Den moderate riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson skriver i dag på DN Debatt om demokratifrågor. En hel del är spännande och klokt, somligt är mindre lockande, och ett och annat förvånar en aning.

Ann-Marie Pålsson har satt riksdagens utredningstjänst på att gräva i lite grundlagsfrågor i ett OECD-perspektiv. Hennes slutsats är att Sverige har störst maktkoncentration i hela OECD, och att riksdagen mest utgör ett transportkompani.

… Just det där rymmer inte så mycket som intresserar mig, men hon kommer in på annat som egentligen hänger samman med detta, som är väsentligt mycket mer intressant.

Det här är förbaskat avancerade saker, så jag ska inte ta för givet att jag fullt ut har koll på läget, att jag inte missförstår något. Det är lätt hänt.

Ann-Marie Pålsson vill bl.a. instifta en författningsdomstol. Jag har inte hela vidden av en sådan klar för mig, men kan exempelvis tänka mig att en sådan skulle kunna utgöra tvingande hinder i fråga om att stoppa lagförslag som strider mot grundlagen. I så fall är jag absolut positiv. Lagrådet som det fungerar i dag, känns mest som något vackert på pappret, som det är gulligt att kunna luta sig tillbaka mot, men som man i realiteten inte bryr sig mycket om. Kommer lagrådet med kritik, ja då ser man till att kringgå den, eller skiter frankt i den. Särskilt i integritetsfrågor känns det som att vi behöver skarpare verktyg för att upprätthålla grundlagen.

Nästa bit som Pålsson filosoferar kring, är sättet på vilket vi utser statsministern/regeringschefen. I dag är det ju riksdagen som har den uppgiften, vilket Pålsson menar gör det svårare för ledamöterna att agera annorlunda än regeringslinjen i olika frågor. Svenska Dagbladets PJ Anders Linder kommenterar i en bloggning Pålssons debattartikel, och där tycker jag mig uttolka en önskan om att ge kungen mer makt, vilket naturligtvis vore helt sinnessjukt (kungen ska bort, punkt slut). Det kanske är en misstolkning, Linder nämner bara detta i en bisats, men håller man det till att skapa ett system som mer liknar en republik, exempelvis genom att låta direktvälja statsminister (i förlängningen president), ja då är jag absolut med på noterna, alldeles oavsett de poänger som Pålsson framför (även om jag förvisso delar dessa). Självklart skulle det vara vettigt. Det skulle ju t.ex. underlätta för väljarna att hantera sådana saker som koalitioner. Det är ju inte självklart att det är just ledaren för det största partiet i en koalition, som folket föredrar som statsminister. En förändring skulle ge vitalitet åt vår demokrati och ha goda utsikter att påtagligt öka intresset för val och politik. Utmärkt!

Därefter spårar Pålsson tillfälligt ur, delvis, när hon övergår till att resonera kring folkomröstningsverktyget. Ok att det är galet att dessa bara är rådgivande, det köper jag även om det i dag sedan ganska lång tid tillbaka saknar praktisk betydelse – riksdagen följer ju, garanterat, alla folkomröstningsutfall. Men visst, det vore väl inte fel att formalisera den självklarheten. Om vi håller en folkomröstning så ska självklart den vara beslutande. Däremot är jag verkligen inte med på Pålsson-noterna när hon övergår till att anse att väljarna bör ha en tvingande möjlighet att driva fram folkomröstningar. Verkligen inte. Vi behöver varken fler folkomröstningar, eller folkframdrivna sådana. Det sistnämnda skulle mycket lätt kunna ta sig rent parodiska uttryck. För eller emot sänkt bensinskatt, före eller emot sänkta skatter generellt, för eller emot sänkta politikerlöner, och så vidare. Enkla populistiska utan helhetssyn, vansinnigt.

Även om jag är med på att vårt nuvarande parlamentariska system har brister som skapar osund partimakt och osund felriktad lojalitet, så innebär inte det att jag är beredd att tumma på principen att vi väljer människor som sedan mycket nära undantagslöst har friheten att efter eget huvud ta hand om landet. Det skulle bli helknas om vi skulle ha en ordning där vi väljer politiker som ska styra landet och göra det bra, men där vi samtidigt eller mitt under en mandatperiod (ännu värre) dikterade undantag i form av beslut om att i den och den frågan måste dessa folkvalda göra si eller så. Om vi inte ger dem rätten att se till helheten så fråntar vi samtidigt oss själva rätten att ha invändningar mot de resultat de uppnår.

Dock kommer Pålsson på rätt spår igen, när hon i samma resonemang tar upp detta med personvalet. Flitiga läsare av denna blogg vet redan min inställning i den frågan.

… Vi ska självklart radikalt stärka personvalsinslaget! Pålsson skriver klokt:

“Med ett ökat inslag av personval – i dess extrema form majoritetsval i enmansvalkretsar – väger de egna väljarnas önskemål tyngre. Att tillgodose dessa blir därför viktigare än att följa partiets uppfattning.”

Klockrent! Vi bara måste ha ett större inslag av personval, och jag är fullkomligt övertygad om att vi kommer att komma dit, någon gång. Frågan är bara när. Dagens människor låter sig inte fösas fram av stora betongklumpar till partier. Om människors intresse för politik och val ska kunna bibehållas, och gärna stärkas, så måste vi få större reellt inflytande och frihet, och ansvarsdelningen måste bli tydligare.

Även när det gäller Pålssons önskan om att riksdagens ekonomiska stöd ska gå direkt till ledamöterna, i stället för som i dag till partierna, så är det bara att applådera och hålla med. Allt som minskar partiernas makt, och deras grepp om de enskilda politikerna, är av godo!

Slutligen måste jag bara mycket kort nämna en grej kring Linders kommentar. Linder vill i sin SvD-kommentar ha färre riksdagsledamöter, något han i förbifaten precis på slutet droppar som om det vore vilken trivialitet som helst. Vad fan det skulle finnas för poänger med det får han eller någon annan mer än gärna upplysa mig om. Helt barockt!

Nyss skrev jag positivt om Björklund och borgerlig skolpolitik, och nu avslutar jag en bloggning där det tydligt visar sig att jag i grundlags- och parlamentariska frågor på många sätt (dock inte alla) har mer gemensamt med Moderaterna (även om jag alls inte tror att dessa som parti är helt enade i de här frågorna, vilket om inte annat redan Linders kommentarer vittnar om) än med Socialdemokraterna. Spännande. Ur led är tiden.

Intressant, Twingly

Technorati Tags: ann-marie pålsson, pålsson, moderaterna, riksdagen, politiker, folkvalda, riksdagsledamöter, parlament, parlamentarism, konstitution, statsskick, monarki, republik, statsminister, regeringschef, president, kung, maktdelning, makt, val, politik, grundlag, folkomröstning, partistöd, oecd, riksdagens utredningstjänst, författningsdomstol, domstol, lag och rätt, lagar, juridik, lagrådet, integritet, pj anders linder, linder, demokrati, legitimitet, personval, partier, majoritetsval, enmansvalkretsar, lojalitet

Svenska bloggar om: ann-marie pålsson, pålsson, moderaterna, riksdagen, politiker, folkvalda, riksdagsledamöter, parlament, parlamentarism, konstitution, statsskick, monarki, republik, statsminister, regeringschef, president, kung, maktdelning, makt, val, politik, grundlag, folkomröstning, partistöd, oecd, riksdagens utredningstjänst, författningsdomstol, domstol, lag och rätt, lagar, juridik, lagrådet, integritet, pj anders linder, linder, demokrati, legitimitet, personval, partier, majoritetsval, enmansvalkretsar, lojalitet