helt korrekt analys. Problemet blir förstås att den vanlige mediekonsumenten inte får inblick i händelser som det som drabbat Aftonbladet.

… Säg att det varit ett etablerat politiskt parti som drabbats av ett motsvarande intrång, och som hanterat it-säkerhet så lättvindigt som Aftonbladet uppenbart gjort, ja jävlar vilket liv det skulle ha blivit. Det hade knappast tagit lika lång tid för medierna att vakna, och rapporteringen hade garanterat varit extremt mycket mer genomgripande och seriös.

Över huvud taget känns det som att många medieföretag har tappat mark på teknikområdet. Jag skrev för någon dag sedan om mina problem med Svenska Dagbladet från Firefox (i dag fungerar det plötsligt åter att komma in hos dem med Firefox), och i dag har tydligen svd.se legat nere i trekvart, vilket Bo Hedin, chefredaktör och ansvarig utgivare gick ut med en text om. En text som dessutom lades i anslutning till, och länkade till, rapporteringen kring intrånget hos Aftonbladet.

… Det är klart att driftstörningar av den omfattningen, så nära inpå intrång hos en stor konkurrent, leder till ryktesspridning och spekulationer. Nu säger Bo Hedin att inget tyder på en “hackeraktion”, men han är inte särskilt kraftfull i sitt klargörande av detta. Lite på glänt lämnas allt dörrarna.

Jag surfar rätt mycket, och besöker regelbundet ett stort antal siter, och min absoluta uppfattning (om än allt annat än vetenskaplig) är att de stora medieföretagens driftsäkerhet och funktionalitet har sjunkit dramatiskt på senare tid. För några år sedan existerade i princip inga driftstörningar. Åtminstone upplevde jag aldrig sådana. Siter som aftonbladet.se och dn.se, för att ta ett par exempel, fungerade alltid. Nu lanseras det nya versioner av siterna, som inte verkar helt färdiga, med konsekvensen att det blir stora problem och att användarna får agera försökskaniner. Flera av de stora drakarna har misslyckats kapitalt med sina lanseringar av nya siter bara under den senaste tiden. När Expressen lanserade en ny version av sin hemsida så var det otroligt struligt under lång, lång tid (och hos dem har jag även därefter flera gånger upplevt driftstörningar). Samma med Svenska Dagbladet, som t.o.m. fick avbryta sin lansering och tillfälligt backa tillbaka till sin gamla site, och sedan om jag minns rätt delvis fick skrota delar av det nya. Den av de stora tidningarna som jag uppfattat haft minst problem vid lanserandet av en ny hemsidesversion, är Dagens Nyheter. Deras övergång till den nuvarande layouten gick snabbt och smidigt.

… Men även i vardagen, då det inte handlar om övergångar till nya versioner av hela hemsidan, så strular det i dag oftare än innan. Expressen har jag redan nämnt (det absoluta skräckexemplet), men även Aftonbladet har haft driftstörningar som jag upplevt på ett helt annat sätt än tidigare, som min minnesbild är.

Jag vet inte om det handlar om besparingar, om bristande kompetens eller om en allt mer komplex och avancerad teknikvardag. Det är jag inte kapabel att bedöma. Jag kan bara beskriva min upplevelse, och visst inser jag att det i dag rimligen är knepigare att bygga och underhålla stora mediehemsidor, i en verklighet där användarna använder många olika webbläsare, där innehållet på hemsidorna är ofantligt mycket mer omfattande än tidigare, och där det krävs allt mer avancerade funktioner för att inte framstå som helt omoderna, men samtidigt måste det vara en katastrof för företagen att ha den här typen av problem. Tidigare var hemsidorna knappast inkomstbringande, utan mer en bonusservice till kunderna, och ett sätt att marknadsföra papperstidningen, men i dag har marknaden för Internetreklam exploderat, och därmed måste förstås insatserna i sammanhanget vara mycket större. Downtid, strulande funktionalitet och bristande förtroende riskerar att leda till tappade besökare och annonsörer, och tappade bsökare i sig leder garanterat till förlorade annonsintäkter. Internet är en flyktig värld, med mycket svaga lojaliteter. Det är inte som förr, när människor slaviskt höll sig till samma tidning som de alltid gjort.

… Hade jag varit i mediebranschen så hade jag varit allvarligt oroad över sådana här saker.

Relaterat: SvD, DN, SR, SvT, IDG, Resumé, Resumé, IDG, IDG, IDG, IDG.

**************

Sju moderata riksdagsledamöter tål verkligen att hyllas och uppmärksammas! I en debattartikel i Expressen positionerar de sig tydligt på fildelningens och teknikens sida, och de gör det med mycket kloka och insiktsfulla beskrivningar av läget.

Dels är det förstås viktigt med inflytelserika politiker som ställer sig på “rätt” sida i fildelningsfrågan, men det är också väldigt, väldigt skönt att få styrkt att det faktiskt finns etablerade politiker som förstår frågan på djupet. Hittills har det annars varit lätt att tro att alla politiker saknar kunskaper om teknikfrågorna, och bara klarar att göra analyser av typen, “artisterna och filmmakarna måste få betalt för sitt arbete”, eller “att stjäla en film i en butik är stöld, då måste det också vara stöld att olovligen sprida eller ladda hem den “. Dylika analyser, kombinerat med hejdlös undfallenhet gentemot USA och upphovsrättindustrin, har hittills dominerat, och det är så otroligt obegåvat. Oavsett om man tycker som i de två hypotetiska exemplen jag nyss gav, så kan man inte göra det så otroligt enkelt för sig. Tekniken är här för att stanna och med den kommer vissa nödvändiga följder. Alternativen är som att gå tillbaka till stenåldern.

… Jag har slagit fast det många gånger förut. Om man nödvändigtvis vill lösa frågan om upphovsmännens ersättning för sina verk, så kan det bara göras genom att endera lägga på en generell avgift på Internetabonnemangen, eller genom en liknande lösning där en dylik avgift baseras på vilken hastighet man abonnerar på eller hur stor datamängd man hanterar. Sådana lösningar skulle inte heller vara felfria, men det är de enda som har utsikterna att faktiskt fungera, och som dessutom inte skulle vara teknikfientliga.

Med de sju moderaternas positionering i den här frågan, tillsammans med den parlamentariska situationen i övrigt på området, finns det plötsligt gott hopp om att det åtminstone inte ska kunna genomföras några nya vansinnigheter under överskådlig tid. Att inom en snar framtid få till en legalisering av fildelningen är nog att hoppas på för mycket, men det viktiga är att lyckas hålla i bromsen tillräckligt länge för att saker och ting ska kunna falla på plats. Som vid tidigare strider på teknik-/upphovsrättsområdet kommer tiden och utvecklingen att visa vägen, och väl där kommer utsikterna finnas att rätta till dårskapen i dagens lagstiftning.

… Det gäller bara att vi tar striden tills dess, och då behöver vi sådana som de här sju moderaterna.

Relaterat: Expressen, SvD, SvD, DN, IDG.

Intressant, Twingly

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,