Man behöver väl knappast vara varken någon Einstein eller kriminolog för att dra slutsatsen att polis och åklagare tabbat sig i utredningen kring morden i Arboga.

Redan anhållandet av barnens biologiska pappa kändes snabbt jävligt märkligt. Polis och åklagare baissade ju nästan omgående sitt eget case, gick ut och förklarade att bevisningen mot den anhållne var väldigt svagt, och från något håll hördes det nästan omgående efter häktningen att jo, han kunde nog vara oskyldig. Det där känns inte rimligt. Jag ser nu att Tommy Lindström ifrågasätter detta att mer eller mindre enbart gå på att brott som dessa nästan alltid begås inom familjen. Det blir helt orimligt att anhålla eller rentav häkta folk på bara den “grunden”, utan motivbild i övrigt. Vilka spår måste inte detta ha satt hos mannen som först fick sina bägge barn mördade, sedan anklagades för att ha mördat dem? Hans skada av det inträffande måste ha mångdubblats av anhållandet. Det ska bli mycket, mycket spännande att se hur JK ställer sig till det skadeståndsanspråk som pappan naturligtvis kommer att komma med. Några dagars anhållande renderar normalt ingen eler extremt liten ersättning, men här snackar vi extraordinära omständigheter. Samhället måste ta konsekvenserna av sitt användande av tvångsmetoder. Pappan ska naturligtvis ersättas fullt ut för den skada han lidit, och även om det är svårt – omöjligt – att prissätta sådant, så måste det här handla om miljonbelopp. Det måste läggas på en sådan nivå att samhället avhåller sig från att missbruka sina tvångsmedel, och extra bra vore det om kostnaderna för dylika övergrepp lades, helt eller delvis, direkt på den myndighet som tabbat sig, i det här fallet den lokala polis- och åklagarmyndigheten i Arboga.

Nu var det egentligen inte det den här bloggningen skulle handla om (varför finner jag så ofta sidospår? )…

Nej, den skulle handla om åklagare Frieda Gummesson. Hon har alltså visat sig ha både en och annan brist. Först var det anhållandet av pappan (som hon kanske inte bar ansvaret för), som sedan följdes av den riktiga smällkaramellen, utfärdandet av den europeiska arresteingsordern på den nu misstänkta kvinnan.

Jag är som sagt allt annat än en expert, men redan när det kom fram att man begärde av tyska myndigheter att hon skulle gripas, såsom häktad endast som skäligen misstänkt, så ringde det någon liten klocka. Jag hade för mig att jag hört något om att det för sådant brukar krävas häktning på sannolika skäl. Nu visade det sig vara så (om än inte generellt, om jag fattar det rätt), och jag vet inte om det är rimligt eller inte att en åklagare redan i förväg känner till sådant, men allra minst måste man faktiskt kunna kräva av henne att hon när det väl aktualiseras tar reda på det, INNAN hon agerar.

Så skede uppenbarligen inte. Tyvärr brast det sedan även från Rikskrims sida, som inte stoppade åklagare Gummessons begäran om europeisk arresteringsorder, men det fråntar knappast Gummesson själv från ansvar.

… Och sedan några dagar tillbaka har ytterligare en åklagare kopplats in på fallet, vilkat självklart varken kan eller ska uppfattas som annat än direkt kritik mot Gummesson.

Nu har massmedia naturligtvis fått några av de mest frekventa kriminologityckarna att uttala sig om fallet. Såväl Tommy Lindström som Leif GW Persson och Jerzy Sarnecki, har nu i varierande grad uttalat sig kritiskt om utredningen, men ändå i ganska balanserad form.

Detta gillar inte åklagare Frieda Gummesson. Lika lite som hon gillar massmedias bevakning, som hon kallar respektlös.

Först det sistnämnda. Det är säkerligen så att massmedia på många sätt agerar respektlöst, men det är ingenting som Åklagare Gummesson ska yppa några åsikter om. Hon sitter på en sjuhelvetes massa makt och ansvar, och får då glatt köpa en stor portion repsktlöshet i granskandet av henne. Om kritiken däremot hade kommit från anhöriga, då hade det varit en annan femma. De är självklart i sin fulla rätt att vara kritiska mot vem som helst, inklusive massmedia.

Sist dock det bästa. Angående kritiken mot den felaktigt utfärdade europeiska arresteringsordern, säger åklagare Frieda Gummesson:

“- Tack vare att damen blivit intagen har man nu enligt uppgift faktiskt säkrat DNA från henne.”

Aha! Jag förstår. Vi ska alltså egentligen tacka, ja hylla, åklagare Gummesson för hennes misstag, som egentligen inte var något misstag. Åklagare Gummesson anser således att så länge det kommer något positivt ut, enligt hennes subjektiva förmenande, ur myndigheters övergrepp och misstag, så är det inget att oja sig över. Och hon ska varas åklagare. Tacka fan för att vi har det rättsväsende och den rättssäkerhet som vi har.

… Och så kallar hon den misstänkta kvinnan, som är 31 år, för damen. DAMEN! Gummesson är fantastisk!

Relaterat: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet.

Intressant, Twingly

Technorati Tags: arboga, mord, barnmord, lag och rätt, brott och straff, brott, juridik, lagar, åklagare, frieda gummesson, gummesson, misstag, brister, arresteringsorder, europeisk arresteringsorder, häktning, anhållan, misstanke, misstankegrad, tyskland, utlämnande, kriminologi, rättssäkerhet, rättsväsendet, leif gw persson, jerzy sarnecki, sarnecki, tommy lindström, polis, utredning, polisutredning, skadestånd, jk, justitiekanslern, rikskrim

Svenska bloggar om: arboga, mord, barnmord, lag och rätt, brott och straff, brott, juridik, lagar, åklagare, frieda gummesson, gummesson, misstag, brister, arresteringsorder, europeisk arresteringsorder, häktning, anhållan, misstanke, misstankegrad, tyskland, utlämnande, kriminologi, rättssäkerhet, rättsväsendet, leif gw persson, jerzy sarnecki, sarnecki, tommy lindström, polis, utredning, polisutredning, skadestånd, jk, justitiekanslern, rikskrim