Det är rätt spännande att följa utvecklingen i Tibet-frågan och rent generellt OS i Peking. Frågan är i vilken grad Kina har läget under kontroll.

I dag rapporteras det att Frankrikes president, Nicolas Sarkozy, inte utesluter en OS-bojkott. Det ger jag inte ett smack för. Självklart kommer han inte att varken förespråka eller driva igenom en sådan, utan här handlar det förstås om att dels sända rätt signaler till Kina, dels om att inrikespolitiskt ge ett bra intryck. Bara genom att uttala sig så här svävande så vinner Sarkozy säkerligen poänger hos många, både inom och utom Frankrike. Och dessa bägge saker uppnås utan att vara över den gräns för vad Kina kan acceptera, så relationerna länderna emellan äventyras näppeligen.

Men, Sarkozys uttalande utgör ändå en pusselbit i det pussel som nu nästan dagligen tillförs nya för Kina synnerligen jobbiga pusselbitar.

Ta bara en sådan sak som OS-facklan. Hur fanken ska den olympiska elden kunna färdas hela sin sträckning utan påtagliga problem? Det kommer inte att gå. Protesterna blir bara starkare och starkare, och verkar bara mer och mer organiserade. Jag har tidigare klargjort att jag inte ser någon mening med en bojkott av OS i Peking, och den utveckling som vi nu sett under de senaste dagarna bara stärker den uppfattningen. Det kommer att bli alldeles tillräckligt jobbigt för Kina ändå. De kommer inte att få en lugn stund, och det hela kommer bara att eskalera.

Med mindre än att Kina plötsligt gör kraftfulla eftergifter i Tibet-frågan och i andra frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter, så har jag svårt att se att man ska kunna få en fokusering på saker som ens ligger i närheten av Kinas önskan.

Vi kan vara helt säkra på att Kina upplever det som nu sker som extremt jobbigt, och självklart påverkar det. Hur mycket det påverkar, och när eventuella effekter kan ses, det är en annan femma, men påverkar är jag säker på att det gör. Kina är i dag så pass öppet och beroende av internationella relationer, så väl politiskt som ekonomiskt, att de naturligtvis inte kan strunta i vad omvärlden säger och tycker.

Det ska bli väldigt intressant att följa utvecklingen. Den olympiska eldens väg mot Peking blir som sagt en sak som kommer att ställa allt på sin spets, säkert flera gånger. Hur fasen det ska se ut när den ska transporteras genom Tibet, det undrar jag. Sedan når vi själva spelen, och då har jag mycket svårt att se att det inte skulle bli några protester alls. Jag tror att vi kan vara övertygade om att ett antal av de aktiva kommer att visa sitt motstånd och sitt missnöje med den kinesiska regimen, och att det kommer att få mycket stort genomslag.

Det är så här påverkan görs bäst. I en bibehållen relation och kommunikation. Väl med själva Peking-spelen i backspegeln kommer vi i sinom tid att dra slutsatsen att det var rätt att ge Kina OS, och att påtryckningarna hade positiv effekt.

… Nästa steg vore att omvärlden insåg att samma hantering borde användas också på Hamas i fråga om Gaza och hela Palestinafrågan.

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet.

Intressant, Twingly

Technorati Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Svenska bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,